Stavgång 20 minuter till Salem och 45 minuter hem. Härligt! Idag var det bara 4 grader och blåste svinkallt, men jag tyckte att det var så skönt! Hårbotten som får tillgång till syre igen efter gårdagens klippning tjoade glatt när de kalla vindarna svepte förbi. Idag behövdes vinterjackan - inget snack om den saken. När jag tappade farten i den sista backen plus trapporna (som jag alltid gör) stakade jag mig fram. Jag lyfte båda stavarna samtidigt och tryckte ifrån och då kände jag hur magmusklerna fick jobba. Najs! Något som är mindre najs är mina vinterkängor. Fan, vad jag har ont i foten! Den känns stukad igen och trivs bäst i högläge. Vad som kändes ännu värre var att hälsporren försökte komma till tals för första gången på......en massa månader och där går gränsen, ta mig tusan! Sulan är för stum och hård och de sitter inte bra, så nu blir det nya skor igen. 

Min mobil är tillbaka och den mår bra! Halv 12 satte jag mig i soffan (med foteländet i högläge) och mindre än 1 timme senare hade jag installerat och avinstallerat så som jag vill ha det. Jag har fått den rätta snitsen. Det enda som saknas är mina gamla bilder på marsvinen och på Selma och än har jag inte hittat de i datorn. På eftermiddagen satt jag länge och lyssnade på en bok samtidigt som jag spelade och mobilen protesterade inte det minsta. Halleluja! Apropå ljudböcker så tänker jag absolut skaffa mig ett konto hos Storytel. Själva spelaren har några småfel, men appen ska visst uppdateras snart. Annars är utbudet prima och likaså sökfunktioner och översikter. Aj lajk it! Jag kommer att spara en hel del pengar när jag inte behöver betala för varje enskild bok. Aj lajk it!

På DN.se finns en lista på 158 saker som kan göra en glad. Det är en ganska lång lista, men jag tycker att ni kan läsa den. Artikeln handlar om en ung kvinna som fick den här listan av terapeuten vid ett akutsamtal. Om man över huvud taget kan jämföra sjukdom och lidande, så har hon det värre än jag i och med att hon måste bo i ett stödboende. Jag är kroniskt sjuk, men förutom mediciner är jag självgående. När man har varit sjuk så länge som kvinnan i artikeln har tycker jag att det är en ren förolämpning att ge henne en sån lista. Det är ett sätt att förenkla sjukdomen, att säga att man är dum i huv'et som mår dåligt när det är så enkelt att må bra. Listan består huvudsakligen av saker som man gör till vardags och jag är en stark anhängare av att uppskatta vardagen, men när man är så sjuk att man knappt fungerar har man nog jävligt svårt att uppskatta ett varmt bad eller att "tänka på saker som man kan köpa" eller "fantisera om framtiden". Det blir oxå fånigt när en punkt handlar om att motionera (i allmänhet och nu vet man att fysisk aktivitet hjälper suveränt mot ångest) och andra punkter specificerar det hela med t.ex badminton, yoga, volleyboll och skidor. Det känns mer som ett försök att göra listan så lång som möjligt. Jag blir arg när jag läser listan! De skriver att listan kan uppfattas som kränkande, men det är att ta i ("kränkt" är ett modeord som missbrukas). Ilska och förlämpning däremot.

Det blev en vanlig promenad dvs. utan stavar, 75 minuter och det var skönt i början, men när jag inte har stavarna blir jag så trött i benen. Dessutom hade jag redan ont i knäna sedan igår. Undrar om det har att göra med att det har blivit betydligt svalare eller att det verkar slå om igen (det blåser ordentligt)? Jag kände att skuldrorna och armarna behövde vila idag och därför fick stavarna stanna hemma. Premiär för vinterjackan och vinterskorna. Svettigt, men i början, innan jag fått upp värmen, så behövdes det. Foten har oxå gjort ont idag och även den sedan igår. Jag har haft allmänt ont i hela kroppen faktiskt. På eftermiddagen tog jag en värkkombo och sedan slumrade jag sittande i soffan i 1 timme. Det har inte varit någon bra dag. Jag har precis tvättat den sista maskinen och ska hänga upp den. Det var mycket att tumla idag vilket gjorde att allt tog längre tid än när jag bara hänger upp det på torkställningen. Och så sov jag dåligt i natt. Suck. Jag ska gosa med Selma nu, så känns det kanske bättre sen.

