Förra lörda'n åt jag mina sista ädelstenar av lakrits. Jag har skrivit om det förr, att de inte finns att köpa på en enda affär inom gångavstånd. Centralen i Stockholm eller Coop i Södertälje. Att åka hela vägen till Centralen med alla urspårningar som är...... Pär, däremot har möjlighet att svänga in där på väg hem från arbetet, men trots att jag har tjatat, antytt, kommit med fina vinkar i flera dagar och hotat, så gick budskapet inte fram, men visst, om han tycker att det är ok med en fru som blir bitsk och irriterad pga lakritsabstinens, så kunde jag lätt ordna det. Idag skjutsade han mig för att hämta ett paket. Ganska ofta, så brukar han föreslå att vi tar en biltur bara för att komma hemifrån ibland och idag använde jag det emot honom. "Allt du säger kommer absolut att användas emot dig." Jag tyckte att eftersom vi ändå inte hade någonting särskilt för oss och eftersom vi ändå hade tänkt stödhandla på Konsum, så kunde vi lika gärna ta en biltur till Coop DÄR DET FINNS LAKRITS. Moooahahahaha!! Jag plockade på mig 8 påsar (8 är en så'n trevlig siffra), så nu klarar jag mig i några veckor.

Mumin-porslinet är mitt favoritporslin. Jag använder det varje dag. Jag har vissa favoriter. Jag tycker inte om när man har sönder mitt Mumin-porslin. Idag lyckades Pär på något vänster riva ned en sax som knuffade omkull ett glas som i sin tur knuffade ned min Too-tiki-skål i vasken, så den gick sönder. Det fanns 2 alternativa sätt för mig att reagera på. Jag hade kunnat bli skogstokig och gapat och ryat och dunkat på honom och sedan hade det varit över och han hade köpt en ny Too-tiki-skål. Det är det hälsosamma sättet att reagera. Jag valde att inte säga mer än att det är så'nt som händer, men i stället kommentera det i tid och otid för att ge honom dåligt samvete. Ohäslosamt, men roligare. Jag närsynt och långsint och det står jag för! Jag har beställt en ny skål från Designonline.

Det har snöat idag. Med besked. Nu har jag den vita vinter som jag har väntat på. Det är ljusare och det är tystare. Den kalla doften framkallade pulkåkarminnen. 

.......3,5 månad sedan det första gummibandspasset och gummibanden har kommit för att stanna! Det är en otroligt skön form av styrketräning och under dagens pass, så fick jag en endorfinkick mycket beroende på att resultaten är tydliga för mig. Det känns tydligt i mag- och ryggmusklerna att de är starkare och benmusklerna har oxå stärkts. De armmuskler som jag sååååå gärna vill ska synas kommer att synas bara jag fortsätter för nu känns de, så de finns där. En del av den mjuka extrafyllningen som jag har haft runt midjan är borta vilket kan förklara varför jag kan knyta träningsbyxorna. Just den här gången tog foten stryk. Rejält. Jag har haft riktigt ont resten av dagen. Det är Voltaren-salva tillsammans med fotledsstödet och högläge som gäller ikväll.

Nu har jag beställt en step up-bräda från Haléns, av alla företag och den bör komma i nästa vecka. Den är lila och så fin och passar bra ihop med min rosa/grå yoga-matta.

"Eftersom det fortfarande inte har kommit någon snö" sa jag härom dagen "så kan den lika gärna låta bli att komma den här vintern!" Var inte det stöddigt, så säg? Snön kom igår kväll. Blöt och tung. Den ligger kvar på gräsmattorna eftersom det faktiskt har varit minusgrader. Jag var uppe före 9 idag (kroppen är fortfarande i chocktillstånd) och velade hit och dit om jag skulle rasta stavarna eller inte. När jag såg en granne trippa försiktigt längs med gångvägen ut från gården, så bestämde jag mig för att stanna inne. Min lekamen är numera nervös av sig efter att ha halkat i trappor och snubblat på småsten.

