Mrs Tiggy-Winkle (fru Tusentagg), 22 cm hög.

Den önskar jag mig när jag fylller år.

Idag fyller min blog 7 bast!

Jag skulle vara hos optikern klockan 10 och då fanns det 2 tågalternativ. Om jag skulle ta det tidiga, så skulle jag få stå utanför Specsavers och vänta tills de öppnade klockan 10. Om jag tog det senare tåget, så skulle jag kunna promenera i lugn takt och komma precis till 10. Jag valde det senare tåget. Eftersom det inte ösregnade eller var snöstorm eller sommarhetta (solkurvor) eller virvlande höstlöv (lövhalka) eller något annat väderfenomen som sätter käppar i SL:s hjul, så gick jag till tåget utan att först ha kollat om det förekom några störningar. Den sortens naiva chansningar kommer jag inte att ta i fortsättningen. Det var föreseningar pga. ett tidigare tekniskt fel och trafiken var sporadisk. Jag missade ett tåg med så lite att dörrarna stängdes framför näsan på mig och sedan fick jag vackert vänta i 20 minuter på nästa. Tåget blev snart fullpackat och jag var framme på centralen 2 minuter i 10. Det var inga sura miner över att jag var lite försenad för de hade, som sagt, precis öppnat och medan datorer och ögonundersökningsmaskiner startades upp, så fick jag möjlighet att varva ned. Förståelsen för den som är sen pga. SL är stor.

Jag ser inte lika bra med vänster öga sedan några månader tillbaka och det är inte utan att jag har funderat på om det är efter ögoninflammationen trots att den inte ska påverka synen, men optikern kunde upplysa mig om att synen inte har försämrats, tvärtom. De glasögon jag har nu är för starka och det ger ju precis samma känsla av suddighet som för svaga glasögon ger. När man är närsynt, som jag och har haft glasögon länge, som jag, så är det vanligt att synen förbättras när man blir äldre. Låter ologiskt i mina öron för det är vanligare att allt försämras och förfaller ju äldre man blir. Jag hade förberett det här besöket genom att titta på bågar på deras hemsida och skriva ut de som var av intresse och det visade sig vara en överraskande bra idé. Det var 9 olika bågar och den jättegulliga tjejen som hjälpte mig visste naturligtvis var varje båge fanns och plockade fram en i taget och hon tyckte att det underlättade mycket.

Den här bågen kommer jag att ha till mina "vanliga" glasögon.

Den här bågen kommer jag att ha till mina läs-/datorglasögon.

Det tredje paret som blir solglasögon fanns inte med bland mina utskrifter och jag kan inte hitta den bågen på hemsidan. 2 veckor ska det ta innan de är färdiga. Jag trivs inte så bra i mina nuvarande bågar, så det ska bli skönt att få nya även av den anledningen.

Är det någon som vet hur död bäver smakar? Det vet jag för det är den smaken som dröjer sig kvar i munnen varje gång jag har hostat. Uäck! Slemmet innehåller väl en del otäcka bakterier kan jag tänka mig. Jag har inte sovit bra inatt och huvudvärken har envist hållit mig sällskap trots Ipren.

En av våra grannar har 2 stora kaniner i en stor, 2,5-vånings bur utomhus året runt. Jag har ofta undrat över hur de där kaninerna har det för jag har aldrig sett att de får någon uppmärksamhet, men jag sitter i och för sig inte på vakt. Buren ser ofta för jäklig ut, stökig och eländig, men det verkar inte gå någon nöd på dem av utseendet att döma. När jag kom hem från promenaden i måndags och skulle till att låsa upp ytterdörren, så ser jag hur något rör sig i ögonvrån och det visade sig vara en av kaninerna. Ute på egna äventyr. Burdörren på glänt och inte en själ i sikte. För kaninernas skull ringde jag på hos grannen. Dörren öppnades av en av hennes döttrar som antagligen var sportlovsledig, men det enda svar jag fick som jag förstod var att ".....när man försöker fånga den, så springder den bara undan.". Goddag, yxskaft. Tjejen, hennes syrra och en kompis gick i alla fall ut och gjorde ett halvhjärtat försök att fånga den. När jag gick till Konsum vid halv 16, så stod burdörren fortfarande öppen och nu var båda kaninerna på rymmen. I förrgår alltså och de där kaninerna skuttar fortfarande runt i omgivningarna. Både Pär och jag har sett dem. Det är väl inte orimligt att de sportlovslediga ungarna ville gosa med dem, men inte klarade av att hålla kvar dem för de är ena rejäla gnagare (3-4 kg). Varför gör inte deras mamma något? Är det meningen att de ska försvinna på samma sätt som man "glömmer" kattungen när man åker hem från landet? De har det kanske bättre ute i det fria.

