.......skriva om andra när man inte tror att de ska svara". Det skrev jag som en inledning på ett svar på en fråga i min Frågeruta. Jag skrev om Morten Lövström Olsen i teaterinlägget i söndax och han hade kommenterat i Frågerutan. Min första reaktion var stor förvåning, sedan kände jag mig elak och det följdes av skam, men avslutades med "Äh, han tål det. Han är ju skådespelare och de ska ju kunna ta kritik!". 

Det har, i det stora hela, varit en dålig dag. Jag hade fånen inställd på 9 i hopp om att orka promenera i solen, men jag tog mig inte ur sängen förrän 11. Jag lutar åt ett läkarbesök för den här hostan som börjar bli tröttsam. Jag har sovit dåligt. Jag har snarkat och Pär har knuffat på mig flera gånger och då kan man ju tycka att det är synd om Pär som får sin nattsömn störd av mitt snarkande, men jag blir lika störd av hans knuffande, så i natt tänker jag sova OSTÖRD på soffan.

Jag vet inte hur det har lyckats bli en så sned ansvarsfördelning när det kommer till marsvinen. Jag erkänner att jag drar mig för att undersöka något av dem närmare just för att jag inte vill hitta en anledning att åka till veterinären. Pär och Elin har inga problem med det. "Kajsa haltar ju!" eller "Vad är det här för knöl?" eller "Jag tror ett av marsvinen kissar blod....". När även jag instämmer och svär om att vi får ringa Roslagstull, så håller de aldrig med utan tycker att det är väl inget att hetsa upp sig över och sedan går tiden och den upptäckta åkomman har inte gått över och då får jag ringa lik förbannat och dessutom ha så pass dåligt samvete över att inte ha ringt tidigare att jag alltid förväntar mig att bli anmäld för djurplågeri. Sedan ska besöket helst vara på en tid som passar Pär eftersom jag aldrig längtar efter att ta en transportbur med kommunala transporter hela vägen dit. Nu är det dax igen. Alice har länge haft skumma förhårdnader på en tass som har utvecklats till en ren klump och under de 2 senaste veckorna har även hela benet svullnat och blivit varmt. Alice och jag ska vara där vid 9 i morgon och är så leds och irriterad på att vara den som har fått ansvaret för att alltid ta kontakt med vetten att det ska bli skönt att åka själv. Med transportbur. Hela vägen till Valhallavägen. Jippii. Förlåt Alice för att jag inte har tagit tag i det tidigare! Förbannadeskit!!

......en kort sista födelsedag (jag blir 49 bast idag). Det kändes så i alla fall. Jag promenerade i 60 minuter och av de minuterna var det kanske 5 som var uthärdliga. Inte sköna, inte behagliga, inte ens hyfsade utan endast uthärdliga. Det var tungt. Det var hostigt. Minsta backe blev en mardröm. Mot slutet var fötterna, i vinterskor, så varma att de kändes kokta och när jag kom hem kunde jag inte få av mig strumporna fort nog. En nära döden-upplevelse. Efteråt fick jag ont i foten, den kändes stubbig. Visserligen är kondition en färskvara, men att den hade så uschligt kort bäst före-datum som 2,5 vecka hade jag inte trott! 

 En vit orkidé, 2 presentkort hos KappAhl, böcker och filmer och flera grattis-sms är årets skörd. Jag gillar att fylla år! En av filmerna var "World war Z" som Elin har rosat. Hon och jag har ganska lika tycke vad gäller actionfilmer och om hon var övertygad om att jag skulle gilla den, så gav jag den en chans. Den var överraskande bra! Jag gillade slutet eller snarare avsaknaden av ett amerika-har-än-en-gång-räddat-världen-slut. Det var en obehaglig stämning i den och det är inte det lättaste att få fram i en film, så det gillade jag oxå. Jag är ingen anhängare av zombiefilmer och har lite svårt att hålla mig allvarlig och det var samma problem den här gången för jag tänkte bara på skämtteckningen nedan......

Min dator behövde uppdatera sin web-läsare (t.ex. så syntes inte spotifyinläggen längre) och igår bytte jag till Google Chrome. Spotify syns igen, men jag har svårt att vänja mig vid att inte ha favoritlänkarna till vänster som dessutom gjorde att all satans reklam till höger inte syntes. Chrome är onekligen piggare än Explorer......

 En av mina presenter är lite försenad och kommer om en vecka och gissa vem det är?

"Det kan du drömma om Hilda", i original av Chris Lee och översatt samt regisserad av Sissela Kyle. Åh, vad den var bra!! Jag blev mest imponerad av Cecilia Frode - vilken rolig roll det måste vara! Däremot gillar jag inte Morten Lövström Olsen. Han var med i "Galileis liv" oxå och var jobbig att lyssna på då med. Han överartikulerar. Även den här gången blev jag imponerad av scenografin som såg utrist ut från början, men som visade sig vara fiffig som tusan. Jag blir alltid imponerad av det enkla. Pjäsens huvudperson, Hilda är Leonard Cohen-fantast och några av hans låtar var med bl.a "Dance me to the end of love".

"Jag är gravt obekväm med en förlängd existens."

