Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Ewa - 27 april 2014 20:20

Vi hade Vårat Gäng här igår med anledning av att Pär fyllde år i tisdags. De var som alltid trevliga och finns det någon som kan få mig att skratta tills tårarna rinner, så är det svågern. 


När man inte tycker om sina gäster, så är det en klar fördel att de åker hem igen, men när man inte tycker om sig själv blir det bra mycket knepigare. Jag tycker inte om mig själv som jag var igår. Det tog ett tag innan jag kom på varför jag var missnöjd med gårdagen trots att jag nog hade trevligt. Den felande länken var jag. En mindre angenäm insikt. I botten fanns stress som byggts upp under hela veckan inför middagen blandat med vissheten om den sociala baksmällan dagen efter (idag). Lägg sedan till en spänd stämning mellan Pär och mig p.g.a det jag skrev i fredags. Toppa med en ovilja inför hela tillställningen och resultatet blir en konstlat trevlig käring som var gapig med ett behov av att framföra sin åsikt tills alla verkligen hade uppfattat den farligt nära gränsen till att bli elak. Fy tusan! Jag har träffat den här käringen förut och har alltid skämts över hennes beteende i efterhand. Oftast klarar jag av att hålla henne i schack så pass att megafoneffekten och elakheten inte märks, men igår blev det för mycket och hon tog över.


   

Av Ewa - 23 april 2014 19:27

......för att smita undan från hyllningarna som krävs på mors dag: du hittar en bild av en handskriven lapp som du sparar i din mobil. Sedan visar du den för din mamma och säger följande: "När jag såg den här, så tänkte jag på dig.". Din mamma kommer att smälta som smör i en het stekpanna och du behöver inte bry dig om några presenter, blommor eller ens ömhetsbetygelser på själva mors dag.


Elin gjorde enligt instruktionerna ovan och nu är hon befriad från alla mors dags-krav!



PS. Knepet fungerar nog bara en gång så vida din mamma inte har väldigt dåligt minne..... 


Av Ewa - 18 april 2014 17:56

Gult för solen.

Grönt för gräs och grönska.

Brunt för mullen.

   


Av Ewa - 17 april 2014 12:00

Igår var jag på teater igen och den var såååå bra! Den här gången hade jag Elin med mig. "I sista minuten" spelades endast på vardagar klockan halv 14. Pär hade inte möjlighet och han var väl måttligt intresserad, så då frågade jag Elin som verkligen gillar panschisar och hon hakade gladeligen på. Och panschisar var det överallt, både på scen och i publiken! Elin var definitivt yngst och jag hörde nog till mitten. Jag hade bokat 2 platser i mitten av fjärde raden parkett - kan det bli bättre? Det kunde absolut  bli bättre. Våra platser var så nära scenen att vi skulle ha fått halvligga i stolarna för att se mer än fötterna. Hur kunde det bli så fel? När jag tittade på kartan över salongen så fick jag intrycket av att scenen låg en bra bit från första raden, så då skulle fjärde raden ha blivit kanonbra. Jag tittade på den där kartan igen efteråt och såg då att scenen inte ens finns med, så det finns ingen möjlighet att veta hur nära den första raden är! Meh! När vi insåg hur nära scenen vi skulle sitta, så provsatt vi inte ens utan chansade på ett par platser längst bak, på kanten (Elin gillar kantplatser). Jag visste att föreställningen inte var utsåld och att platserna på kanterna definitivt var lediga och där kunde vi sitta kvar och vi satt så bra så!


Yvonne Lombard har jag sett i svenska filmer och i tidiga reklam för Marabou mjölkchoklad "Gör som jag!" där hon tar ett stort bett av chokladkakan. Hon bor förresten i samma hus som mina svärisar och jag har faktiskt hälsat på henne. (Här får ni några sekunders möjlighet att impas.) Meg Westergren har jag oxå sett i kolorerade svenska filmer från 50- och 60-tal. Meta Velander minns jag som surtanten i "Pip-Larssons kastrullresan". Jacob Nordenson minns jag bäst från "Pistvakt". Lars Lind har varit med både här och där. Det var en rolig pjäs med ganska bitsk humor som handlar om att åldras i ett modernt samhälle i allmänhet och för kvinnor i synnerhet. Av de 3 damerna var Meg Westergren yngst med sina 80 år - tänk att få vara så alert i den åldern! 


