Vi kom fram till Hornborgasjön kvart i 10. Vi var inte först, om jag uttrycker det så, men det var inte svårt att hitta parkering. Vädret var makalöst med strålande sol och svaga vindar (egentligen inget bra fotoväder), men så tidigt på förmiddagen kändes det småsvalt. 2 timmar senare var det dock riktigt, riktigt varmt i solen. Det var överlag en väldigt trevlig stämning och det var ingen som armbågade sig fram för att kunna se. Någon enstaka unge uttryckte det som att "Vad gör vi egentligen här, pappa?". Många hundar. Oooooo! Jag fick klappa på 2 av dem där en var väldigt tillmötesgående medan den andra (som hette Ester) var fullständigt ointresserad medan jag kliade henne på huvudet. "Hon är mer intresserad av djur än av människor" sa hennes husse. "Som jag då!" svarade jag glatt. 

Om man vill se när tranorna dansar, så ska man vara där i ottan eller i skymningen. Det jag lyckades se var några spridda, tafatta ansatser, men det var ändå en mäktig upplevelse. Det slogs tydligen ett rekord i år med 19.900 räknade tranor. De räknas i skymningen när alla återvänder till sjön för att övernatta. Det är svårt att få en uppfattning av det otroliga antalet på en bild för ljudet blev en betydande del av upplevelsen. Vilket tjatter! De lät som kuttrande biltutor och de lät precis hela  tiden. Jag blev förvånad över mitt eget tålamod för jag hade väldigt svårt att slita mig. Jag älskade att se hur de kom inglidande med sträckta halsar och smått vinglande när de fällde ut sina långa ben för att förbereda landningen. Jag undrar hur det är att bo i huset i bakgrunden den här tiden på året? Gapiga grannar, milt uttryckt. 

Det var inte givet att de försökte landa på en så pass öppen yta som på bilden ovan (Pär fotade) och de gånger de skulle ned mitt i hopen, så fick jag intrycket av att tranorna på marken skrek instruktioner: "Lite längre fram och så till vänster! Jag sa vänster ! Din vänster!!" 

Det fanns andra fåglar oxå t.ex svanar, gäss och änder som förmodligen tänkte att "Nu har turistsäsongen börjat igen....". Ungefär som horderna som anfaller Öland varje sommar. Av alla de tiotusentals tranorna som kommer till sjön, så är det endast ett hundratal som blir stannar kvar över sommaren, de övriga sprider sig över Skandinavien, men inte så långt upp som till Kiruna.

Bilden ovan tog jag med mobilen och ni ser ju skillnaden på kvaliteten mellan den och Pärs superdigitala monster. Jag använde Pär gamla kikare från Hedenhöstiden, en likadan som min pappa hade, medan Pär zoomade med kameran. När jag tittade i kikaren och såg något intressant, så kunde jag säga "Kolla den där tranan, rakt fram, som står på ett ben precis som en flamingo!" utan att tänka på att den tranan inte alls var så nära eller så självklart synlig som i kikaren. Lurigt!

Pär försökte verkligen att få en bra bild på en trana som landar, men lyckades inte, så vad göra? Jo, man går till den lilla affären och köper en fotoplansch som man kan rama in. Häpp! Åsså en magnet. Magneter är bra att ha.

Ett foto av ett foto.....

Lite fakta om tranan:

* den kan bli upp till 130 cm hög.

* hanens vingbredd kan vara hela 250 cm.

* den kan bli 30 år.

* den väger mellan 4 och 6 kg.

* de skandinaviska tranorna övervintrar i södra Spanien i ett område som heter Extramadura (jag gillar det namnet, Extra - ma - duuuura - det är stunsigt!).

* tranan är en vanefågel och flyger alltid samma rutt över Frankrike och Tyskland med en matpaus på den tyska ön Rügen där de äter upp sig och inväntar bra flygväder.

* maxhastigheten är hela 65 km/tim.

* hanen och honan delar fifty-fifty på ruvningen.

* när ungen föds mitt i högsommaren väger den inte mer än 200-300 g och ska hinna äta upp sig till ett par kilo innan det är dax att dra söderut igen i september.

Vi tillbringade nästan 8 timmar i bilen och endast 3 timmar vid Hornborgasjön, men det var det värt. "Trandansen vid Hornborgasjön" har varit ett begrepp sedan jag var liten och nu har jag sett tranorna även om de inte dansade och det kommer jag att minnas länge.

Vi lyssnade på "Ers majestäts olycklige Kurt" i bilen och att lyssna på en bok är banne mig mycket bättre än att lyssna på musik!

 

Gröngöling

31 mars 2014 14:56

Vilka fina bilder på de fina fåglarna. Jag blev alldeles till mig när jag såg en enda trana, flygande i går. Så gracil och stor.
Tycker också det kan vara mysigt med bilresa och något bra att lyssna på. Lyckans er som varit vid Hornborgasjön!

http://grongoling.bloggplatsen.se

Ewa

31 mars 2014 20:14

Jag hade ingen aning om att jag skulle uppskatta det så mycket!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...