Jag var uppe klockan 5 och utfodrade fyrbeningarna och det är himla trevligt att det råder fullt dagsljus då. Jag hade bråttom tillbaka till sängen, men gläntade ändå på rullgardinen och fick se att det "....snöar, nej se det snöar, det var väl roligt, hurra!" och ett ensamt rådjur inne på gården. Sova mer! Men så blev det inte. När klockan närmade det sig 6, så insåg jag att jag hade ett val. Antingen kunde jag ligga kvar tills jag somnade och sedan vakna ännu tröttare lagom tills att fyrbeningarna skulle ha mat igen eller så kunde jag stiga upp, göra en kanna te och umgås med familjen Ewing och vem vet, kanske promenera. Jag valde att stiga upp -   - men först lade jag några omgångar med patiens i mobilen.

Medan JR jävlades med alla utom sin mamma och åkte på en och annan snyting tillbaka, så drack jag te och sneglade ut på det tilltagande snöfallet. Det stämde med SMHI-appens förutsägelse och då förutsatte jag att det skulle sluta snöa lagom till jag tänkte promenera vilket det faktiskt gjorde. Nu hamnade jag i valet och kvalet igen: flera lager under sommarjackan plus halsduk och handskar eller vinterjackan. Det var vara 3 grader, så det blev den vind- och vattentäta vinterjackan OCH vinterskorna. Det finns 3 uttryck som de vuxna envisades med att slå mig i huv'et med när jag var liten. "Svordomar tyder på ett dåligt ordförråd" och "Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder" samt "Klä dig efter termometern och inte efter årstiden". Nu när jag själv är vuxen och vis, så håller jag med om allt det där, så därför drog jag fram vinterjackan från garderoben där jag trodde att den skulle få hänga tills åtminstone oktober och vinterskorna som, även dem hade hunnit stuvas undan. Klockan var halv 10 när jag gav mig av. Det var tvärmulet och småregnigt och nordanvindarna cirkulerade, så att de ena stunden knuffade på bakifrån för att i nästa stund komma från sidan med sådan fart att jag vacklade till och som avslutning komma rakt framifrån och göra att jag fick gå framåtböjd. Jag gick runt Flaten och mötte bara 1 modig dam som joggade och en trio som promenerade i rask takt. Jag såg 4 hundägare oxå, men de är ju tvungna att gå ut, så de räknades inte på samma sätt. De bilburna hade ingen betydelse alls. Fegisar! Efter 75 minuter var jag lagom utvädrad och vid det laget hade molntäcket spruckit upp och solen kommit fram. Det var skönt att komma ut och säga vad man vill om vädermässiga bakslag, men det är himla skönt för pollenkänsliga ögon!

"Hard out here" med Lily Allen har jag haft i mobilen ett bra tag och än har jag inte tröttnat. Den har en tänkvärd text. Lyssna!

"Sometimes it's hard to find the words to say

I go ahead and say them anyway

Forget your balls and grow a pair of tits

It's hard out here for a bitch"

Mot slutet av promenaden kom "Love runs out" med Coldplay som jag inte har hört så många gånger än och jäklar vicken kick jag fick av den! Den ska jag ha till uppvärmningen för gummibandsträningen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...