Efteråt åt vi på Sandys som har ändrat stil helt och hållet sedan den dök upp i Stockholm på 90-talet. Då låg betoningen på en amerikansk smörgåsbar där man kunde välja både längden på baguetten och precis vilket pålägg man ville ha. Nu har de försökt få till en rustik känsla av lantligt kök och har utökat menyn med lättare varmrätter och diverse desserter. Det går inte att härja lika mycket med utformningen av mackan utan att betala extra, men det fanns ingenting att anmärka på. Jag valde rostbiff på mörkt bröd (så matigt och mättande som möjligt) och den serverades småvarm med perfekt krispig skorpa och riktigt fin rostbiff tillsammans med sallad, tomat, röd lök, saltgurka, paprika och senapsdressing. Väldigt gott! Vi delade på en liten bit cheescake med hallon som däremot inte var så där jättegod. 


Summa summarum: en väldigt trevlig dag med min snorpa.


Efter den hetsiga tisdagen och den långa gårdagen, så var jag, lindrigt uttryckt, mör igår kväll och jag somnade vid halv 24. Jag har sovit som en gris och tog mig inte ur sängen förrän efter 11 idag. Pär har åkt till Öland över påsken i sällskap med svägerska och systerdotter med pojkvän plus 1 kanin. Svärisarna är redan på plats. Nu är jag solokvist med mina 4 småbusar och det känns ljuvligt! Nu ska jag göra lunch och se vilka sattyg som JR har hittat på.


Detta är en påskhare 



Av Ewa - 15 april 2014 20:09

Först åkte jag åt den ena hållet när jag skulle till Rosie för att klippa håret. Den förra klippningen var så himla bra och har inte alls gett mig en känsla av att ha en hårmössa ā la Bobby Ewing. Rosie sa att hon, lite snabbt, hade undrat vad jag gjorde där idag eftersom håret såg ovanligt välfriserat ut för att det skulle vara klippdax. Nu är håret borta igen, men det växer väl ut som vanligt. Det är alltid lika skönt att vara nyklippt även om det inte var samma oerhörda lättnad som förra gången. 


Jag var hos Rosie klockan 9 vilket var 1 timme tidigare än min vanliga tid, men just idag passade det bra eftersom jag då kom hem 1 timme tidigare och hann utfordra alla gnagarena och även äta själv i lugn ro innan det var dax att ge sig av igen.


Nu åkte jag åt andra hållet för att träffa ännu en ny läkare på psyk.mottagningen i Södertälje. Doktor GT är inget att ha. Ja, jag törs uttrycka mig så pass bryskt med tanke på hur många läkare jag har träffat genom åren. Väldigt knackig svenska och ett handslag som var värre än en död fisk om ett handslag kan vara värre än så, men spillerill, jag behöver inte träffa henne mer för pga. läkarbrist i kombination med att jag numera mår så bra att jag är självgående, så remitterar hon mig till min egen vårdcentral som får fortsätta att skriva ut mina medikamenter. Inte mig emot! Hon nämnde i förbigående att min samtalskontakt, LG, är på väg därifrån han med. Suck! Det kan inte vara kul att arbeta på en plats med en så hög personalomsättning och i vanlig jävla ordning är det patienterna som kommer mest i kläm. Det finns många anledningar för mig att vara tacksam för att jag mår bra och det här en av dem! När vi pratade om Stilnoct, så sa hon, precis som alla annan sjukvårdspersonal jag har pratat med, att den är starkt vanebildande, men när jag påpekade att jag inte har ändrat dosen under de 2 år som jag har använt Stilnoct, så sa hon inte så mycket mer. Hon förnyade faktiskt receptet med 3 uttag (jag brukar bara få 1 i taget för att förhindra missbruk), men det hade förmodligen att göra med att ingen vet när jag får en läkarkontakt på vårdcentralen och därför måste ha ett lager.


Jag uppnådde frikortsnivå och behöver inte betala för ett enda läkarbesök förrän i mitten av februari nästa år. Det gillar jag! Och så upptäckte jag att det bara tog mig 15 minuter i stället för 20 att går från Södertälje central och till mottagningen och det trots den otäcka Kusens backe. Ha!