Kathryn (Cecilia Frode)

Det blev fel när jag hämtade mina nya brillor idag. De bågar som skulle ha läsglas i sig hade långseende-glas. Jag provade de 2 glasögonparen fram och tillbaka flera gånger och trodde att jag kanske inbillade mig att det inte var någon skillnad i styrka, men optikern bekräftade att det var långseende-glas i bägge. Om det hade blivit fel åt andra hållet, så att de hade satt läsglas i bägge bågarna, så hade jag nog blivit sur. Arg. Nu blev jag yttepytte besviken. Det är de långseende jag använder mest. De 4 senaste gångerna, inklusive denna, så har jag köpt 3 par, men det har aldrig blivit fel tidigare och det tycker jag är mer anmärkningsvärt än att det blev fel den här gången. Jag menar, 3 par glasögon, 3 olika bågar varav 2 par har samma styrka, men det ena paret är solglasögon och det tredje paret är läsglasögon..... Jag var inte det minsta upprörd utan sa att det var tur att jag upptäckte det innan jag hade åkt hela vägen hem med dem. Nu inväntar jag sms om att de korrigerade brillorna finns att hämta. De nya brillorna är jag väääldigt nöjd med! De sitter skönt och nu ser jag skarpt igen och slipper förmodligen huvudvärk.

Har ni hört talas om Henrietta Lacks och HeLa-celler? Det hade inte jag, men nu lyssnar jag på boken "Den odödliga Henrietta Lacks" och den är så bra och intressant! Dessutom är Katarina Ewerlöf en suverän uppläsare.

Det var dax att besöka dr Levaxin igen för kontroll av sköldkörteln. 2 gånger om året inklusive provtagning. Jag kommer dit, ropas in, tar i hand, hinner knappt få ned rumpan på besöksstolen innan han har händerna runt halsen på mig för att känna på sköldkörteln, en ny tid bokas in, jag betalar och svisch ned till labbet. 3 minuter max! Farsartad löpande band-hets som jag betalar 350 kr för. Jag skulle kanske försöka hitta en endokrinolog på närmare håll än på Sophiahemmet för det känns så vansinnigt onödigt när resan tar 70 minuter och besöket 3.

Idag åkte jag på inte bara 1 utan 2 biljettkontroller. Den första på pendeltåget och den andra vid t-banespärren. Inte mig emot. Jag har rent mjöl i påsen och ser gärna att plankarna åker dit.

Jag hade svårt att somna igår och när jag väl somnade, så drömde jag om att jag hade svårt att somna. Ha! Det blev ingen bra sömn och redan på vägen till Sophiahemmet, så var jag så trött att jag vinglade. När jag kom hem satte jag mig i soffhörnet, lyssnade på en bok och spelade på fånen. Klockan 12.08 hade mina 5 liv förbrukats och jag tänkte bara sitta och luta mig lite innan lunchen. Nästa gång jag tittade på klockan var den 13.22 Hoppsan!

Dagens utflykt gjorde att jag känner mig mörbultad som efter träning vilket är ett tydligt tecken på för mycket stillasittande......

Elin fyllde år igår och Pär, hon och jag firade henne på Jensens i Skärholmen idag. Den här gången var servicen väldigt bra och vi hade en riktigt trevlig, glad och serviceinriktad servitris. De flesta gånger som vi har varit på Jensens i Skäris, så har vi suttit i närheten av en högtalare och jag har alltid tyckt att volymen varit för hög (även om låtarna har varit helt i min smak - mycket 80-tal), men har aldrig kommit mig för att fråga om den går att sänka ("Var inte så gnällig!" är ungefär vad Pär har tyckt). Idag frågade jag just för att servitrisen var lätt att få kontakt med och tillmötesgående. Jag fick svaret att det inte går att sänka volymen för den är inställd på en viss nivå anpassad för restaurangen. Det kanske fungerar när där är fullsatt och samtalsvolymen till viss del tar udden av musikvolymen, men det har aldrig varit fullsatt när vi har varit där. Idioti!

För första gången orkade jag inte äta upp oxfilén och chokladmoussen blev för mäktig. Allt smakade utmärkt, pommes friten var perfekt frasig och köttet mört, såsen var krämig och moussen chokladig, men det gick inte. Det kändes.......konstigt. Har jag tröttnat på deras oxfilé, tro? Eller är matlusten dålig pga. förkylningen (jag fick inte i mig hela lunchen hellr)? Eller har magsäcken krympt för det är ju hela vitsen med att dra ned på mängden mat? Jag upplever det som att spenatpulvret har en mättande effekt. Visserligen har jag bara tagit 4 doser (idag blev det ingen eftersom vi åt ute), men jag har inte varit vare sig hungrig eller sugen på kvällarna. Fortsättning följer!

Förkylningen går sin gilla gång genom de olika versionerna. Den riviga hostan är över och har blivit lite slemmig, men är inte så påfrestande så länge jag är tyst och stilla. Idag flyttade virusarna sitt basläger till näsan. Jag hostar och hackar, nyser och fräser. Det är bullrigt. Jag hör knappt vad jag tänker. Jag har inte tränat på 1 vecka och jag blir så äckelleds när jag tänker på att det bara är att börja om från början IGEN. När foten faktiskt  känns bättre och hälsporren inte har hört av sig på ett tag, så ska naturligtvis någon annan kroppsdel jävlas nämligen knäet. Jag har ont strax nedanför och mot insidan av knäet på precis samma sätt som jag hade för 9 år sedan och det gick inte över av sig själv den gången.....

PS. Det känns som om Aptiless fungerar.

Hostan river och klöser i hela bröstkorgen. Det gör ont! Jag har varit äckelmatt hela dagen och efter den sedvanliga torsdagsstädningen hos marsvinen, så var jag sänkt och hade ont i nacke och skuldror. Jag tog en Ipren och lade mig i soffan där jag blev kvar i drygt 2 timmar. Jag hade nog feber oxå. Det har känts bättre efter vilan, men nu känner jag mig såååå unken att jag ska ta en snabbdusch.

Framför mig ligger en lång och seg helg då jag inte kommer att göra annat än att bli frisk. Om och om igen intalar jag mig att det här i alla fall är bättre än magsjuka......