Pär och jag har varit tillsammans 24/7 i nästan 2 veckor utan att gå varandra på nerverna. Visserligen passerade den första veckan medan en av oss låg för döden i magsjuka och vi kunde inte nöta så mycket på varandra, men den senaste veckan har varit riktigt bra. Vi för en begaglig tillvaro där Pär har kunnat sova längre än till 5 och vara uppe längre än till 21 vilket har lett till att vi har träffats ovanligt mycket under dagtid. Faktum är att vi har legat och dåsat till närmare 12 och jag tycker att det är så skönt! Han har varit lugnare, med mindre kli i kroppen och mindre irritabel. En promenad, några filmer, en hel del prat och kvällar i köket med Selma. Behagligt är ordet! Som extra krydda har vi tidernas godaste julskinka. Vi köpte en färdigkokt vildsvins-skinka som Pär griljerade och den är sååååå god med mörkare färg och mustigare smak. Nu är det bara några skivor kvar som kommer att delas upp med millimeterrättvisa och sedan ska vi försöka få tag i en ny. Jag har nog aldrig tidigare ätit så mycket av någon julskinka! 

Kan ett marsvin återfödas som nalle? Jajamänsan, för en av mina hjärtegrisar, Ellen, kom tillbaka till mig igår i form av julklappen från Elin som var en nalle. En handgjord, silkeslen nalle från Bukowski med samma färg på pälsen som Ellen hade och samma pepparkornsögon.

Marsvinet Nallen 

Närbild......

Vad nallen heter? Ellen förstås!

God Jul önskar Hans å Bob med Frasse!

Jag undrar om jag någon gång kommer att skriva att det gångna året har varit ett bra år? Beror det på att jag alltid är sänkt så här års som jag har svårt att se ljust på vare sig det år som varit eller det som kommer? 2011 var horribelt på alla sätt och vis. 2012 var något bättre förutom att jag aldrig har tillbringat så många timmar i en tandläkarstol sedan jag hade tandställning i tidiga tonåren. Det här året började med att jag pajade armbågarna genom att träna fel och för mycket. Hälsporren blev en segdragen och öm historia och är fortfarande inte helt över. Den 15 oktober stod jag på öronen och stukade och blåslog hela kroppen. Varken handen eller foten har läkt färdigt 10 veckor senare. Regnbågshinneinflammation som gjorde helvetiskt ont, men har läkt ut. Förkylning och så den satans pricken över det jävliga i-et: magsjuka. Magen är egentligen återställd, men jag har svårt att äta. Den knyter sig av rädsla för att jag ska få för mig att skicka ned ännu en idiotisk pizza eller något värre. Jag vet inte om jag mår illa pga hunger eller bara mår illa. Jag är trött. Sliten. Leds.

Eftersom vi har valt bort julgranen även i år, så blev jag sugen på en liiiiiiten julgran som jag kan ha på bordet. Det finns en hos Coolstuff, men den finns inte längre i grönt. Jag vill ha en i grönt. Grötrimmet är klockrent:

                                                  

                                                  "Snart är julen här, du vet                                               
   
 Tjacka julgran i syntet"

Rött, grönt och vitt är julens färger för mig, julens tri-color.

Rött, grönt och vitt ljus.

Röda tulpaner med gröna blad i en vas med vit kant.

Rött underlägg.

Röd, grön och vit kudde i bakgrunden.

Det handlar om matchning på elitnivå!

Har jag inte lärt mig något under mina 48 år? De gånger jag har varit magsjuk, så har alltid det faktum att jag har kunnat tänka mig att äta en hamburgare varit ett tecken på att jag nästan var frisk. Igår mådde jag riktigt bra. Jag orkade vara uppe hela dagen och jag kunde till och med koncentrera mig på en bok. Det rådde en himmelsk frid i magen och på eftermiddagen blev jag hungrig, riktigt hungrig. Mat! Pizza! En barncalzone, varm och mjuk i magen. I stället för hamburgaren. Det var gott och jag åt nästan hela. Magen tyckte att det var ok i 1 timme, men det blev flera toalettbesök under kvällen och när jag lade mig vid 22 mådde jag illa. Jag orkade inte tycka synd om mig själv för jag tyckte att pizza-idén var så..........korkad. Efter 1 dryg timme avtog illamåendet och jag slumrade in. Jag slapp kräkas. Halleluja! Magen har varit helt, totalt, maximalt körd idag, men jag har sluppit kräkas och det är ta mig tusan det som räknas just nu. Jag mår små-illa och har fått i mig lite youghurt, en hel del Proviva blåbär och Cola. Varför hakade Pär på pizzaförslaget i stället för att avråda mig?! Han som precis har varit sjuk borde väl veta bättre? Ska jag behöva tänka på allt själv??

Jag har städat i 6 timmar för jag vägrade tillbringa en dag till liggande och bli bored out of my mind. Badrummet och sedan låg jag som en död sill i soffan i 10 minuter. Köket och så 10 minuter död sill. Hallen - död sill. Sovrummet - död sill. Vardagrummet som blev fullt av döda sillar eftersom jag soppa' torsk på ork trots allt socker och koffein. Tänk om det blir den enda sillen för mig i jul? Städningen var tillfredsställande på ett annat sätt än det vanliga. Det var så skönt att skrubba, gnugga och dammsuga och att vädra, vädra, vädra ut sjukstanken som nästan var lika synlig som de anabola dammråttorna.

Vår dammsugare brukade vara en uuuuultra sajlänsare, men nu för tiden låter den som Chewbacca. Någonting måste ha fastnat någonstans. Varför kan inte Pär som ju är en civilingenjör, jämfört med mig som är en sjukpensionär med mycket liten teknisk hjärna, inte fixa det?

3 nätter i rad när jag har vaknat 1 gång i timmen börjar kännas nu. Jag vill sova!!! Jag hoppas att all fysisk aktivitet hjälper till med det i natt.

Jag är magsjuk.

Det är så vidrigt.

Det är så jobbigt.

Det är så trååååååååkigt!

Jag har fått i mig 2 skivor vitt bröd och Proviva blåbär.