Förutom möbler och kaniner, så har det vägt över för Elin, så till vida att hon numer har fler prylar hos Robin än här. Vi har delad vårdnad om Selma som bor veckovis hos oss och hos Elin & Robin, men de veckor som hon bor här, så dyker Elin upp då och då (jag har nämligen dragit en gräns vid att städa Selmas bur). Vanligtvis sover hon, duschar och äter middag med oss. Idag umgicks hon och jag en hel del. Jag fick en försenad julklapp och en lika försenad namnsdagspresent. Jag fick första säsongen av "The Borgias", kroppsskrubb och 2 duschsvampar från Body Shop. Inget billigt skräp inte! Det finns fördelar med att avkomman har fast inkomst.   

Elin var ett kärt återseende och ett annat kärt återseende har varit "Dexter". Den sjunde säsongen kom i onsdags och jag såg klart den idag. Det var 1,5 år sedan säsong 6 släpptes och jag begriper inte varför det har tagit sådan tid, men som tur är behöver jag inte vänta lika länge på den åttonde och sista säsongen för den kommer i april.

Det var inte länge sedan alls som ett godståg spårade ur vid Stockholm Södra med efterföljande tågtrafikkrångel i ett par veckors tid. Igår spårade ännu ett godståg ur vid Stuvsta, som ligger längs min tåglinje och även nu drabbas de resande. Det är tur i oturen att det handlade om godståg i båda fallen. Tur som en tokig, men man ska inte förlita sig på turen. Om sträckan trafikerades av endast person- och pendeltåg, så hade resultatet kunnat bli otäckt. Jag känner att jag faktiskt inte riktigt vågar åka pendeltåg, i alla fall inte just nu och som tur är behöver jag inte åka norrut heller.

Förbud mot reklam för bröstmjölksersättning. Några argument för att amma är att det ger bra näring och förhindrar plötslig spädbarnsdöd (vilket jag tycker är ett märkligt argument eftersom man faktiskt inte har en aning om vad som orsakar det). Ett annat argument, som inte finns med i artikeln är anknytningen till barnet. Det går oxå att skuldbelägga mamman genom att antyda att hon inte är en bra mamma om hon väljer nappflaska och det fungerar allra bäst på första-gångs-mammor.

Förlossningsdepression har tills nyligen varit ett tabu-belagt ämne som jag har egna erfarenheter av, men jag har aldrig träffat någon eller läst om någon som inte har tyckt om att amma. Att amningen inte fungerar av olika skäl är en sak, men att inte tycka om att amma är något helt annat. Jag gjorde inte det. Jag avskydde att vara gravid och jag tyckte definitivt inte om att amma. Det fungerade inget vidare heller för det fanns inte tillräckligt för att Elin skulle bli riktigt mätt vilket ledde till att jag fick amma henne 1 gång i timmen 24/7. Det var när vi var på en av efterkontrollerna hos barnmorskan och hon såg i vilket uselt skick jag var som hon insisterade på att vi skulle gå över till ersättning, att vi skulle köpa det på vägen hem. Då var Elin 1 månad. Det dröjde inte länge innan lugnet sänkte sig tack vare att Elin blev mätt och jag fick vara ifred då och då och grädden på moset för hela familjen blev att Pär fick möjlighet att knyta an till Elin på ett sätt som pappor vanligtvis missar just för att amningen tar mycket tid. Alla 3 vann på att gå över till nappflaska. Elin fick det nödvändiga skyddet under den första månaden och hon har inte varit sjukare än andra barn och hon har en fantastisk kontakt med sin pappa.

Det här med att man är en dålig mamma om man väljer nappflaskan. När man får barn, så har man de för resten av sitt liv. Amningen utgör en period på kanske 1 år och det har mer betydelse för ditt barn vad du gör med de resterande åren. Det går att knyta an till sitt barn på andra sätt än att amma.

Husdjursmässan 2014 i några bilder.

Iller.

Visste ni att en papegoja kan bli 70 år?!

Kaninhoppning.

Bedårande e bara förnamnet.....

Agility!

Dvärghamster. Inte mer än ett par centimeter.

Gosedjur. Den enda bilden som jag tog idag. De andra har Pär tagit.

Det finns en sak som jag är riktigt bra på och det är att sova! De dagar som jag inte lyckas ta mig upp ur sängen vid 9 har jag legat kvar till 12 och det är bara toalettbehovet som tvingat upp mig. Det handlar inte om att jag har vänt på dygnet för jag lägger mig ungefär samma tid, vid midnatt, men just nu behöver jag sova extra mycket fast jag förstår inte varför.

