Stockholms Universitet har ett projekt som kallas för "Korta vägen" som ska hjälpa utländska akademiker till arbete här i Sverige. Där är G med. Hon är ingenjör och kommer från Iran, ett land där kvinnor inte ens får plugga matte, än mindre arbeta som ingenjörer. Hon har varit i Sverige i ca 1 år och på en aning krokiga vägar kom hon i kontakt med Pär som är civilingejör och med i Ingenjörsförbundets mentorsprogram. Pär och G har träffats då och då sedan i våras och programmet avslutas snart och som tack för hjälpen ville G och hennes man B bjuda Pär och mig på lunch på en persisk restaurang. Lunchidén kom på tal för många veckor sedan och då sa jag tvärt nej för jag hade inte (självförtroende) lust att träffa 2 vilt främmande människor som jag dessutom måste tala på engelska med. Sedan framgick det att både G och B talar svenska. Eftersom jag kände att jag mådde allt bättre, så tänkte jag "Varför inte?". Vad kan hända? Om det visar sig att vi har svårt med samtalsämnen, så har jag inga problem med att sitta tyst och koncentrera mig på maten.

Vi skulle mötas vid restaurang Vanak i Akalla för söndaxlunch och på ren flax anlände vi samtidigt. En av mina fördomar kom på skam, en fördom modell liten som gäller restauranger i förorter. Jag har trott att de är sunkiga med halvtaskig service och allt annat än prisvärd mat, men så var inte fallet hos Vanak. Mysig, ombonad lokal med lågt i tak vilket gjorde att när det kom fler gäster, så blev inte ljudnivån olidlig. Sköna stolar och hur många restauranger har egentligen det? Trevlig personal och bra service. Maten var fantastisk och av riktigt hög kvalitét. Oxfilé på grillspett med saffransris och grillad tomat, youghurtsås med gurka och vitlök, valnöts- och granatäppelmarinerade oliver (som smakade lakrits - anis?), lammgryta (så mört att det ramlade isär och jag jämförde med den skosula som jag åt på Amazon för några veckor sedan) och persisk glass med saffran och hackade pistagenötter. Mums! För stora portioner av allt, men jag skickade vidare till Pär som har bättre aptit än vad jag har. Notering: Pär och jag talade om vad vi ville äta, men det var B som beställde allt och det var han som lade till lammgrytan och som även beslutade att vi skulle ha efterrätt.

G och B är "muslim light" och det är deras eget uttryck, men jag tycker att det stämmer bra för jämfört med Skitstöveln & Co, så gjorde de inget för att spä på mitt dåliga intryck av muslimer. Tvärtom. Båda har inställningen att om man vill bo i Sverige, så har man skyldighet att lära sig språket och att ta till sig seder och kultur. Vad är det för vits med att bosätta sig här, men ändå hålla fast vid de begränsingar som var anledningen till att man flydde hemlandet? Det känns alltid bra att prata med likasinnade, men det kändes extra bra att prata med en muslim som faktiskt tycker att det är uppåt väggarna att bygga moskéer och minareter i Sverige med svenska skattepengar för att inte tala om böneutropen.....

B har varit i Sverige längre än vad G har och hans svenska var bättre. Det tog ett tag innan jag hade vant mig och ställt in mitt lyssnande på bruten svenska, men det gick allt lättare även om jag kom på mig själv med att inte fråga så mycket som jag ville och jag undvek att börja diskutera t.ex moskébyggen. Mot slutet, när lokalen var nästan fullsatt och ljudnivån högre (plus att de höjde volymen på bakgrundsmusiken), så blev jag trött och jag gav efter för den tröttheten och slutade delta i samtalet, satt bara och lyssnade och nickade. Det blev mycket trevligare än jag hade väntat mig, men det var jobbigt och ansträngningen gav sig uttryck i huvudvärk och nackvärk.

En positiv erfarenhet av persisk mat och vettiga muslimer!

Det var tvärmulet, blåsigt och 10 grader när jag efter mycket tvekan tog med mig stavarna ut. Igår kände jag mig väldans förkyld igen och undrade hur smart det egentligen skulle vara att träna idag, men jag kunde ju alltid avbryta och vända hem igen. Det visade sig inte vara några som helst problem med orken, tvärtom, så kände jag att kondisen blir allt bättre. Jag gick Ut På Landet vilket tog 75 minuter och jag behövde aldrig pausa för att pusta bara för att torka näsan och fotgrafera.

Flaten om hösten

Jag har tvättat idag och för första gången på länge var det lite tvätt. Jag började klockan 9 och den sista maskinen var klar klockan 17 i stället för klockan 22. Halleluja!

