Det regnade igår kväll och temperaturen sjönk med flera grader - det gick att andas igen! Det har bara droppat lite idag, men luftfuktigheten är hög. Temperaturen har sakta men säkert segat sig upp till 24 grader och luften är helt och då menar jag verkligen helt stillastående. Inte en pust som sätter luften i rörelse och det märks inte att jag har vidöppet i alla rum.

Jag promenerade 25 plus 30 minuter för att hämta paket och passa på att stödhandla på Konsum. Det var tungt och jag kände mig, än en gång, som att jag är i usel form  och så var det klibbigt, så äckligt klibbigt att hela jag var täckt av en fuktig hinna när jag kom hem och den planerade duschen var direkt nödvändig.

Dunkande spänningsvärk i huv'et och nacken.

Jag har börjat läsa en riktigt bra bok, "Fortfarande Alice" som handlar om alzheimer. Vilken hemsk sjukdom det är! I början, när de första symptomen dyker upp, så måste det vara skrämmande och jag antar att ju mer van man är av att ha total kontroll desto obehagligare blir det. Det sägs att den som insjuknar egentligen inte mår dåligt, att det är värre för de anhöriga, men det är väl i ett senare skede.

Jag lyssnar på en bok som inte alls håller samma kvalitét som den jag läser och det är oavsett att den inte är i samma genre, "Tredje graden". Det är författarens första bok vilket märks tydligt på att hon inte har en egen stil eller ett eget språk. Det finns alltför många välkanda knep för att driva handlingen framåt. Redan innan halva boken, så trodde jag mig ha listat ut vem skurken är och det gjorde mig besviken, men nu närmar jag mig slutet och jag är inte längre så säker. Mattias Linderoth är inte någon bra uppläsare.

Elin och Robin är på väg hem och beräknas anlända före klockan 20. Jag kommer att få avlastning och jag kommer att utnyttja den. Moahahahaaaa!

Jag hängde tvätt på balkongen och bevittnade följande som gjorde mig obehagligt berörd.

En flicka (10 år?), en lika gammal pojke och så en till flicka (7 år) och de har en docka, den sorten som har mjuk, stoppad kropp med huvud, armar och ben av plast.

De kastar dockan rakt in bland träden om och om igen, ju högre desto bättre och den studsar mot stammar och grenar och när den landar på marken, så skriker en av dem: "Där bröts armen av!!" eller "En bruten handled!!" eller "Där krossades nog skallen!!".

Efter en av flygfärderna, så har dockan fått ena ögat intryckt av en kotte och det gör succé.

Det sista jag ser är när pojken dänger dockan hårt i asfalten.

Bara en lek, eller?

Jag kan vara överkänslig och det var ju bara en docka.

Det var inget djur de plågade.

Men ändå.

Var fick den sjuka idén ifrån??

Marsvinens frukostlarm var satt på klockan 5 och vår lilla hyresgäst fick sin lilla morot då oxå.

Jag lade mig igen och sov till 9 då jag var på toaletten och även startade dagens första tvättmaskin.

Jag lade mig igen, men hade svårt att somna och precis när jag började fundera på om jag inte skulle stiga upp, så åkte korpgluggarna ihop.

Klockan var 10 i 11 när jag vaknade igen och det dröjde ytterligare 1 halv timme innan jag steg upp och då hade jag aningens dåligt samvete med tanke på alla djur som jag har ansvar för.

Jag tittade in hos Selma: inget hö och nästan inget vatten.

Tyst, men ack så effektivt, fördömande.

Hos Sylvan var läget det samma, inget hö och nästan inget vatten.

"Du menar att de betalar för att jag ska få bo här?"

Hos marsvinen var höet oxå slut, men det fanns gott om vatten och eftersom klockan nästan var lunch, så sa de vad de tyckte och de kör inte med tyst fördömande......

Selma fick hö och nytt vatten.

Marsvinen fick nöja sig med hö i väntan på maten.

Hos Sylvan var jag tvungen att byta ut det ofräscha spånet innan hon fick hö och nytt vatten.

Lugnet infann sig.

Sedan fick jag tumla första maskinen och starta den andra.

