Jag promenerade 65 minuter idag och det var tungt och jag fick ont, men det var makalöst soligt och så skönt att komma ut att det var värt det! När jag kom hem kändes foten stubbig, men blev faktiskt bättre när jag haft den i högläge ett par timmar.

Utanför Konsum stod den här skylten:

Jag hade ingen aning om att den här kören fanns och jag tar inte åt mig äran på något sätt, men jag mallar mig över att bo på ett ställe som huserar världsmästare. Rönninge Show Chorus består av 135 kvinnor och det är första gången på 40 år som en kör utanför Nordamerika har vunnit guldet och dessutom med rekordhög poäng! De finns på Youtube, men ljudet var uselt, så jag lägger inte in någon video.

Om barnuppfostran av idag och varför det finns så många snorungar till följd av den.

Vi har skapat ett samhälle där framgång mäts i prylar.

Man måste arbeta mycket för att ha råd med alla prylar.

När man arbetar mycket, så har man inte tid för barnen.

När man inte har tid för barnen, så får man dåligt samvete.

Dåligt samvete leder till stress.

Stress leder till att man vill ta genvägar.

Genvägarna består i att undvika konflikter.

Man undviker konflikter genom att försöka vara kompis i stället för förälder därför att den tid man faktiskt tillbringar med sina barn helst ska vara konfliktfri och lättsam för då kan man återgå till att jaga prylar utan att känna sig elak.

När barnen inte stöter på motstånd utan lär sig leva med omedelbar tillfredsställelse, så blir de snorungar.

David Eberhardt har skrivit "Hur barnen fick makten" och den vill jag läsa!

" Som förälder måste man stå ut med att ha gett tillsägelsen. Att inte ställa krav är inte samma sak som att vara snäll." Amen å halleljua! Han uppmuntrar vilsna föräldrar och säger att barn tål mycket mer än vi tror.

"Uppfostra. Lär ditt barn hälsa, titta i ögonen och tack för maten."

Basic, mina vänner, basic!

Stötvågsbehandling numro 7 gjorde ont, ibland riktigt ont, dels för att JS ökade intensiteten och dels för att läkningen av hälsporren förmodligen har kommit av sig eftersom kroppen och hjärnan har haft fullt upp med stukad fot och hand och inflammerat öga. Sedan jag stukade foten, så har jag heller inte kunnat stretcha vaden och hälsenan som  vanligt och stötvågorna kändes en hel del i just hälsenan. Jag behöver en, max två behandlingar till, men sedan ska hälen få läka ihop i lugn och ro.

Jag är trött på att vila! Idag kändes kroppen så otroligt tung och stel och ovillig att det var som om den inte hade utsatts för fysisk aktivitet någonsin. Det känns som om jag kommer att få börja om igen från noll. Nej, inte noll utan minus.

Selma är mer eller mindre återställd. Hon är intresserad av mat och kör sina rusningar när hon är ute ur buren och hon vill gosa. När Pär hjälpte mig att ge henne medicin igår kväll, så bet hon av spetsen på sprutan. "Jahaja" var Elins enda kommentar när jag rapporterade. När man som kanin får medicin för att man har ont i magen, så är det ju inte så där übersmart att äta själva utrustningen......

Klockan 13 idag började Scania Hack ("hack" som i "hackers") och det är ett maraton där deltagarna sitter och kodar i 24 timmar. Pär och 3 gubbar till som han känner från arbetet utgör ett lag. Det är ingen tävling utan de väljer ett projekt att jobba med som Scania förhoppningsvis får användning av. Vad de hittar på.....

Jag läste mycket Stephen King i sena tonåren och i 20-åren, men sedan tröttnade jag då hans berättelser lätt spårar ur och blir äckliga i stället för kusliga, men hans senaste, "Under kupolen" verkar kunna vara befriad från så'nt. Den är på 1179 sidor och ganska tung att hålla i och jag blir förvånad om den håller hela vägen, men än så länge är den riktigt bra. Det finns mycket man kan säga om denne massproducerande författare, men han har förmågan att berätta precis som JK Rowling. 

Elin och jag såg "Dumma mig 2" idag och vad den var bra!! Jag minns inte när jag skrattade så mycket senast. Det är inte ofta som en uppföljare är precis lika bra som den första, men de har lyckats med den här. Inga trista upprepningar som mjölkas i brist på nya idéer. Minionerna är fortfarande bland det fränaste som gjorts på film och jag älskar dem! Om du gillade ettan, så behöver du inte oroa dig för att bli besviken på tvåan.

Den svenska tv-serien "Äkta människor" fick Prix Italia-priset för bästa serie i september och den finns att se på svt.play Jag såg den inte när den hade premiär i början av 2012 även om jag var smått nyfiken, men jag blev mer nyfiken i och med att den prisades och den är riktigt, riktigt bra! Trovärdig halv-science-fiction vill jag kalla den. Otroligt snyggt gjord. 

