Jag kom nyss hem från en promenad på 70 minuter. Det var - som vanligt - skönt att komma ut, men jag hade ingen lust att gå någon längre sträcka idag. När Pär och jag gick ut-på-landet-rundan, så såg vi en man + hund som gick längs en väg in mot skogen och lite senare mötte vi samma man + hund komma gående mot oss. Vägen som de hade gått måste ha varit en tvärs-över-väg medan vi gick runt. Idag bestämde jag mig för att gå tvärs-över-vägen eftersom jag ville gå en kortare sväng. Över gatan och in bland träden. En av fördelarna med att bo i den här delen av Sverige är alla dessa underbara ekar! Vilka mäktiga träd. Stora. Gamla. Knotiga. De ger mig en sådan rit-lust! Jag knatade på allt längre in i gott och väl 10 minuter och såg till slut ett hustak vilket skulle betyda att jag hade kommit igenom och ut på andra sidan. Nix pix. Det var en privat tomt. ????? Meh.... Jag gick lite längre fram för att se om tvärs-över-vägen svängde tvärt av bakom någon buske. Nä. Hm. Det stod en bil parkerad där vilket jag tolkade som att någon var hemma, så innan de kom utrusande med geväret i högsta hugg för att fråga vad 17 jag hade på deras mark att göra, så vände jag och gick tillbaka samma väg som jag kommit. Konfunderad. (Med den privata tomten i bakgrunden slog det mig att den hade ett perfekt skräckfilmsläge; lång skogsväg med inget annat än träd runt om och inte en granne eller affär inom synhåll och inga lyktstolpar..... mooaahahahahaaaa!) Medan jag gick tillbaka, så kollade jag noga efter vägskäl (stig-skäl?) och hittade ett. Det var en rejäl gångväg med grus och allt och jag vek in på den och satte fart igen och efter en stund kom jag ut där mannen + hund borde ha kommit ut och jag kände igen mig igen. Det var tillräckligt med spänning för det här året!

Nu faller löven i så'na mängder att vissa sträckor är helt täckta av dem. Klart gula löv som lyser upp och ger samma reflekterande effekt av ljus som snö brukar ge och det är tur det för vi har otroligt igenmulet väder. Kompakt grått. Det gör inte mig något, men jag ger ett tips till alla som går upp i ottan medan det fortfarande är mörkt: tänd så många lampor ni kan för det hjälper mot trött heten. Det sticker i ögonen i början, men det motar bort tröttheten. Det är inte en bra idé att sätta sig och kura med levande ljus om man måste pigga på sig - tänd lamporna i stället! Det hjälper - jag lovar för jag har själv provat!

Fridens.

PS. I morgon ska jag till tandläkaren. Jag kan helt enkelt inte skjuta upp det längre. Om han säger åt mig att använda tandtråd varje dag...... Om han säger det på ett sätt som antyder att det inte ser ut som om jag använder tandtråd varje dag, då... då.... då kommer ni att kunna läsa på Aftonbladets löpsedel om en tandläkare som blivit nedslagen av en kvinna i 40-årsåldern och ni kommer att veta att det var JAG!

 

T

22 oktober 2009 15:22

Lycka till hos tandis. :) Okej okej I get the point om jag ser något dylikt på löpsedeln... :)

http://www.suntliv.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...