Söndag innebär att orkidéerna ska vattnas. Det har varit väldigt varmt i veckan, så de fick en rejäl rotblöta.

Söndag innebär stortvätt och tvättmaskinen går nonstop till sent ikväll.

Söndag innebär burstädning och eftersom ordinarie städare mullar runt i fjällen och reserven är i Umeå, så fick jag göra det.

Jag har haft lite för mycket idag i förhållande till temperaturen och för att det ska kännas bra, men rutiner ger mig fokus och stabilitet och trygghet och jag behöver de för att fungera.

Det är klart att jag skulle kunna tvätta en annan dag eller så kanske burstädningen kunde skjutas upp, men om jag ruckar på något så ruckar det i sin tur på något annat vilket får mig i obalans.

Det är rutiner på gott och ont.

Något som jag kan rucka på utan att det rubbar balansen är disken. Den tar jag i morgon.

Just nu är det Sylvan som får sträcka på benen här i köket och i hallen. Selma sitter dubbelt instängd i både sin bur och i Elins rum, men hon får komma ut ikväll i stället och då ska jag passa på att fräscha upp hennes bur och så se till att alla djur får hö och vatten för natten. Sedan plockar jag fram grönsaker till morgondagens frukost och sätter larmet på 5 och så börjar jag om. Till viss del.

Jag har städat idag och jag kom igång tidigt och blev därför klar tidigt och och jag hade bra tempo. När jag kom in i köket vid halv 10, så var det redan 25 grader och jag fruktade en städning badande i svett, men det blev inte mycket värre än vanligt. Jag tog det långsamt och med små rörelser och drack flera glas vatten. Nacken protesterade lite, men det berodde mycket på tyngden av CD-spelaren som låg i fickan på förklädet. Nu är det rent å fint och kommer att hålla sig så eftersom jag är solokvist hemma.

Inatt drömde jag att jag hittade 4 marsvinsungar bland våra vanliga marsvin. Hur hade de kommit dit? Vilket marsvin var mamma? Jag fick aldrig veta det. En av ungarna så konstig ut, liksom tufsig, med tovig och rödaktig päls. När jag tittade närmare, så var pälsen fläckvis borta och kryllade av ohyra. Det var så äckligt! Projekt sanering inleddes, men eftersom det var min dröm, så fick jag aldrig veta hur det slutade. Däremot visade det sig att den ohyrekryllande pälsen gick att skala av och där under doldes ett vanligt spädbarn i gammaldags blöja och fortfarande inte större en ett nyfött marsvin. Ännu en av marsvinsungarna var en dold spädis. Varför drömmer jag sånt??! Det är ju sjukt!

Åskan har mullrat i utkanten, vid horisonten, men den kom aldrig hit hur enträget jag än bad.

När det bestämdes att Sylvan skulle bo här under Grövelsjöveckan, så var det lixom meningen att Elin skulle ha huvudansvaret, men eftersom hon är kär som en klockarkatt och av den anledningen har svårt att planera utöver det som gäller henne själv (  ), så krockade Sylvans ankomst med Elins Umeå-tripp. I förmiddax kom ett sms från klockarkatten om att de förmodligen kommer hem på måndag i stället för i morgon. Jag svarade att jag gick med på det, men under protest för vad kan jag göra med henne hundra mil härifrån? Så förutom att jag gick med på att ta hand om Selmis, så fick jag plötsligt ansvaret för Sylvan och så har jag ju de 5 marsvinsdamerna oxå. Elin och jag hade enats om att dela på betalningen för Sylvan och i ett svagt ögonblick funderade jag på om jag skulle låta henne få hela summan, men inte längre. Det svaga ögonblicket vaporiserades när jag fick hennes sms och jag är såååååå förtjänt av pengarna!!

