Som natt och dag! Den här dagen har varit så mycket bättre på alla sätt att skillnaden nästan är löjlig. Jag sov hyfsat och solen har strålat och jag har varit ute (70 minuter med stavarna) och jag har köpt hem det jag var så sjukt sugen på igår, men idag har jag inte haft samma hungerkänslor eller sug. Igår tröstade jag mig med att den sortens dagar oftast kommer en i taget och den här gången fick jag rätt, men det fanns ett korn av oro för att det kunde var början på en dålig period. Det där vidriga året 2011/2012 var fyllt av den ena ångestladdade skitdagen efter den andra och jag slutade hoppas på att någonsin få en så bra dag som jag har haft idag. Det finns 2 saker som har lärt mig att vara taxam för vardagen och det är min sjukdom och tacksamhetsdagboken.

Stavgång som sagt och nu har temperaturen sjunkit igen efter många blåsiga och kusligt milda dagar och jag hade vinterjackan och de nya kängorna. Skorna är sköna! Jag köpte en tajt storlek för jag har blivit så trött på att skor töjer sig och sedan flaxar runt foten och allt vad stöd heter försvinner helt och de nya sitter så precis att jag inte får i mina vanliga ullstrumpor (bokstavligen ullstrumpor) utan att foten domnar efter ett tag, men med en tunn socka går det bra. Kanske inte det smartaste när det gäller vinterskor, men jag blir trött på att vara förnuftig jämt. De ger stukfoten ett bra stöd och hälsporren verkar inte heller ha något att klaga på. Själva promenaden som sådan var kanske inte någon höjdare för jag kände mig trött i armarna och jag stakade mig fram flera gånger. 

Den nya vattenkokaren har anlänt snabbt som 17 som vanligt när det gäller Tretti.se och den fungerar och den är snygg.

Det lyser blått i fönstret när den kokar vattnet och det var så himla läckert att jag var tvungen att släcka i taket och bara titta.

Påminner om en lavalampa faktiskt. De små, små bubblorna som virvlade runt där inne fick mig att tänka på ett akvarium. Kanske för elektriska ålar?

När jag skriver tycker jag om att lyssna på lugn musik och då har jag min egen lugna lista med allt från Leonard Cohen till Lorde och Ben E King.

PMS är ett jävla otyg som jag har levt med i 35 år och jag börjar längta efter klimakteriet, som i och för sig kan vara ett helvete för sig, men jag är så satans trött på det här!! De 2 senaste åren, ungefär, har förändringar inträffat som gör att varje månad känns som rysk hormonroulett. Tidigare blev jag alltid deppig (utöver mina vanliga depressioner vill säga), jag fick alltid ett sjukt chokladsug och jag fick alltid städmani. Numera får jag byta ut "alltid" mot "ibland" och så kan jag lägga till ökad ångest ibland och ökade hungerkänslor ibland, men naturligtvis gäller den ökade hungern inte hälsosam mat för det vore för mycket begärt. Ibland får jag ont i samband med ägglossning och ibland blir kroppen uppblåst som en Michelingubbe. Ofta blir jag så lättirriterad att jag borde sitta i karantän. Det finns ett delmoment i PMS-karusellen som faktiskt har blivit bättre med stigande ålder: jag blir aldrig så deppig att jag får självmordstankar. Det hänger numera endast ihop med den kroniska depressionen. Ålrajt! Så när det drar ihop sig var tredje vecka vet jag aldrig vilken kombination som står på tur. Det är inte den sortens spänning jag tycker om. 

