Stötvågsbehandling känns, den känns ordentligt och det är meningen att det vara på gränsen till smärtsamt. Det var skönt. Först strök hon på gel och använde sedan stötvågsmollijoxen över hela fotsulan, fram och tillbaka i små cirklar i ca 5 minuter. Det gjorde riktigt ont när hon kom åt vissa delar, en skärande smärta, men hela tiden uthärdlig. Sjukgymnasten J, sa att jag kan få ont det närmaste dygnet, men jag känner inget sånt, snarare tvärtom. Diklofenaken kan påverka, om än i liiiiiten usträckning, den läkningsprocess som stötvågen drar igång, så jag slutar med den nu, men nacken är ändå så pass mycket bättre att jag klarar mig. Till skillnad från sjukgymnast EB, så tycker inte J att man ska undvika promenader pga hälsporre för det är bättre att vara i rörelse, att få igång blodcirkulationen och hjälpa läkningen. Det beskedet tyckte jag bättre om och när jag tänker efter, så är det mer logiskt.

Värken i nacken är rent muskulär och kommer att gå över. J sa att jag skulle behöva få en ordentlig genomgång i stil med massage, men det framgick inte om jag skulle få det hos henne. Hon klämde, kände och drog och det kändes bara bra efteråt, varmt och uppmjukat. Massagebra? Jag har fått en övning för nacken oxå för jag har en tendens att låta huvudet falla framåt/skjuta huvudet framåt vilket gör att musklerna i nacken blir ansträngda och då kan en så liten grej som att vända sig i sängen göra att allt låser sig. Musklerna måste stärkas.

Hötorgets t-baneuppgång är ett av mina hatobjekt. Idag gick jag av där enligt anvisningen från Fysioterapiteamet. "Uppgång Olof Palmes gata". Baggis, tänkte jag, för jag vet att den uppgången ligger i mitten av perrongen. När jag kommer uppför rulltrappan visar det sig att det finns 4 olika utgångar att välja på som alla ligger i anslutning till O P:s gata och jag valde fel. Jag väljer alltid fel. Jag lyckas aldrig få koll på vilken utgång som leder vart. Aldrig! Eller förresten, jag har valt rätt 1 gång. En enda gång. Nu har jag grunnat mig vindögd på vilken av de övriga 3 som är den rätta utgången och jag tror att jag har överlistat dem. På fredag får jag se. På fredag ska jag välja rätt. Spännande fortsättning följer!

När man arbetar med människor, när man har patienter som är människor eller djur, så är det inte alltid lätt att hålla tiderna, det fungerar inte alltid med schemaläggning. Jag inser det och jag intalar mig det. Idag var J 20 minuter sen och hon bad om ursäkt vilket jag uppskattade. Ändå kan jag inte låta bli att undra varför jag vid 9 tillfällen av 10 inte får komma in på utsatt tid? Är jag någon sorts magnet för försenade läkare och sjukgymnaster och tandläkare och gudvetvad?

Efter stötvågsbehandlingen gick jag till tebutiken och köpte 6 hg Russian Earl Grey. Sedan köpte jag 2 påsar med Viva Lakrits ädelstenar.

Pär kom hem idag, så nu behöver jag inte stiga upp i ottan för att utfodra tjoande marsvin.

Vi såg en riktigt bra film nu ikväll, "The beaver", en rolig film, men jag satte skrattet i halsen. Om han hade lidit av cancer under 2 år i stället för depression, hade hans fru förlorat tålamodet på samma sätt och slängt ut honom?

Diklofenak is da shit! Jag kan röra på huvudet igen - skruvstädet har släppt. Jag har inte full rörlighet än och jag har huvudvärk varje dag, hela dagen, men det verkar ändå gå åt rätt håll.

Jag har promenerat idag, en riktig promenad som inte var i syfte att förflytta mig från a till b utan bara med målet att så småningom komma hem igen. Det gick bra och det var skönt och det var varmt (då, vid 11, var det 24 grader, nu är det 26). Dessutom kände jag att orken nog är på väg tillbaka för jag blev inte helt färdig och med känslan av att balansera på gravens rand, så det går åt rätt håll där med.

Risifrutti-dillet avtar och har ersatts av Cornetto-dille, men det ska vara Cornett original, ingen annan, inte jordgubb och absolut inte någon skum popcorn-variant.

Jag har haft flera bilder på Flaten i snöskrud och tänkte att jag vill visa Flaten i sommarskrud med lummiga träd och näckrosblad. Titta!

Att veckohandla utan gubbe eller bil kan bli tungt. Elin och jag handlade på Konsum. Morötter, ett halvt vitkålshuvud, youghurt, mjölk och socker - heavy stuff. Jag lastade det tunga i en ryggsäck och när vi kom hem vägde jag den för skojs skull och vågen visade 11,2 kg. Det är tur att ryggsäcken finns för annars hade jag inte fixat det!