Jag har skrivit om den tidigare, "Akuten" som oxå finns på svt.play, men den förtjänar att omnämnas flera gånger för det är en dokumentär av mycket hög kvalitét. Det är så här vården ska vara och bedrivas och om jag kunde välja vilken akut jag vill hamna på, så är det King's College Hospital i London.

3 helt olika, men lika sevärda!

......när jag måste droppa ögat en gång i timmen. "Då var det dax igen..." eller "Vad - har det gått en timme igen!" eller "Jag droppade ju för typ 3 minuter sen!". Tre gånger om dagen ska dessutom den andra droppsorten pusslas in, men det går och det viktigaste är ju att det fungerar och det är just vad det gör. Jag har snart 2 ögonvitor igen i stället för 1 ögonvita och 1 ögonröda. Jag har varit smärtfri och har inte behövt någon Ipren eller Alvedon och när jag öppnade ögat i morse, så spände jag mig lite utifall att, men nada. Ögat har inte runnit det minsta. Det gör inte ont när ljus träffar ögat. Synen är fortfarande något suddig, men det känns som en baggis just nu.

För 2 månader sedan hade Selma ett, som Elin döpte det till, "food stop" när hon lyckades skrämma upp oss allihop för att sedan bara bli sig själv igen. Idag har hon gjort likadant, men med den skillnaden att hon inte blev sig själv igen, så Elin var hos veterinären på en akuttid nu på kvällen. Selma hade gaser i magen och har fått 3 olika medikamenter som ska lindra besvären. Det som är jobbigt och läskigt med gnagare är att eftersom deras ämnesomsättning är väldigt snabb, så blir de väldigt snabbt dåliga när de inte äter mer eller mindre hela tiden och Selma hade inte ätit eller druckit sedan tidigt i morse. Hennes kost kommer att stramas åt genom att minska mängden pellets och slopa banan och vindruvor helt (som hon sällan får, men som hon aldrig ska äta pga sockerhalten) och även minska på knäckebrödet. Det är hö och pellets som gäller och lite bladgrönsaker som t.ex persilja. Idag upptäckte jag hur illa det luktar när en kanin fiser....... Jeeez!

Undrar om jag närmar mig klimakteriet? Jag såg i almanackan att mensen hoppade över oktober helt och hållet och det har den aldrig någonsin gjort utom när jag var gravid. Den kom idag, men känns inte som vanligt. Kroppen har i och för sig haft det stressigt med stukade kroppsdelar och inflammerade ögon och ångestgrupper och fan och hans moster, så i vanlig ordning är det svårt att peka ut en huvudorsak.

Pär och Robin har en egenhet som kan göra mig skogstokig. De kan anmärka på att jag respektive Elin inte har idealiska matvanor, men när vi kontrar med att de heller inte är några hälsofreaks, så kan de alltid försvara sina snedsteg med att det var ett speciellt tillfälle eller att de sällan gör så eller blablabla. Förmodligen är det här känsligare för mig än för Elin eftersom jag lider av min övervikt, men jag känner att jag vill försvara henne i lika hög grad som jag försvarar mig själv, så om Robin inte passar sig så tar jag pallen i badrummet, kliver upp på den (han är lång) och ger honom en smäll på nosen!

......låter sina barn gå runt bland husen och tigga godis eftersom det är en amerikansk sedvänja just denna dag, så borde man antingen följa med dem eller skicka iväg dem med förbehållet att de får ringa på en enda gång och om ingen öppnar då, så går man vidare. Man står inte kvar och ringer på både två och tre gånger. Jag har ingen som helst skyldighet och ännu mindre lust att öppna bara för att jag är hemma.

Om jag skulle öppna och som svar på frågan: "Bus eller godis?" svara "Bus.", så slår jag vad om att det inte finns en enda unge som skulle kunna komma med något.

Den där röda stugan i skogen ter sig alltmer lockande....

Ett citat som jag tycker relaterar till "Förbanna inte mörkret, tänd ett ljus".

Jag har inga ambitioner på att bli en världsledare som Ghandi var.

Min värld är mindre, men jag har lärt mig att inte förakta det lilla eller det enkla.

Jag önskar mig mer öppenhet i fråga om psykiska sjukdomar och därför skriver jag öppet om det i min blog.

Jag önskade att jag skulle bli en bättre förälder än vad mina föräldrar var, så jag har alltid pratat med Elin.

Jag önskar mig bättre hyfs av mina medmänniskor, så därför behandlar jag desamma med hyfs.

Jag önskar mig en värld som inte är så prylfixerad, så jag strävar inte efter statusprylar.

Jag önskar en större medventenhet om hur viktigt vårt svenska språk är, så jag agerar ofta språkpolis.

Jag önskar att jag inte blir dömd efter mitt utseende, så därför dömer jag inte andra efter deras utseende.