Idag har det varit en skitdag som egentligen började igår kväll i och med att Zolpidemen inte verkade ha effekt. Jag lyssnade på bok och spelade och väntade på att, i vanlig ordning, nästan somna ifrån allt runt midnatt och då gå och lägga mig. Igår satt jag där och tiden gick och när jag kollade klockan var den halv 2 och jag var inte trött. Jag fortsatte att lyssna på boken i sängen, men det gick inte mycket bättre. Jag somnade efter 2 och väcktes av mobillarmet klockan 8. När jag hade bytt om för att promenera såg jag att det regnade ute och blåste, så jag bytte tillbaka. Trött, frusen, huvudvärk, HUNGRIG och SUGEN och såååå uttrååååååååkad!!! Det är inte ofta jag har tråkigt, men idag har jag haft mördande tråkigt. Ångest som hållit sig i bakgrunden, redo att stiga fram i ljuset och sätta pricken över i:et. Min tröst är att det ska bli bättre väder i morgon och att jag kan förlägga min promenad så att den avslutas på Konsum där jag ska köpa Cola, Änglamarks Sourcream Onion-chips och Polly med smak av Ahlgrens bilar. Det är snart dags att ta Zolpidemen och då vet jag att den här skitdagen är slut.

Ett flåsigt pass med gummibanden. Flåsigt, men inte tungt, bara skönt. Tyvärr, lade Spotify av utan förvarning. En låt tog slut, men sedan började inte nästa. Det hördes inget i alla fall. Jag blev lite distraherad, men gjorde färdigt styrkedelen och lyssnade på boken medan jag stretchade.

Jag har köpt nya träningshandskar från Kosttillskott.se, men de luktar otrevligt. Gummiaktigt fast de är av skinn, mocka och tyg. Jag provade att tvätta de enligt tvättinstruktionen, men det hjälpte inte, så jag ska mäjla och fråga om jag kan få byta dem mot en annan modell.

Elin mms:ade den här till mig och det är något att se fram emot tycker både hon och jag!

Övning i att använda äkta känsla i en fiktiv scen utifrån ett universellt tema.

En hjältemodig insats

Alfons första instinkt var att hämta något att mosa den med. Det var det äckligaste han hade sett i sitt badrum och då räknade han ändå de gånger han sett sig själv naken i spegeln. Den var egentligen för stor för att mosas och det skulle förmodligen höras någon form av krasande. Han ryste över hela kroppen bara han tänkte på det. Han tittade på klockan och såg att han inte kunde tveka mycket längre för då skulle han bli sen till jobbet. Det var ju inte absolut nödvändigt att duscha heller, men han kunde se framför sig hur Jonas sniffade i luften vid kaffeautomaten. ”Vad fan, Alfie, har du inte duschat?” Han skulle kunna skylla på att vattnet varit avstängt eller att varmvattnet inte hade fungerat. Däremot skulle han inte kunna säga att duschen varit upptagen av en spindel hur stor den än hade varit. Alfons kände ett sådant äckel inför spindlar att gränsade till fobi. Om de var små brukade han vara skoningslös och mosa dem. Hans skrockfulla mamma hade alltid ylat om det skulle börja regna när han gjorde så, men att välja mellan en spindel eller lite regn var inte svårt. Spindeln i duschen var för stor för mosmetoden. Kroppen var säkert två centimeter lång och benen var bara hur långa som helst! Det var sättet som de rörde benen på som gjorde att det kröp i hela kroppen. Han föreställde sig hur de rasslade över parketten. En burk! Han letade fram en gammal Big Pack-burk med lock och sedan gick han tillbaka in till spindeln. Först kunde han inte se den och fick nästan panik. Den kunde vara var som helst i lägenheten. Nu skulle han svimma. Sedan såg han hur den rasslade fram över badkarsbotten. Med burken i ena handen och locket i den andra smög han ett steg i taget. Han upptäckte att han höll andan och släppte ut luften i en ljudlig suck. Sedan sänkte han burken över spindeln och medan han tryckte den mot badkaret drog han den upp mot kanten där locket väntade. Det fungerade! Spindeln var instängd. Han sprang ut på gården till en gräsplätt där han öppnade burken och skakade ut spindeln och sedan sprang han in igen. Burken slängde han i sopnedkastet för den skulle han aldrig kunna ha något annat i. När han hade försäkrat sig om att duschen verkligen var ledig klev han i och påbörjade sin försenade morgontvätt. En känsla av tillfredsställelse spred sig genom hela honom och han kunde inte låta bli att sjunga i duschen. ”Imse, vimse, spindel, in i burken foooor!” Han var stolt över att han hade löst problemet utan att döda den. Det kändes aldrig bra att döda, inte ens flugor. Han hade inte fått panik. Jaja, men bara lite. Han hade inte svimmat! Nu fick spindeln möjlighet att leta upp en spindelfru och skaffa en massa spindelbarn och leva lycklig i alla sina dagar. Det tänkte Alfons också göra. Ett maktskifte hade skett till hans fördel. ”All you spiders, beware!”