Ännu ett bra gummipass och nu är det kanske min tur att bli stöddig för jag tror att jag behöver gå över till blåa band dvs. hårda band. Det var flera övningar när det kändes som om gummibandet inte gav mer motstånd än en gummisnodd och visserligen kan jag öka på antalet repetitioner, men då känns det som jag får hålla på i timmar med en övning. Ett alternativ är att köra några övningar med de gröna och andra med de blåa banden (de där jag nu är uppe i 11 repetitioner) och det är mer tilltalande, så jag har beställt blåa band. 

Vilket bra gummi-pass det blev idag! Härligt motstånd som gjorde mig härligt svettig och med pauser på rätt ställen som gjorde underverk med orken.    Jag ändrade övningen med bakåt-sparken från den som följde med mitt allra första gummiband till den övning som följde med de gummiband jag köpte. Den är enklare, men ändå tuff. Mindre flåsig, mindre risk att göra fel. Nu har jag fått kläm på utfallsövningen - vilken tid det tog! - och nästa gång kommer den att var utökad. Det här passet tillhörde ett av dem där jag tydligt märker att jag är mycket starkare jämfört med samma tid förra året. Framför allt benen och det känns väldigt bra. Jösses, vad jag är trött i ryggmusklerna.....

Pär har kommit igång ordentligt med sin träning (han springer samt styrketränar på Garnuddens utegym 4-5 gånger i veckan). Han mår bra av det och det tycker jag om för även jag vinner på det. Humörmässigt. Han går ned i vikt (det har försvunnit en del runt magen) och hans blodtryck är så pass mycket bättre att han förmodligen kan sluta med medicin. Det är ett skolexempel på de positiva effekterna av träning. Tyvärr, börjar han bli stöddig. "Kolla vad krallig jag har blivit!", säger han och spänner armmusklerna som faktiskt har dykt upp igen. "Har du några muskler då? Vad?" Fortsätt så där, så ska du få känna på mina muskler, tänker jag. "Det kan du hoppa upp och sätta dig på att jag har!", svarar jag. Jag är medveten om att jag är känslig på den här punkten och jag jobbar med det och det går framåt för nu valde jag att inte nappa på betet, att inte visa min irritation. Jag väger 30 kg mer än min man. Jag har betydligt mer fett på kroppen än vad han har. Jag har svårare att gå ned i vikt än vad han har, men jag har muskler. De syns inte så tydligt pga. övervikten, men jag har muskler. 

....att halka ur bra rutiner som med träningen. Det blev stavgång idag och när jag tänkte efter när jag tränade senast (i torsdags), så har det ju gått 4 dagar pga. foten och ångesten, bara så där. Vips! 4 dagar är inte särskilt länge, men kroppen tyckte att det hade gått 4 veckor. 30 minuter till Posten inklusive den otäcka backen vid tennishallen och jag hade bra tempo, men jag förtog mig tydligen för de 45 minuterna hem igen kändes evighetslånga. Det blev några pust-pauser och jag blev trött i armarna. På något sätt var det ändå skönt. All träning är skön och jag behöver träna för att må bra i både kropp och själ. Det var premiär för handskarna idag, men det är fortfarande alldeles för varmt för vinterjackan. 

Elin och jag såg en härlig film idag, "Maleficent". Åh, vad jag tyckte om den! En sagofilm som inte var helt igenom animerad i och med att det var riktiga människor med. Jag gillar idén oxå, att det fanns en fullt giltig anledning till varför hon var på ett så'nt jäkla humör när hon slungade förbannelsen över Aurora vid dopet. Figurerna och miljöerna kändes oerhört välbekanta för jag har spelat "Maleficent free fall" på mobilen större delen av året.

Jag läser en riktigt bra bok nu, "Stallo" av Stefan Spjut. Det är nästan 1 år sedan jag köpte den. Det finns 2 anledningar till att den har blivit liggande och det är att den inte har känts rätt och att jag använde den i en av mina texter i författarkursen i våras. Nu känns den däremot helt rätt och jag har glömt texten och när jag väl sätter mig och läser, så blir det sida efter sida efter sida. Aj lav it! Att försjunka i en bok är bland det bästa som finns! Det kan inte vara roligt när man som författare väljer skräckgenren och per automatik blir jämförd med Stephen King. Stephen King kan vara kuslig, men det som gör "Stallo" effektfull är att det är svenska miljöer, bekanta miljöer och till och med extra bekanta miljöer eftersom en del av handlingen utspelar sig i ett vintrigt Kiruna.

