Vi kom fram till Hornborgasjön kvart i 10. Vi var inte först, om jag uttrycker det så, men det var inte svårt att hitta parkering. Vädret var makalöst med strålande sol och svaga vindar (egentligen inget bra fotoväder), men så tidigt på förmiddagen kändes det småsvalt. 2 timmar senare var det dock riktigt, riktigt varmt i solen. Det var överlag en väldigt trevlig stämning och det var ingen som armbågade sig fram för att kunna se. Någon enstaka unge uttryckte det som att "Vad gör vi egentligen här, pappa?". Många hundar. Oooooo! Jag fick klappa på 2 av dem där en var väldigt tillmötesgående medan den andra (som hette Ester) var fullständigt ointresserad medan jag kliade henne på huvudet. "Hon är mer intresserad av djur än av människor" sa hennes husse. "Som jag då!" svarade jag glatt. 

Om man vill se när tranorna dansar, så ska man vara där i ottan eller i skymningen. Det jag lyckades se var några spridda, tafatta ansatser, men det var ändå en mäktig upplevelse. Det slogs tydligen ett rekord i år med 19.900 räknade tranor. De räknas i skymningen när alla återvänder till sjön för att övernatta. Det är svårt att få en uppfattning av det otroliga antalet på en bild för ljudet blev en betydande del av upplevelsen. Vilket tjatter! De lät som kuttrande biltutor och de lät precis hela  tiden. Jag blev förvånad över mitt eget tålamod för jag hade väldigt svårt att slita mig. Jag älskade att se hur de kom inglidande med sträckta halsar och smått vinglande när de fällde ut sina långa ben för att förbereda landningen. Jag undrar hur det är att bo i huset i bakgrunden den här tiden på året? Gapiga grannar, milt uttryckt. 

Det var inte givet att de försökte landa på en så pass öppen yta som på bilden ovan (Pär fotade) och de gånger de skulle ned mitt i hopen, så fick jag intrycket av att tranorna på marken skrek instruktioner: "Lite längre fram och så till vänster! Jag sa vänster ! Din vänster!!" 

Det fanns andra fåglar oxå t.ex svanar, gäss och änder som förmodligen tänkte att "Nu har turistsäsongen börjat igen....". Ungefär som horderna som anfaller Öland varje sommar. Av alla de tiotusentals tranorna som kommer till sjön, så är det endast ett hundratal som blir stannar kvar över sommaren, de övriga sprider sig över Skandinavien, men inte så långt upp som till Kiruna.

Bilden ovan tog jag med mobilen och ni ser ju skillnaden på kvaliteten mellan den och Pärs superdigitala monster. Jag använde Pär gamla kikare från Hedenhöstiden, en likadan som min pappa hade, medan Pär zoomade med kameran. När jag tittade i kikaren och såg något intressant, så kunde jag säga "Kolla den där tranan, rakt fram, som står på ett ben precis som en flamingo!" utan att tänka på att den tranan inte alls var så nära eller så självklart synlig som i kikaren. Lurigt!

Pär försökte verkligen att få en bra bild på en trana som landar, men lyckades inte, så vad göra? Jo, man går till den lilla affären och köper en fotoplansch som man kan rama in. Häpp! Åsså en magnet. Magneter är bra att ha.

Ett foto av ett foto.....

Lite fakta om tranan:

* den kan bli upp till 130 cm hög.

* hanens vingbredd kan vara hela 250 cm.

* den kan bli 30 år.

* den väger mellan 4 och 6 kg.

* de skandinaviska tranorna övervintrar i södra Spanien i ett område som heter Extramadura (jag gillar det namnet, Extra - ma - duuuura - det är stunsigt!).

* tranan är en vanefågel och flyger alltid samma rutt över Frankrike och Tyskland med en matpaus på den tyska ön Rügen där de äter upp sig och inväntar bra flygväder.

* maxhastigheten är hela 65 km/tim.

* hanen och honan delar fifty-fifty på ruvningen.

* när ungen föds mitt i högsommaren väger den inte mer än 200-300 g och ska hinna äta upp sig till ett par kilo innan det är dax att dra söderut igen i september.

Vi tillbringade nästan 8 timmar i bilen och endast 3 timmar vid Hornborgasjön, men det var det värt. "Trandansen vid Hornborgasjön" har varit ett begrepp sedan jag var liten och nu har jag sett tranorna även om de inte dansade och det kommer jag att minnas länge.

Vi lyssnade på "Ers majestäts olycklige Kurt" i bilen och att lyssna på en bok är banne mig mycket bättre än att lyssna på musik!