Årets första vägning visade på 103, 7 vilket innebär en försumbar ökning på 1 hg. 1 enda hekto på en hel månad. Rent viktminskningsmässigt hade jag ingen nytta av magsjukan (tusan oxå!), men om jag inte hade varit magsjuk, så hade vågen kanske visat på många fler extra hekton. Även om kilona inte försvinner, så är det något som försvinner för igår upptäckte jag att jag kunde knyta mina träningsbyxor och jag kan inte minnas när jag gjorde det senast och till saken hör att byxorna inte är i ett töjbart material......

Idag såg jag de 2 sista avsnitten av andra säsongen av "Bron". Säsong 2 var bättre än 1:an. Nu följer en ospecificerad spoilervarning ifall du inte har sett säsong 2! Jag tycker att det är en litet sned skurfördelning, så till vida att Storskurken i bägge säsongerna har varit dansk. Småskurkarna har varit av båda nationaliteterna. Slut på spoilervarningen! Jag undrar om det verkligen är så lätt för svenskar, i allmänhet och malmöbor, i synnerhet att förstå danska som det verkar i serien? Själv snappar jag bara upp enstaka ord. Säsong 2 gick på svensk tv helt nyligen och det fanns en kort artikel på DN.se där man kritiserade manusförfattarna för att göra lyteskomik av Saga Noréns problem. Det sägs aldrig rakt ut, men jag fattar det som att Saga har aspergers och därför har svårt med det sociala samspelet och det leder till en del märkliga situationer, men jag tycker aldrig att man driver med henne. Det är snarare så att hon får oss friska att framstå som tillkrånglade och dubbeltydiga, på gränsen till korkade. Det är sktijobbigt att hela tiden ha känslor inför allt och allting och att man hela tiden måste ta hänsyn till alla andras känslor.

Våra marsvin är fortsatt uppdelade i 2 läger. Stridigheterna kvarstår. Alice och Maja ger sig på Ester som numera är gammal och små-skruttig och där har jag nolltolerans. Alice och Maja får vara ute ett par timmar varje dag, men de får inte komma in till grannarna under, men det hindrar inte att man kan snacka nos mot nos genom gallret.

Mimmi på insidan och Alice på utsidan.

Det är förbjudet att tigga på t-banan och pendeln, men det har ju haft noll effekt, så jag håller med om att det inte är någon idé att förbjuda tiggeri, men är ett förbud mot att ge pengar till en tiggare det rätta sättet? Ett ökande antal tiggare visar på att vårt sociala skyddsnät inte klarar av trycket. Jag vill inte att vi ska få det som i t.ex USA där allt bygger på välgörenhet, där de som har mycket förhoppningsvis har så pass känsligt samvete att de vill ge till de som har mindre och det är väl så krasst att det fungerar, så länge det är avdragsgillt i deklarationen. Vi är på väg ditåt. Högerregeringen har varit skrämmande effektiv de här 8 åren som de har haft makten och de många tiggarna är en obehaglit synlig effekt.

"Den som tigger från oss på gatan erbjuder inte något annat än sin sociala utsatthet och den som ger utnyttjar därför en annan människas förnedring för att få tillfredsställelsen att på detta sätt bedöva sitt sociala samvete." 

Är det rätt att brottsbelägga någon som vill hjälpa? Det dras paralleller till sexköpslagen som har haft en viss framgång i minskandet av prostitution. Om det faktiskt är så, så kan det vara en idé att förbjuda pengagåvor till tiggare. På sikt. Nästa gång jag stöter på en tiggare och som vanligt passerar utan att ge något, ska jag då döva mitt dåliga samvete över att inte ge, med att jag i alla fall inte utnyttjar tiggarens utsatta sociala situation? Jag försöker att hjälpa genom att inte utnyttja och att det kommer att fungera på sikt.

PS. Jag har inte kunnat låta bli att notera att den tiggare som sitter vid stationen kommer vid 9 och förmodligen sitter kvar tills efter kvällsrusningen och att han inte sitter där under helgerna.