  

Av Ewa - 9 april 2014 16:31

Elin har fått sitt arbetsomdöme från McD och jag har fått lov att kopiera det, så att ni får möjlighet att läsa det och sedan förklara logiken i att hon inte får fortsätta arbeta där.


"Under anställningen på McDonald's i Älvsjö arbetade Elin med service och personlig kontakt med gäster i restaurangen. Hennes främsta arbetsuppgifter var att stå som kassabiträde samt att arbeta i McDrive.


Elin har under anställningen visat prov på en enorm stresstålighet och har kunnat leverera en god och personlig service till våra gäster även under stressiga förhållanden. Hon har visat upp en produktivitet som är oberoende av tid på dygnet eller längd på arbetspass. Dessutom har hon visat upp att hon är självständig genom att lösa problem och ta egna inititativ.


Elin ställde gärna upp att jobba extra och var väldigt flexibel vid byten av arbetstider och arbetsuppgifter."


Kan man få ett bättre omdöme?! Trots det, så får hon sluta pga. en sjukdag för mycket. Det är något som inte stämmer..... Arbetsgivaren tjänar mer på att lägga ned tid på nyanställningar än att satsa på henne som verkligen tyckte om sitt arbete. 


  

Av Ewa - 6 april 2014 20:55

Varje gång jag köper bananer och blir tvungen att dela klasen eftersom jag bara vill ha ett par, så minns jag ett anslag i en affär för länge sedan: "Dela inte på oss! Vi växte upp tillsammans."


  

 

Av Ewa - 2 april 2014 22:19

En bild på en väldigt vacker ask.

 

Vad kan tänkas finnas inuti?

En 5 minutersövning.



”Hemliga asken”

När man lyfter locket på asken och sticker ned handen, så kan man inte känna någon botten. Om man tar en ficklampa och lyser in i asken, så kan man heller inte se någon botten. Det verkar som om insidan bara fortsätter och fortsätter, men om man lyfter upp asken, så finns det en botten. Asken är inte ihålig. Hur ska man nå det som eventuellt finns i asken? Kanske med ett metspö. Vad kommer man att fånga på kroken? Tänk om det finns något längst ned som hugger tag i kroken och drar en med sig ned i det bottenlösa djupet. Det är kanske som det hål som Alice trillade ned i när hon bara föll och föll för att till slut landa i en helt annan värld.





Hur jag vill att mitt skrivarrum ska vara.


”Mitt skrivarrum”

Jag tycker om tystnad när jag skriver. Det skrivarrum som jag har nu, köket har faktiskt allt jag vill ha och allt jag behöver. Det ligger vägg i vägg med toaletten och där finns både kylskåp och allt som behövs för att göra te. Det är i köket som min laptop står även när jag inte använder den och det är på den jag bloggar, surfar och skriver. Det som är mysigast med att sitta i köket och skriva är att familjens fyra marsvin bor där. De håller mig sällskap utan att störa och det är rogivande att lyssna när de pratar med varandra eller prasslet som hörs när de äter hö. När jag tittar ut genom fönstret, så ser jag en stor hassel där både småfåglar och ekorrar huserar. På kvällarna får min dotters kanin sträcka på benen i några timmar och den rör sig fram och tillbaka, buffar på mig för att få uppmärksamhet eller ligger och slappar med bakbenen utsträckta. En närhet till djur ger mig lugn. Jag föredrar djur framför människor. Jag får ofta idéer till blogginlägg när jag promenerar och om jag kommer på något riktigt bra som jag absolut inte vill glömma, så petar jag in en minnesanteckning i mobilen, så på sätt och vis är hela Rönninge mitt skrivarrum. 



Presentation


Allvar, svammel och underfundiga fundringar.
5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Tidigare år

Kategorier

Arkiv

1 av 3

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3 4 5 6
7
8
9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20
21
22 23 24 25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2014
>>>

Länkar

Anti-spam

Besöksstatistik

Sök i bloggen

RSS

Jag är isbjörns-fadder

Jag är panda-fadder

Jag är tiger-fadder


Skapa flashcards