Jag har lyssnat på mer av Marian Keyes, "Hemligheten på Mercy Close" och jag tyckte om den. Jag blev ledsen i ögat när den tog slut..... Nu när jag går författarkursen läser jag böcker på ett annat sätt och jag lyssnar på ett annat sätt. Meningsbyggnad. Ordförråd. Längden på meningarna. Vad är det som gör att hennes dialoger fungerar? Miljöer och personbeskrivningar. När det gäller ordförrådet, så hänger det mycket på översättaren när författaren inte är svensk och de här 2 böckerna av MK har varit riktigt bra översatta (som jämförelse: de UFO:n som har översatt Dallas tycker jag inte kan tituleras översättare). Jag vill kunna skriva så! Hon är rolig och hon skriver överraskande bra om depressioner och när man gör det får man automatiskt en guldstjärna av mig. I och med "Hemligheten på..." har jag hittat en ny, bra uppläsare: Anja Lundqvist. Då ökar utbudet av ljudböcker lite till. Hennes namn sa mig ingenting och efter att jag kollade upp henne, så förblev jag ett levande frågetecken. Jag har inte sett henne i någonting och hon är inte någon gröngöling.

Nu lyssnar jag på "Tillsammans är man mindre ensam" av Anna Gavalda med Eva Röse som uppläsare. När jag såg filmen hade det gått flera år sedan jag läste boken och jag tyckte mycket om båda versionerna. Nu när jag lyssnar på boken märker jag hur mycket som saknas i filmen. Som vanligt. Eva Röse läser bra, men själva inspelningen är rätt medioker. Det småknastrar och volymen på inläsningen ändras ganska ofta vilket gör att jag måste fiffla med mobilens volym.

När jag kom in i köket vid 20 i 9, så var det 22 grader i skuggan. När jag gick 1 timme senare hade temperaturen stigit till 23 och när jag kom hem klockan 11, så var det 27 grader. I skuggan. Blä! Jag hade tänkt att gå långa rundan, men ändrade mig vid ett avgörande vägskäl och nöjde mig med en Flatenrunda och det var för väl! När solen låg på och det inte fläktade, så var det hett och måndagens fotbad var svalt och skönt i jämförelse med dagens fotkok. Jag hade vatten med mig. 65 minuter i de nya skorna och de är väl ok. Jag har inte riktigt återhämtat mig efter promenaden. Trött och huvevärk och stel i benen. Jag är förresten ensam hemma igen eftersom Pär har dragit iväg på den årliga turen till Gotska sandön och det blir, som jag skrev tidigare, ingen direkt semester för mig......