Jag köper mina ljudböcker hos Muntligt.se, men jag tycker att börjar bli dyrt. 99 - 174 kr för en bok och det är ingen behaglig känsla när boken inte är bra... Nu ska jag prova Storytel i stället! 2 veckor gratis och sedan 169 kr i månaden med hur många böcker jag vill. Jag har redan fått ihop 7 böcker i min "bokhylla". Om någon inte är bra, så går jag vidare till nästa utan att ha slängt pengar i sjön. Jag får väl se om spelaren hos Storytel är lika bra Smart AudioBook.

Jag blev väckt vid 10 av en motorsåg. Under det senaste året har det utvecklats till ett ångestframkallande ljud, så det blev ingen bra start på dagen. Det var föreningens städdag och det stormfällda trädet sågades sönder till hanterbara bitar. Efter lunch hade jag tänkt att träna med gummibanden. Gårdagens pass blev inställt pga. att foten protesterade och ett sorts underliggande motstånd. Det blev ingen träning idag heller. Det underliggande motståndet hade blivit kompakt. Jag ville inte. Jag hade ingen lust. Jag orkade inte. Det hade inte fungerat att pressa mig själv till det. Jag insåg att en del av motståndet berodde på att jag var nervös för att gummibandet skulle gå av igen eftersom jag hittade en spricka. Naturligtvis kunde jag bara kassera det och ta fram det andra, hela, men det kändes så slösigt. Ingen träning som sagt, men en dusch blev det. Efter duschen slog den till som en slägga: ångesten. Det var länge sedan den kändes så starkt. Det var jävligt obehagligt och jag pallade inte att rida ut stormen utan grävde fram den sista kartan med Oxascand som jag har sparat för kristillfällen och tog en. Sedan tog jag faktiskt fram det skadade gummibandet och slängde det för varför i hela fridens namn måste jag plåga mig själv med oro för att det ska gå av när jag inte behöver det?! Jag har råd att köpa gummiband om jag behöver. Jag behöver träna för att må bra. Medan jag väntade på att Oxascanden skulle få effekt satt jag i soffan, lyssnade på en bok och spelade på mobilen. Det var det enda jag hade lust att göra. Nu är ångesten borta och jag är trött som jag alltid blir efteråt.

Pär var i Nürnberg onsdag-torsdag på konferens och han höll ett kortare föredrag. Hans nervositet inför det har även jag känt av och det tar på mina krafter. Elin är hemma mycket mer nu och min sällskapssjuka ger sig till känna. Mobilen har kraschat. Gummibanden håller inte. Min fot gör ont. Det är anledningarna till varför jag fick åka berg och dalbana idag. Små enskilda stressmoment som tröttar ut mig så mycket att ångesten genast tar chansen att sätta klorna i mig.

Jajamänsan - jag kom ut med stavarna idag igen! 65 minuter. Jäss! Vilken schvung och vilken stuns. Aj lav it!

Jag kom på en sak medan jag var ute och stavade: det var länge sedan jag hade ont i armbågarna. Så pass länge sedan att jag inte ens kommer ihåg när det var! Det är tack vare gummibandet (som jag började med för ett drygt år sedan). Det är mycket skonsammare mot lederna och det faktum att jag har fått armmuskler försämrar knappast läget.  

En gång är en tillfällighet. Två gånger är kalla fakta. Igår gick jag till Konsum och lyssnade på en bok under tiden. Battriet har hyfsat fullt. Den första jag möter i affären är en av KSP, Konsums Snygga Pojkar. När jag kommer fram till frysdiskarna som är placerade en bit in, så tvärdör mobileländet. Idag var jag på Konsum igen för att handla det jag glömde igår eftersom jag hade handlingslistan i mobilen som tvärdog innan jag ens hade börjat. Den första jag ser är samma KSP som igår och när jag har nått fram till flingorna, så tvärdör mobileländet. Har mobilen blivit så störtkär i nämnda KSP att hjärtstillestånd inträffar varje gång eller har Konsum installerat illasinnade magnetfält som har ihjäl min mobil? Vad tror ni är troligast? Rätt svar är: fabriksåterställning!!!