Nacken är helt paj, den blir värre för varje dag. När jag försöker vrida huvudet, så gör det inte bara ont, det tar helt enkelt stopp, jag kan inte titta åt höger eller vänster utan att vrida hela kroppen. En känsla av desperation smyger sig på mig. Idag har jag tagit 2 Ipren utan någon som helst effekt, det kunde lika gärna har varit sockerpiller. Algesal-salvan är blaha. En mjuk halsduk runt halsen för värmens skull i flera timmar gör varken till eller ifrån. I medicinskåpet hittade jag några kartor med Diklofenak som Pär fick utskrivet när han hade problem med handen i höstas och nu provar jag dem, jag ska ta en andra tablett senare ikväll. Jag gick in på Vårdguiden för att beställa tid hos en läkare och jag var inställd på att ta en tidig morgontid med vilken läkare som helst bara jag får hjälp genast, men nu har de gjort om bokningssystemet igen! Nu finns det inte längre de där 20-minutersbesöken som jag skulle ha behövt den här gången utan endast möjlighet att boka tid som kan ligga flera veckor framåt i tiden. Jag blir galen på det där!!! Nu är det bara 2 dagar kvar tills jag ska träffa sjukgymnasten, så jag får härda ut. Nu får jag påminna mig själv om att det är pga hälsporren jag ska dit och inte pga nacken.

Jag har styrketränat idag även om jag tvekade in i det längsta. Det gick faktiskt bra och det gjorde inte ont. Jag hoppade över sit-upsen (oj, vad jag sörjer! Not!) och nack-stretchingen för nackens skull. Det kändes som om det är dags att öka på antalet repitioner.

"Orlando" av Virginia Wolf. Det kan vara bra att ha dåligt minne för när jag gick igenom de ljudböcker som står i hyllan på övervåningen, så blev jag väldigt förvånad över att hitta "Orlando" där. Jag har inget som helst minne av att jag hade den, än mindre av att jag har lyssnat på den och det kan väl ha sin förklaring för jag tycker att den är knepig. Handlingen är intressant och ibland var den till och med rolig, men till 60% består den av inre monologer och ändlösa beskrivningar och det har jag så svårt för! Hur man lyckades göra en 90 minuter lång film av boken är mig en gåta. Är jag ointelligent eller rätt och slätt dum i huv'et som inte har förmåga att uppskatta eller ta till mig många av de böcker som anses vara klassiker???

En bok som jag faktiskt begriper mig på och som jag har lyssnat på 3-4 gånger vid det här laget är "Det femte barnet" av Doris Lessing. De första gångerna jag lyssnade hörde jag en berättelse om att det inte alltid är så underbart att vara gravid eller att lyckan av ett nytt barn kan utebli. Sedan hörde jag de fördomar som fanns (finns?) inför barn som inte är som andra, att man dolde barn med downs syndrom under filtar för att inte omgivningen skulle bli upprörd. Den senaste gången jag lyssnade (för några dagar sedan) kunde jag inte begripa hur ansvarslös man kan vara när man köper ett enormt hus och skaffar det ena barnet efter det andra med endast en inkomst, som dessutom är allt annat än hög, i syfte att uppfylla sin dröm om en stor familj. Det finns något nytt att upptäcka varje gång.

Jag gjorde ett nytt försök med apoteket idag och den här gången fungerade deras datorer. Det blev alltså en promenad idag med, men jag fick ont i bägge hälarna. Det är lätt att sitta i soffan och tänka att jag struntar i den där förgrymmade hälsporren, jag tänker promenera ändå, men promenadens alla fördelar bleknar när det gör ont för varje steg jag tar. Imorgon ska jag inte ta fler steg än nödvändigt och nästa fredag är det äntligen dax för stötvågsbehandlingen.

En förpackning med Stilnoct räcker i en månad och ungefär en gång varje månad är det som om jag inte har tagit någon sömntablett utan bara ett sockerpiller - sömnen infinner sig inte. Så var det inatt. Jag tog tabletten ovanligt tidigt, vid 22, i hopp om att komma i säng runt midnatt, men effekten uteblev och jag lade mig halv 1, men jag somnade inte förrän vid 2-tiden. Toalettbesök vid 4 och sedan uppstigning vid halv 10. Jag är trött idag, men har lyckats hålla mig från att lura i soffan.