Vet ni när jag steg upp i morse? Kvart över 5. Om inte det är i ottan, så....... Jag hade tid för en andra stötvågsbehandling halv 8. Det gjorde riktigt ont den här gången, men jag vet att det fungerar, så det är värt det och smärtan är ju övergående. Igår eftermiddag upptäckte jag nämligen att det inte gjorde det minsta ont i foten när jag klev upp ur soffan efter att ha suttit där någon timme och det har alltid gjort ont när jag har suttit en stund. Jag kände ingenting av hälsporren resten av gårdagen - fantastiskt! Tofflorna fick vila. Idag är hälen lite öm efter behandlingen, men det är ingenting i jämförelse med för några veckor sedan. Sjukgymnasten J var bara vikarie, så om jag ska få fler stötvågor, så blir det hos en av de fasta och jag kommer att få vänta några veckor, men då får jag möjlighet att känna efter om jag verkligen behöver fler behandlingar för det är inte säkert.

Det var behagliga 16 grader när jag begav mig i ottan och morgondimman låg tjock på vissa ställen. Tåget var långt ifrån fullt och inne i stan var det mest yrkestrafik och någon enstaka slav på väg till arbetet. Möbler för uteservering ställdes ut. Jag behövde aldrig överlista Hötorgets alla uppgångar för jag promenerade från centralen och det tog bara en kvart. Hehe. När jag gick tillbaka 35 minuter senare, så var det betydligt fler människor i rörelse och den ena fiket efter det andra öppnade. Tåget var ännu tommare. Solen hade skingrat morgondimmorna och när jag kom hem strax efter 9, så var det 22 grader. Nu är det 27 och eftersom jag blev genomsvettig av att plocka in disken, så är det alldeles för varmt.  Jag lade mig platt på sängen i bara underkläderna medan jag väntade på att svalna och på att få sova ett par timmar till och hade mobillarmet på 12.

Grövelsjö-veckan står på schemat för vissa i familjen (Pär) och han åkte strax för mig i morse. Han ska en sväng till Trysil i Norge innan han åker till Grövlis. De övriga i Vårat Gäng (minus Elin, men plus kusinens pojkvän) åker i morgon och precis som förra året, så tar vi emot deras kanin, Sylvan och svägerskan med son levererade den tillfälliga inhysingen nu på eftermiddagen. Selma stampade i burgolvet i protest trots att Sylvan bor i sin egen bur i hallen. De 2 kommer att få träffas, men det sociala experimentet genomför jag inte förrän Elin är tillbaka från Umeå. 5 marsvin, 2 kaniner åsså jag - sämre kan man ha det!

Idag åkte Elin och Robin till Umeå för att hälsa på hans bror med familj som bor där. De åkte bil och har kommit fram ordentligt och åker hem på söndag. Selma följer inte med, så nu är jag barnvakt. Hon fyllde 1 år för en vecka sedan och är fortfarande fullkomligt bedårande! Hon blir tuffare oxå har har precis upptäckt trappan till övervåningen. Övervåningen som helt enkelt kryllar av dammiga krypin, massor av gnagbara prylar och sladdar, sladdar, sladdar. Jag har barrikaderat trappan med diverse träbryggor som marsvinen brukade ha, men innan jag gjorde det, så tog Pär den här bilden när Selma förmodligen var på väg uppåt, men hade stannat till för att gnaga på Elins skor.

Medeltidsmuséet är fint, det är lagom stort och intressant och en dag som idag när det har varit 26 grader, så är det dessutom behagligt mörkt och svalt. Pär och jag var där idag. Jag har alltid varit intresserad av historia och på senare år har jag läst många historiska romaner dvs. den sorten som blandar fiktion med fakta och de är, banne mig, lärorika för det är inte längre lika mycket som är helt nytt för mig utan mer och mer som jag redan känner till. Det går alltså att lära sig utan att behöva traggla fakta.

Visste ni att man kunde bli dömd till att bli levande begravd? Fy, tusan! 

Vi shoppade lite före museibesöket, de öppnade inte förrän 12   . Det kändes som lyx-shopping för mig för jag handlade på Body Shop (dyrt), KappAhl (trots att 2 av 4 toppar var på rea, så blev den en del pengar....) och en ask från Pralinhuset.

Apropå historia, så lyssnar jag på "Schackmaskinen" som bygger på verkliga händelser. Det är andra gången jag lyssnar på den och den är riktigt bra, men det är inte så jag minns den. Förmodligen hade jag fått en uppfattning om boken som inte stämde överens med det jag hörde och då är det alltid en idé att lyssna en gång till. Dessutom är Helge Skoog en mycket bra uppläsare, behaglig röst.