Det finns ingen hushållspryl som jag använder lika ofta som vattenkokaren. Minst 1 gång om dagen, oftast 2 och när Elin bor hemma ännu oftare eftersom hon kokar till bara 1 mugg i taget. Den slits på ordentligt och nu har den senaste börjat antyda att pensionering närmar sig i och med att inkontinens har infunnit sig. Det ser ut som om botten har börjat släppa och alla vet ju att vatten i kombination med elektricitet inte är hälsosamt, så det blev ganska bråttom med att hitta en ersättare och det är en uppgift jag gärna tar på mig. Jag upplever det som att det inte var länge sedan vi köpte den nuvarande, men i bloggen - den tillförlitligaste av källor när det gäller privata spörsmål tillbaka i tiden - kunde upplysa om den faktiskt är 3,5 år. Är det jag som har blivit avdomnad för dagens slit och släng-mentalitet? I jakten på en ny vattenkokare gick jag direkt in på Tretti.se och där fanns att välja på både vad gäller märken, pris och utseende. Krav numro 1: den ska rymma minst 1,5 liter eftersom min tekanna rymmer den mängden. Krav numro 2: den ska inte ha något som helst pipande för sig för vi har en mikro som fyller den kvoten flera gånger om (pip-pip-pip-pip-piiiiiiiip!!). Krav numro 3: den ska se hyfsad ut eftersom den står framme på bänken 24/7/365. Många av vattenkokarena ser ut som om ett litet rymdskepp har landat. Det var flera stycken som gick fetbort just pga. att de piper (jag läste recensionerna - smart eller hur?). Jag hittade den här:

Den lutar sig som en backhoppare, men den rymmer tillräckligt mycket, den är tyst och den ser helt ok ut. Handtaget verkar bra och vattenmarkeringen är tydlig. Den är såååå välkommen!

Idag kom jag på att jag tycker att uppläsaren av en bok är viktigare än handlingen. Anledningen till att jag lyssnar på många kriminalromaner som jag inte skulle köpa för att läsa själv är just uppläsaren. De flesta böcker av John Ajvide Lindkvist har jag gillat och jag blev entusiastisk när jag såg att hans nya "Himmelstrand" är inläst och klar för avlyssning. Vem är då Thomas Oredsson? En skådis. Aldrig hört talas om. Jag provlyssnade och blev tveksam. Nu när jag har Storytel slukar jag böcker med öronen och då kunde jag passa på att lyssna på "Himmelstrand". Jag orkade med 40 minuter av 17 timmar. TO:s inläsning sänker hela boken! Åh, vad uselt!! Livlöst och sluddrigt. Tack och lov att jag inte behövde betala 174 kr för den! 

Det känns som om en förkylning ligger och lurar och det påverkade dagens gummipass som gick så där. Halvdant. Inte den rätta orken. 

Det blåser så in i -------! Enligt SMHI-appen slår det om igen och nästa vecka kommer det att bli runt 15 grader. Vad fan e det här?! Jag får ta fram sommarjackan igen. Sommarjacka i slutet av oktober - vädret är ur led.