Tro det eller ej, men nu har jag faktiskt tagit mig året runt med mina stjärntecken. Alla 12 har presenterats. Vad ska jag nu ha som presentationsbild? Det blir en bild på lilla jag. Jag TROR att fotot är från augusti 1965 då jag var ca 5 månader. Jag sitter i mammas knä på ett familjefoto.

Fridens.

Elin har haft en riktigt dålig dag idag och jag tog saken i egna händer. Vid 14-tiden gav jag henne litet juice med två av mina Theralen-droppar i. Jag VET att jag borde ha rådgjort med en läkare först. Jag VET att hon inte bör använda mina mediciner. Jag struntade kallsinnigt i de rekommendationerna eftersom hon behövde snabb hjälp där och då. Sedan drack vi te och tittade på ett par avsnitt av "Six feet under". Nu när kvällen närmar sig säger hon att det känns lugnare; inte fullt så erbarmligt hopplöst och paniken har dämpats. Som pricken över i får hon kanske sova gott i natt.

När jag promenerade och tankeverksamheten drog igång, så vällde bitterheten fram som en tidvattenvåg. Jag har så fruktansvärt dåligt samvete över att Elin har fått ärva det depressiva eländet av mig! Sedan gick tankarna vidare till mina egna föräldrar och alla deras sjukdomar som jag och mina syskon nu kämpar med: högt blodtryck, reumatism, skolios, hjärtbesvär, magsår, diabetes, övervikt och depression. När man har så många sjukdomar i bagaget, så borde man inte skaffa barn, än mindre hela 6 barn! Livet är tillräckligt tufft utan extra påfrestningar. Personligen har jag aldrig upplevt att livet, som en gåva från mina föräldrar, har känts så värdefullt att jag inte hellre förblivit ofödd. 75% av tiden är det en satans kamp!

Fridens.

Promenerade i 60 minuter i varierande tempo. SKÖNT! Inga endorfiner, men det gjorde inget.

Fridens.