Här är Selma och hon har det prima med mycket uppmärksamhet och städad bur.

......på högen av det hår som Rosie hade befriat mig ifrån och det måste ha varit hälften, minst hälften av det jag hade på huv'et när jag klev in hos henne. Ha! Good riddens! Pillutta dig!

Vi såg "Galileis liv" av Berthold Brecht igår och den var fantastisk! Den tilltalade mig mycket mer än vad "Candida" gjorde dels beroende på att jag är svag för verklighetsbaserade berättelser och dels tack vare våra platser på sjätte raden - det blev en helt annan upplevelse. Scenografin var fiffig och den centrala träskulpturen påminde mig både om kluriga träpussel och om den allra enklaste hyllkonstruktionen från IKEA. Tack vare rörligheten, så ändrades scenen från Florens till Pisa till Rom och tillbaka till Florens. En helt annan scen än det statiska rummet i "Candida". Alla skådespelare utom Lars Andrée hade mer än en roll som tydliggjordes med kostym och mask. Jag vet inte om jag har sett Lars Andrée i någon huvudroll tidigare, men han har dykt upp i allt möjligt från Bill i julkalendern om Pelle Svanslös till Roger i "Äkta människor". Som Galilei var han enastående! Kvällens modigaste stod Christer Fant för när han, i rollen som påven, stegade ut på scenen iklädd endast ett underställ à la Åsa-Nisse.

När vi var i Italien 2008, så besökte vi kyrkan Santa Croce där Galileis grav finns och den är pampig.

Under pausen såg jag en skådespelare som jag inte minns namnet på, men som var med i första säsongen av "Äkta människor" tillsammans med Leif Andrée. Direkt bakom oss inne i teatersalongen satt Bodil Jönsson. Jag hörde hennes skånska dialekt och ute i foajén såg jag ett ansikte som jag inte kunde placera förrän efteråt. Pär hade tydligen gått igenom samma pussel-procedur, men inte kommit på vad hon heter.

När jag fick upp DN:s web-sida vid 20-tiden ikväll (jag tar med klockslaget eftersom sidan uppdateras kontinuerligt), så fanns en bild, nästan överst, på de 4 lyckliga guldvinnarna i damernas stafett i Sotji. Lite längre ned en nyhet om hur det gick för hockeyns herrlag: de släppte in mål. Jag fortsatte att skrolla sidan ned och det var blablabla varvat med annonser och sedan kom en nyhet om hockeyns damlag: de hade tagit sig vidare till kvartsfinal. Varför fanns den nyheten inte med direkt under stafettguldet? Varför måste hockeygubbsen komma emellan med sin - just då - föga imponerande insats medan hockeydamerna knuffades långt ned trots att de nu har medaljchans? Jag tycker att det är diskriminerande och upprörande! Jag trodde att vi hade kommit längre än så.

Något helt annat som gör mig så upprörd att jag mår dåligt är behandlingen av judarna under andra världskriget. Jag lyssnar på "Och i Wienerwald står träden kvar". Jag önskar att jag fick en möjlighet att prata med Adolf Hitler för att få veta varför, varför, VARFÖR han ansåg att judarna var ett sådant hot. Hur var det möjligt att få med sig andra europeiska länder och även sydamerikanska till att vägra judarna möjlighet till invandring? Sydamerika nekade judarna, men tog sedan emot nazister, så att de kunde fly sina straff. Sverige var oxå med när det gällde restriktioner mot judar vilket får mig att skämmas, så här 60 år senare. Adolf Hitler var ett fegt svin som tog livet av sig i sin bunker. Feg!

"Tappa inte sugen! Världen är full av tappade sugar."

Världen må vara full av tappade sugar, men nu har de utökats med ännu en. Jag har tappat sugen när det gäller det mesta. Att läsa, att träna, att försöka gå ned i vikt, att sitta vid datorn, att spela, att lyssna på böcker. Jag har tappat sugen till och med för att sova! Jag sover inte bra nu för tiden och övervikten gör att jag får ont i kroppen om jag ligger för länge i en och samma ställning. Jag är leds på att vara orsak till att Pär inte får sova pga. att jag snarkar, så jag sover i soffan ganska ofta.

Förutom att jag har tappat sugen, så suger allt!

JÄSS, nu har vi biljetter till "Galileis liv" och det redan på söndag!!    

Ända sedan jag fick veta att varenda föreställning, visserligen inte så många, men ändå, var utsålda, så har jag varit sur över att vi inte valde den pjäsen före "Candida".    

Jag har ofta gått in och kollat om det har funnits lediga platser och för någon vecka sedan fanns det bra platser, men då hade vi inga pengar.   

Ikväll kollade jag igen och jävlariminlillalåda - det fanns platser på söndag och det är bra platser på 6:e raden och den här gången kunde vi betala.

Trägen vinner!