Pär har varit borta hela dagen, först på Dustin Home-mässan i Globen och sedan på middag hos sina föräldrar. Han är på väg hem nu. Åker kommunalt alldeles själv, lille gubben som är så bilbiten! Jag har gnott på hemmavid, men inte för att det har varit mycket att göra utan för att jag har passat på att stöka undan medan jag hade ångan uppe.

Jag steg upp halv 10 och började dagen med 2 doser av astmamedicinen.

Start av den första maskinen tvätt.

Plocka undan disk. 

Äta lite frukost.

Ta hand om orkidéerna.

Packa upp böckerna som jag hämtade igår.

Fördela nästa veckas mediciner i dosetten.

Mata alla djuren (Selma bor här den här veckan).

Byta marsvinens handdukar på golvet.

En onödig stödhandling på Konsum inklusive en omväg hem bara för att slippa passera tiggaren vid stationen.

Passerade förrådet och tog in den nya säcken med hö.

Tvätta mer.

Lunch.

Burstädning.

Dammsugning av nedervåningen.

Skura toaletten och tvättstället.

Ställa om klockorna.

Tvätta ännu mer.

Läsa. 

Tidig middag.

Diska, en liten disk.

Dusch.

Pär och jag ska åka till Hornborgarsjön i morgon, över dagen, inspirerade av Margus inlägg. Vi ska stiga upp i ottan och då menar jag ottan, vi planerar att åka klockan 6 och pga. den fåniga omställningen till sommartid, så går vi miste om 1 hel timmes sömn, men jag kan sova på måndag!

PS. Pär har ätit vitlök hos sina föräldrar. Enbart vitlök av stanken att döma, så det vete tusan om jag kan sova i samma rum som han. Blä!

Hon har kommit nu!

Som en försenad födelsedagspresent hela vägen från England.

Mrs Tiggy-Winkle.

Hennes kläder är riktiga så till vida att de inte är påsydda utan påklädda och de har samma mönster som det Beatrix Potter gav dem i sina illustrationer.

En nos-bild....

Här är hon tillsammans med Hunka-Munka och Peter Rabbit.

Mitt eget BP-gäng!

......ganska fräckt att inte förlänga en provanställning och när Elin sedan vill ta några extra pass uttrycka sig "Ja, du kan väl få dem då!" , men sedan ringa henne för att be att hon hoppar in med kort varsel eftersom de saknar personal? När Elin skulle börja där, så fick jag intrycket av att McDonalds var en bra arbetsgivare, men jag är inte lika övertygad längre. Visserligen är Elins närmaste chef kanske ingen klart lysande stjärna, men det är företagets policy som ändå väger tyngre.

När jag skrev om det fisiga antalet sjukdagar, så är det 6 dagar för ett helt år. Elins provanställning är på ett halvt år vilket innebär att hon har endast 3 sjukdagar att utnyttja. Hon har varit sjuk 4 dagar, så tack å ajöss!

.....bilden i ett MMS från Elin och alla ni som oxå ääääälskar minionerna uppskattar den något infantila humorn.

Jag passade på att handla i tebutiken som ligger snett mitt emot optikern och medan teet vägdes och packades, så såg jag mig omkring och det är alltid lika farligt. Farligt för plånboken, vill säga. Tehuvor! Jag grävde runt lite bland dem och hittade en med djur på som helt enkelt bönade och bad om att följa med mig hem och det fick den. Den är ljuvlig! Ju mer jag tittar på den desto fler detaljer ser jag och desto mer tycker jag om den. Beatrix Potter-känsla. Den är nästan för fin för att fläckas ned med te.

Här är några av djuren i detalj. Spretiga, tufsiga och urgulliga! Haren, med sitt något spattiga uttryck, påminner mig om haren som är med i Johnny Depp-versionen av "Alice i Underlandet".

Elin får inte arbeta kvar hos McDonalds. Hon har varit sjuk för ofta. Hon har inte arbetat heltid och har utnyttjat alla sina sjukdagar som var 6 till antalet. Är det inget annat som räknas??!  Det har blivit för tufft! Reinfeldt & Co har sett till att en arbetsgivare förlorar på att behålla sina anställda, sjuka eller inte. Det är bättre att provanställa i 6 månader och sedan ha som orsak till uppsägning att personen har varit sjuk för ofta för att efter det anställa någon ny som måste läras upp. Elin tyckte om sitt arbete där och hon trivdes med kollegorna och hon fick ofta höra från kunderna att hon var mycket trevlig och gav bra service. Räknas inte det? Alla vi som inte har superhälsa eller tål hur mycket som helst har ingen som helst chans som det är nu.  Jag är så arg att jag är ledsen och jag tycker synd om min unge som precis hade kommit på fötter bara för att åka på en snyting från Den Hårda Verkligheten.