Jag önskar att alla skulle behandla varandra som de själva skulle vilja bli behandlade för det skulle innebära mindre respektlöshet, otrevlighet, själviskhet och våld och det försöker jag leva efter.

Jag är allt annat än ett helgon och vill inte leva bland helgon, jag är en människa som funderar mycket och ifrågasätter.

.........som en blodapelsin hasade jag iväg till vårdcentralen klockan halv 9. En (ogrundad?) oroskänsla av att dsk:n skulle neka mig hjälp med ögat eftersom det var ett allergitest jag hade tid för. Jag har stött på otrevlig vårdpersonal genom åren, men jag vet faktiskt inte varför jag oroade mig just den här gången. Oron var ogrundad för naturligtvis hjälpte hon mig genom att skriva ut recept på ögondroppar med antibiotika och sedan gjordes allergitestet. Hon droppade lösningar av björk, timotej, gråbo, päls (där var varken marsvin eller kanin med utan endast hund, katt och häst), kvalster och histamin (det är de jag kommer ihåg) på min underarm och sedan stack hon med en "nål" i varje droppe för att det skulle kunna tränga in i huden. 15 minuters väntan medan några av prickarna svällde upp till storleken av ett myggbett och började klia. "Du får inte riva i de där." sa hon till mig och då började det klia ännu mer. Att kroppen reagerade på histamin tolkar jag som att jag är allergisk och björken och timotejen gav mest utslag medan gråbo inte var så farligt. Säsongsmässigt kommer björken först och sedan timotej och gråbo framåt hösten och det är ju oftast maj/juni som allergin är jobbigast ergo jag är mest känslig mot björk och timotej.

Anledningen till att jag ville göra ett allergitest var att jag började tycka att det var konstigt att behöva äta allergimedicin nästan året runt när allergenerna yr omkring i endast 3-4 månader. När jag har gjort uppehåll med medicinen nu under hösten, så har ögonen börjat klia efter 3 dagar. Inför allergitestet, så skulle jag avstå från medicin i några dagar och den här gången har ögonen förstås inte börjat klia. Meh! Det är väl inte omöjligt att hjärnan är distraherad av ögoninflammationen och inte tycker att det här med allergiklåda är nå't att bry sig om. Min plan är att låta inflammationen läka ut, men inte börja med medicinen igen och se vad hjärnan anser om allergiklåda efter det.

Det blev en långsam promenad på 25 minuter dit och 30 minuter hem och foten gnällde lite efter att ha fått sig en omgång under gårdagens gummibandspass. Resten av kroppen var inte så nöjd den heller. Jag är trött och känner mig fortfarande sliten, men i och med att jag fick hjälp med ögat och i och med att jag har hoppat av ångestgruppen, så har en tyngd lyfts av mig. Trots ögat, så känns det mesta bättre idag och jag ska inte iväg på någonting (planerat) förrän nästa fredag, så nu ska jag sova, vila och träna försiktigt. *djup suck av lättnad*

Pär är sjuk igen, han har feber, igår var den 39 som mest, men idag är den något lägre. Efter veckohandlingen i måndags, så vilade han innan middagen och när han kom upp, så frös han så att han skakade, bokstavligen skakade. Han kunde nästan inte sitta still på stolen när vi åt. Han åkte till arbetet som vanligt igår, men var hemma igen före 10 och har legat i sängen sedan dess och har bara kommit upp för att dricka och försöka äta. Det finns inte mycket annat att göra. Han mådde oxå skit av det här med träden och har sovit uselt under ganska lång tid och sedan var han dårförkyld i förra veckan, så jag tycker väl inte att den här febern kommer som en blixt från klar himmel. Kroppen har sitt sätt att säga ifrån, att tvinga en till vila. När Pär protesterade och sa att han inte brukar må så här dåligt av brist på sömn, så påpekade jag att han inte längre är 20 år utan 50 plus och det tog han som ett påhopp. Kalla fakta kan vara obehagligt.   

Elin däremot mår prima och det är min stora glädje och lättnad. Hon har arbetat flera pass på McD i Älvsjö, nattpass när hon har slutat klockan 1 som senast och hon stortrivs. Hon gillar att stå i kassan och kunderna verkar gilla hennes bemötande av dem. Hon trivs med sina medarbetare och har fått bra kontakt med arbetsledaren som säger att hon arbetar bra. Hon tycker att det är roligt att gå till arbetet och herreminje vilken lyx det är och det är henne väl förunnat! Min snorpa.    Hon tillbringar den mesta tiden hos Råååbin, så vi träffas inte så ofta, men vi sms:ar dagligen. Selma har blivit en kanin som reser bort över weekenden och hon är väl inte odelat förtjust. Hon verkar trivas bättre här hos mig, hennes mormor  och tycker att det är det här som är Hemma.