Ugly Betty går en skrivarkurs och hennes lärare ger följande råd:

"Om du inte har något att skriva om, så försök att ta livet av dig. Om du misslyckas, så har du något att skriva om och om du lyckas, så är det inte längre ett problem." Cynism som är rolig.

Husläkare EW uttryckte det hela som att de borde inse att alla bli lidande till följd av deras trångsynthet och begränsningar (när jag hade berättat om Skitstöveln). Man tycker det, men jag undrar jag...... Jag tror inte att de upplever det som att de blir lidande eftesom de är övertygade om att islam är den enda rätta tron och att de genom den blir bättre människor, så om deras umgänge begränsas till andra muslimer och de aldrig blir delaktiga i samhället, så tycker de väl inte att de går miste om något.

Jag såg den tredje delen av amish-serien och en av de brittiska tjejerna är inte troende. En äldre amish-kvinna sa att hon var ledsen över att behöva tala om att den här tjejen förmodligen riskerade evig fördömelse efter döden, men tjejen blev knappast upprörd och varför skulle hon det? Om en religiös person talar om för mig att min själ är i fara eftersom jag är ateist, så blir jag inte rädd eftersom jag ju heller inte tror på uppdelningen i himmel och helvete.

......som jag saknar med nya fånen och det är att larmet inte fungerar när fånen är avstängd. Den gamla mobilens larm gick igång även om mobilen vilade. Jag tycker inte om tanken på att fånen ska ligga på sängbordet och stråla mig hela natten. Jag trodde att jag hade börjat vänja mig vid det, men i morse försov jag mig när jag skulle till LG. Pär kom in som vanligt för att säga att han åkte till jobbet, men jag har inget minne av det. Just idag sov jag naturligtvis extra djupt. I vanliga fall vaknar jag till så pass att jag kan starta mobilen, men inte idag. Klockan 3 minuter över 7 kände kroppen på sig att den hade sovit för länge och då hade jag 27 minuter på mig att vakna, fräscha till mig, klä mig, ta mediciner och äta innan jag skulle till tåget. Nä, jag fixade inte det. Jag klarar inte av att stressa direkt på morgonen, jag behöver minst 1 timmes startsträcka, så jag lämnade återbud.

Jag känner mig inte lika förkyld idag, så jag jobbade med gummibandet på eftermiddagen och det var härligt tungt och det tog ordentligt i armar och skuldror. Jag passade på att göra balansövningen oxå och den är en baggis med skor på fötterna. Visst blev jag trött i benet, men foten stod väldigt mycket stadigare.

Elin klarade halkbaneprovet idag och är ännu ett steg närmare körkortet.

Om ett år, oktober 2014, så kanske vi har en ny regering!

Jag försökte inte att läsa vidare i "Ljus från ingenstans", det var inte rätt bok just nu efter den halvhistoriska "Tillbaka till henne". Jag ville läsa något heeeelt annat för det brukar funka bättre. Idag började jag läsa "Den tomma stolen" av JK Rowling och jag läste nästan 100 sidor i ett nafs. Konsten att berätta är inte alla författare förunnat, men JK Rowling hon kan berätta. Maken till driv i berättelsen har jag sällan varit med om. En lågmäld form av humor som jag gillar och ett persongalleri som är i klass med det hos Harry Potter. Jag fick en endorfinkick när det gick upp för mig att jag hade börjat läsa en riktigt, riktigt bra bok!

Det dök upp ett verb som jag aldrig har hört förut: att förmera. Enligt Wiktionary, så är det ett verb med samma betydelse som att föröka. Det låter inte klokt. Är det ett av svenskans nya ord?

Det tog emot att stiga upp idag och jag hade huvudvärk i pannan, den sorten som sitter som en tyngd ovanför ögonbrynen och gör att jag bara vill blunda, sova. Väl uppe blev jag nysig och vid ett tillfälle nös jag, så att jag fick upp slem i halsen och nysningen övergick i hosta som i sin tur fick mig att svälja för mycket luft, så jag fick hicka. Simultankanpacitet i all ära......      Förkyld. Jag blev äckelmatt bara av att plocka undan tvätten från igår, så jag bestämde att jag skulle hoppa över gummibandspasset idag.

I torsdags kollade sjukgymnasten J min balans och styrka genom att jag fick stå på ett ben 1 minut. Det låter som en baggis, men är inte det. Prova själv! Han rekommenderade att jag gör balansövningen ett par gånger om dagen för att träna upp styrkan i fötterna. Bra balans är något som man har stor nytta av när man blir äldre. Om man vill utmana hjärnan, så kan man öva balansen medan man t.ex borstar tänderna.