PS. På väg till muséet, så kom den kungliga vaktparaden passerande på väg tillbaka till slottet. Oooo, aj lajk it!!

Bilden är från 2007, men de ser ut så här år med.

Pär och jag åkte på en lunchkryssning ända ut till Waxholm och tillbaka vilket tog 2,5 timme. Jag älskar att åka båt! Jag tycker om att ha nära till vatten. Kan det bero på att jag är en fisk? Vi åkte med en k-märkt båt som heter M/S Östanå I, den byggdes 1906 och var från början en ångbåt, men går numera på diesel. När vi bokade biljetterna, så valde vi oxå vad vi ville äta och det blev cesarsallad med kyckling och det var riktigt gott, kryddigt utan att vara starkt.

Vädret var makalöst och Stockholm visade sig från sin allra vackraste sommarsida. Båtturen var guidad och det var en duktig guide, han pratade inte hela tiden utan berättade lite om sevärdheter som vi passerade bl.a Prins Eugens Waldermarsudde som numera är ett konstmuseum.

Att sitta inne i salongen och äta samtidigt som jag ena gången tittade ut på "båtens högra sida" och sedan på "båtens vänstra sida" var rena dödsstöten för nacken och jag hade så satans ont efter ett tag. En bra bit ut i skärgården ligger det några små öar som har fått namn efter veckodagarna, Ön måndagen, Ön tisdagen osv. och det har att göra med bönder som lät sina kor beta där, men för att inte gräset skulle ta slut helt, så fick de flytta korna med båt varje dag. Till slut var det en bonde som tröttnade och bestämde sig för att lära sina kor att simma. Kor kan simma och de kan simma bra och bondens kor simmade efter båten. Kor är smarta oxå för när bonden kom tillbaka samma kväll för att flytta de till nästa ö, så var korna borta. De hade simmat vidare på eget bevåg. Jag älskar den sortens små berättelser!

Efter att ha vänt utåt Waxholm och vi åter närmade oss Stockholm och kajplatsen vid Strandvägen, så passerade vi platsen där skeppet Wasa så nesligt sjönk på sin jungfrutur. Guiden berättade att masterna stack upp ur vattnet och att de helt sonika sågades av i hopp om att hela den pinsamma händelsen skulle falla i glömska, men det vet vi ju att den inte gjorde. Nedanför Gröna Lund ligger en mindre hamn som jag har glömt namnet på, men där står en lyftkran som har piffats till och ser ut som en giraff. Det brukade vara flera stycken likadana, 4 tror jag, men nu står bara 1 kvar. Jag har alltid gillat dem!

Strandvägen i högsommartid med alla dessa båtar är en av mina favoritvyer. Sommarstockholm är vackert!

Det är Pär som har fotat vilket syns på skärpan om inte annat (inget mobilkamerasudd här inte), men bilderna är nog ganska stora om du klickar på dem för jag orkade inte fixa till storleken.       

Jag hade det väldigt trevligt idag, inte tu tal om saken. Det var en lyckad utflykt, men jag fick ONT och jag blev trött. Hälsporren gjorde att jag inte kunde gå ordentligt, jag fixade inte att ta ut stegen som jag brukar vilket gjorde att knäna fick ta smällen och sedan höfterna och så ryggen. Jag höll humöret uppe hela dagen, hela vägen hem, men när jag satte nyckeln i låset, så brast det. Jag orkade inte hålla emot. Paniken kom och jag var så varm och äcklig och kunde inte få av mig kläderna fort nog. Jag öppnade fönster på vid gavel för att få sval och cirkulerande luft. Jag hade inte drukit tillräckligt heller. Hur kan jag bli så in i h-vete slutkörd av den här sortens aktivitet??? Jag är så besviken och jag känner att det ska mycket till för att jag ska lämna hemmets trygga och vilsamman vrå igen. Jag känner mig så misslyckad. Jag grät för första gången på.....jag vet inte när. När jag tog kvällsdosen med Lyrica, så lade jag till 2 Ipren och 1 Oxascand, sedan snabbduschade jag och efter det lade jag mig raklång i soffan.