Vecka 6, dag 1

Vägning: 92,5 kg vilket innebär att jag har gått upp 7 hg och jag förstår, ärligt talat, inte varför. Jag får tydligen inte avvika över huvud taget, inte ens genom att dricka mjölk till maten, så det är det jag kan dra in på. Fortsätta med träningen är ju självklart och de senaste två veckorna har det inte varit lika mycket pga trötthet och värk i leder. Idag kom jag inte iväg till SATS eftersom jag känner mig mer förkyld.

Jag har snarkat i natt igen för Pär hade flyttat ut till soffan vid 1-tiden. Elin var visst fortfarande vaken då, så de gjorde sällskap i vardagsrummet och sov där båda två. Alla lösningar är bra förutom de dåliga, som man brukar säga. Naturligtvis var Elin trött i morse, men hon kom iväg utan problem. Söndag-kvällarna är självklart värst för henne, men jag börjar oxå känna av dem och jag är numer tröttare på måndagarna än jag var förut. Framåt 20-snåret, så lägger sig en klump till rätta i min mage och sedan är det adjöss med lugn och avslappnad inställning. Jag satt i soffan och läste sent igår innan Elin hade somnat och jag hade svårt att koncentrera mig för jag lyssnade hela tiden efter ljud från henne som skulle tyda på en lång natt.... Pär och jag har pratat en hel del om det här. Han tycker att jag tolkar in för mycket baserat på mina erfarenheter medan jag tycker att han tar för lätt på det här; depression är en ärftlig sjukdom och det är i tonåren som den vanligen börjar visa sig. Hur mycket av allt detta är då sjukdom och hur mycket är tonårs-hormoner? Det är dagar som dessa som jag tycker att mina föräldrar som hade flera olika och ärftliga sjukdomar (högt blodtryck, reumatism, depression och anlag för diabetes) inte borde ha skaffat barn. Livet är tillräckligt kämpig även när man är fullt frisk och arbetsför för att inte tala om hur det är när man avviker genom att vara sjuk....

Intyget har kommit!!!!

Nästa steg är att Pär ska lokalisera en fax på sitt arbete och skicka in det till SL. Det här intyget gäller december månad ut och eftersom just december är proppad med helg-dagar och helg-stängt, så kommer jag att mejla handläggaren om ett nytt intyg redan före Lucia.

Det är måndag, så Pär har sin kurs i Kista och Elin följde med en kompis som har den oerhörda lyxen av föräldrafritt just idag. Jag får nog vara ensam några timmar till och det är lika bra för så'na här dagar vill jag inte ha sällskap.

Nu är det dax för några Panodil och nässpray.

Adjö.

PS. Idag fyller "Systrarna monokrom" dvs Maggan och Mysan två år!

 

Helén

5 november 2007 20:50

Kroppen kan reagera på de mest konstiga vis. T.ex kan man gå upp i vikt när man är förkyld! Så håll ut, det vänder :)

http://vardagsliv.bloggagratis.se

 

Åsa

6 november 2007 07:57

Vilka fina systrar.
Marsvin är ju bara för underbart söta.
Så gulligt det är med det svarta vid näsborrarna.

http://klackebo.bloggagratis.se

 

margus

8 november 2007 11:45

Grattis i efterskott till de bedårande systrarna! Jag har också en som heter Maggan.

Vikten går upp och ned mest hela tiden, tycker jag. Håll ut!
Tack för kommentar i min blogg!

http://margus.bloggagratis.se

 

Annjoh

20 februari 2012 03:18

Vilken tjusig blogg denna här! Har varit och hälsat på några gånger. Har för inte så längesen börjat att blogga själv :)

http://annaaaaajoh774.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...