Inga balansproblem här inte....

Jag har sett 2 avsnitt av "Leva som amish" på SVT.play 6 brittiska ungdomar får bo hos olika amishfamiljer under några veckor. Riktigt intressant och det finns delar av deras sätt att leva som jag absolut skulle kunna tänka mig. De 3 tjejerna upplever uppdelningen av arbetsuppgifterna som kränkande, begränsande, fackindelat; kvinnorna sköter allt som har med hushållet att göra och männen gör det övriga. Amishkvinnorna förstår inte deras reaktion eftersom de vet att deras insats för gemenskapen har samma värde som det männen gör vilket ger de en känsla av uppskattning och betydelse. I vårt samhälle klassas hushållsarbete som lågstatusarbete. När blev det så? Om en kvinna idag säger att hon är hemmafru, så är hon bara hemmafru och därmed har hon inga ambitioner och har man inga ambitioner i dagens samhälle, så blir man misstänkliggjord. Amishfolket har förmågan att leva i det lilla och att uppskatta det och det kan vi "moderna" människor lära av. Det är väl därför som "mindfulness" är så inne.

Tur och retur Filmkedjan där jag hämtade paket från AdLibris. 20 minuter plus 30 minuter i lugn takt och utan stavar och det var skönt och lagom ansträngande eftersom jag kände mig ganska sliten.

I förrgår läste jag ut "Tillbaka till henne" som jag höll på med ovanligt länge och därför trodde att jag skulle tröttna på, men det gjorde jag inte. Den var riktigt bra och jag tyckte om den. Vissa böcker tycker jag om utöver att de är bra, t.ex "Niceville", "Artighetsreglerna" och "Påven Johanna", böcker som jag läser mer än en gång och som inte åker upp på övervåningen utan blir kvar i min lilla läshylla. Jag började läsa "Ljus från ingenstans" och den har ett språk eller språkrytm, mer som talspråk, som jag måste vänja mig vid innan jag vet om den är bra. Jag hann inte så långt innan jag föll omkull bland soffkuddarna och lurade någon timme.

Jag var hos sjukgymnast J (inte samma J som för 2 månader sedan) hos Fysioterapiteamet för den tredje stötvågsbehandlingen. Jag tog för givet att jag fanns i deras system eftersom jag varit där tidigare, så jag blev lite förvånad när jag ombads fylla i 4 sidor med allmänna personuppgifter och om var jag hade ont och mediciner och sjukdomar och motionsvanor. Jag har för mig att jag förhördes muntligt om detta i somras, men enligt den nya J, så har de "olika system" eller hur han uttryckte det och jag fick rapa upp allt en gång till. Skutt samma för han gjorde en ordentlig översyn innan han konstaterade att vi kan fortsätta med stötvågorna. Det gjorde inte lika ont trots att han, vad jag förstod, ökade styrkan i stötvågen, men visst kändes det. Direkt efteråt hade jag inte ont alls i hälen, men framåt eftermiddagen fick jag det och det är ingen fara på taket för det är en reaktion på behandlingen och betyder att läkningen har dragit igång än en gång. Nästa besök blir om 1,5 vecka.

Pär är satt på blodtrycksövervakning och ska ha en manschett på armen i ett dygn som kollar trycket 4 gånger i timmen på dagtid och 2 gånger i timmen på natten. Den brummar en del när den drar igång och när vi åt middag och det var dax att kolla trycket och den började brumma, så sa Elin att han kunde ta på sig något gul-och-svartrandigt och ett par rullskridskor för att sedan susa fram och tillbaka i korridoren på sitt arbete. "Ta en kudde under tröjan" sa jag " så att du får den rätta rondören!" och sedan skrattade Elin och jag så tårarna rann och jag kunde se det sååååå tydligt framför mig. Pär såg förolämpad ut och sa att det inte var bra för hans blodtryck.

Jag gick till tebutiken efter sjukgymnasten och köpte Russian Earl Grey och medan teet förpackades, så såg jag mig omkring och fick syn på riktigt snygga kaffeburkar och Pär behövde faktiskt en ny kaffeburk. Han har en härjad sak i lila och gult från Löfbergs lila från tidigt 90-tal eller ännu äldre och för ett par veckor sedan sprack det gula locket och det åtgärdade han med silvertejp à la MacGyver. Inte snyggt. Jag köpte en svart-vit-rutig med kaffebönor på (jag fotade med mobilen, men mitt otekniska jag kan inte hitta bilderna, så att jag kan föra över de till bloggen) som han fick som oplanerad present på vår 21:a bröllopsdag idag. 21 år är det samma som nylon. Hm.