Elin träffar sina svärföräldrar för första gången idag. Hon och Robin har varit tillsammans i ett par månader och idag ska de alltså äta middag tillsammans med hans föräldrar och hans bror. Robin föreslog det här i förrgår och idag händer det. Ni som inte har läst min blog tidigare undrar kanske varför detta är en sån happening, men ni som känner till allt vad vi gick igenom under de år som Elin var tillsammans med den muslimske Skitstöveln förstår varför jag skriver om det här. Man skulle kunna tro att det här gäller endast Elin, men jag blir oxå påverkad. Jag blir positivt påverkad över att se henne må så bra och inte bara för att hon är kär som en klockarkatt utan därför att hon blir behandlad som en likvärdig människa, jag blir positivt påverkad av att se att hon känner sig trygg och avslappnad i förhållande till Robin. De kan prata om så'nt de vill göra tillsammans, de kan planera och sedan blir det faktiskt så - det är otroligt befriande! Inga föräldrar med föråldrade åsikter och regler som lägger sig i. Inga syskon som ska tas hänsyn till. Inget smygande, inga lögner. Nu har Elin äntligen släppt taget om Sktistöveln, nu kan hon andas, nu har hon distans och nu har hon möjlighet att se hur dödsdömt det förhållandet var. Halleluja!

Vi såg en dålig film härom kvällen, "Jag saknar dig". Den var 2 timmar och de första 40 minuterna var bra, men efter att den ena systern dött, så kraschlandade filmen och Elin och jag satt som ett par frågetecken. Jag har inte läst att någon har tyckt att den är dålig, idel hyllningar och rosor, men nu finns det 2 personer som inte tycker att den är något att hänga i julgranen. Den bygger på en August-prisad ungdomsbok och jag anar att den är betydligt bättre. Vilka usla skådespelarinsatser! Tomt, platt och känslolöst. Det fanns scener som jag inte begrep varför de var med och långa sekvenser med innehållslöst idiotstirrande. Kanske hade filmen blivit något bättre om de bytt skådespelare, så att hon som spelade systern som dog fått spela systern som blev kvar. Kanske. Vicket nedköp! En cool grej är att en av rollerna spelas av en av Elins gamla klasskompisar från grundskolan.

Något som inte är ett nedköp är "I vår herres hage". Jag åker till Yorkshire varje dag för att umgås med Farnon, Herriot och alla djur. Dessvärre har jag bara en säsong kvar, men jag kommer att se den igen!

Styrketräning idag med så ändringar och justeringar. Jag blev genomsvettig, verkligen helt sjöblöt! Det var skönt att duscha efteråt.

Jämfört med gårdagen, så föll temepraturen med hela 12 grader. Det har blåst och ösregnat större delen av dagen, men det har varit skönt, tycker jag. För mycket sol är jobbigt.

I söndags var det olidliga 27 grader, himlen var galet molnfri och luften stod stilla. Alla fönster stod på vid gavel för att lura fram luftrörelser. Natten till igår, klockan 4 vaknade jag av att det blåste eller snarare stormade och jag fick dra igen fönstret. Blåsten innebar temperatursänkning till knappt 20 grader och det gick att andas igen. Idag är det 25 grader, men det blåser, så det går an. Det svänger.

Pär åkte i söndax. Först till Tiveden och sedan vidare till Öland och han blir borta i 2 veckor.

Jag har promenerat idag, 25 minuter plus 30 minuter. Tur och retur apoteket i onödan för de hade datastopp och kunde inte ens expediera vanliga köp, än mindre receptuttag. Nåja, jag tog mig över promenadtröskeln i alla fall och det var ganska skönt, men jag är i usel form.

I söndax tog jag mig en titt på Mimmis operationssår, 1,5 vecka efter ingreppet och såg att det stack ut en bit blå sutur ur en glipa längst ned. Jag klippte av den och konstaterade att det var en liiiiiten glipa som inte hade läkt ihop som det övriga såret och jag rengjorde med sårtvätt. Igår frågade jag veterinären som rekommenderade mig att rengöra 2 gånger om dagen (som jag själv hade tänkt) och att undvika spån i buren, men det valde jag att strunta i. Jag håller koll på såret och så får Mimmi fortsätta att bo tillsammans med sina tantkompisar.

Jag är fortfarande stel i nacken efter fredagens attackvändning. Inte bra.

Det sägs att pedofiler är de brottslingar som är svårast att få fast eftersom de inte anser att de gör något fel och därför uppträder helt oskyldigt.

Jag har lyssnat till "Skadad" av Cathy Glass och jag är.......tagen, djupt tagen. Tårarna har runnit. Jag blir så fruktansvärt upprörd att hjärnan kortsluter sig och alla försök att uttrycka mig bara försvinner. Vilka fruktansvärda konsekvenser den sortens handlingar får! Det är ett mirakel att något barn överlever den formen av övergrepp. Vilket beundransvärt och underskattat arbete som fosterföräldrar och deras familjer gör.

Som sagt, jag är tagen.

PS. Angela Kovacs är en riktigt bra uppläsare.