Jag har skrivit om detta tidigare, men just den här gången har jag filmen "Solstorm" som bakgrund till inlägget. Den gick på en av våra filmkanaler och den var inte bra. Jag läste boken när den kom ut i pocket mycket pga att den utspelar sig i Kiruna och att författaren är Kiruna-född. Boken var mycket bra och jämfört med filmen var den suverän! Varför göra film av en berättelse när det är så mycket som inte tas med??? Jag kan förstå om någon enstaka scen stryks, men jag kan inte förstå varför två av bokens större karaktärer inte finns med över huvud taget? Bara för att jag är medveten om vad som inte var med, så kändes filmen halvdan och luddig. Kristallkyrkan som beskrivs i boken, men som inte finns i verkligheten fick man egentligen aldrig se. Kyrkan hade placerats någonstans utanför stan, men jag upptäckte att interiören hade en utsikt som motsvarar den från Hotel Ferrum som ligger mitt i stan. Polishusets interiörer hade man filmat i Stadshuset. Det är ingen bra idé att se en film som spelats in på en plats som man känner så väl.....

Fridens.

PS. Vad är som är så speciellt med Mikael Persbrandt??

Det är MIN höger som suger.

Min högra sida.

Från topp till tå: höger skulderblad har krånglat hela veckan och värker när jag ligger ned. Höger hand värker. Höger tumme har en mindre infektion. Höger knä gör ont. Höger fotled (som jag stukade för ca 1 år sedan) hör av sig när jag promenerar. Högern suger!  >:-(

Solen sken sporadiskt och jag kände att jag ville ut, ut, ut!! När Pär och jag kom iväg, så kröp solen in bakom regngråa moln. Meh! Efter några hundra meter kom gårdagens känsla av orkeslöshet över mig igen och det bidde ingen promenad utan bara en omväg till Konsum och till Vårt Konditiori. Kanelbullens dag till ära ville vi bidra ekonomiskt genom att inhandla nybakade bullar från konditoriet. Det var full rulle där och bullarna var slut. Meh! Nästa laddning skulle vara klar om 30 minuter. Vi var förberedda på denna eventualitet och köpte wienerbröd (till oss två) och sockerbulle (till Elin) i stället.

Nu sitter jag här och är småsur över hur dagen har artat sig hittills. Vi hade planerat att fortsätta med Den Stora Rensingen, men jag kan int' göra nå' bara för att skulderbladet tjafsar (det gör ont när jag ligger, när jag lyfter armen uppåt och framåt). Pär åkte iväg med ett lass till återvinningen. Jag ska byta om till pyjamas, se på film och skämma bort mig med kolhydrater och socker i alla dess former (mjuka mackor, wienerbröd, choklad, ostbågar och tacos).

Fridens.