Senaste inläggen

Av Ewa - 11 november 2014 20:18

I pappers-DN fanns en debattartikel som tolkade den svenska individulismen som en orsak till att svensken är dålig på att vara medmänniska (det är så jag tolkar texten). I och med att vi betalar skatt som används för att hålla igång ett socialt skyddsnät för att så få som möjligt ska hamna utanför borde vi inte behöva förlita oss på allmosor. Personligen föredrar jag vårt system när det fungerar som det ska i stället för att som i t.ex USA lita på att de som har mycket även har samvete och medmänsklighet nog att vilja dela med sig. Individualismen kan också föra med sig långvarig fred. Du läste rätt! Det var någonting som jag kom underfund med när Pär och jag diskuterade Hitler och krig. I länder där man ser sig själv mer som en del av en familj, en släkt, ett land är det också enklare att trigga folket till tron att man har en gemensam fiende som måste bekämpas till varje pris. Det här var en av anledningarna till att Hitler fick så många med sig. Visserligen kan det individualistiska Sverige ses som fegt som aldrig tog ställning t.ex under andra värskriget, men nog 17 är väl fred viktigare i längden för vem är det som blir lidanden i ett krig? Jo, civilbefolkningen. Det är de som tar de egentliga smällarna och de långdragna verkningarna när kriget väl tar slut. Vi har haft fred i 205 år och det är bl.a tack vare individualismen. 


  

Av Ewa - 10 november 2014 21:13

För knappt 3 månader sedan skrev jag ett inlägg om vansinnet med strävandet efter billiga mediciner. Igår beställde jag Sertralin och Lyrica via Apoteket.se. Den här månaden var prisskillnaden mellan den föreskrivna medicinen (Sertralin) och den billigare mer än 300 kr/förpackning. Jag valde ändå den dyrare av just den anledningen jag skrev om tidigare: jag vågar inte chansa på att min kropp inte märker skillnaden. Alla människor är olika, alla reagerar olika, alla fungerar olika, så vad finns det för garantier att jag inte börjar må sämre av en medicin som är 300 kr billigare? Idag ringde en dam från det sk. Distansapoteket i Falun (de som hanterar beställningarna) och frågade om det verkligen stämde att jag ville ha det dyrare alternativet eftersom det skiljde så mycket som ca 500 kr i slutsumma och jag inte kan tillgodoräkna mig det i högkostnadsskyddet. Jag bekräftade det hela. Eftersom jag hade direktbetalat beställningen borde hon ha kunnat räkna ut att jag var medveten om prisskillnaden.


I fredags beställde jag nya hörlurar från "Kjell och company" (Clas Ohlsons lillebror?) och de kom redan idag och de fungerar! Jag har inte blivit lurad.    Den här gången valde jag de klarblå i förhoppningen om att bryta lurförbannelsen.

Tidigt i somras skickade jag in en novell till Skrivas stora novelltävling med deadline den sista augusti. Det vinnande bidraget skulle presenteras i oktobernumret som kom för 2 veckor sedan, men så blev det inte. Vinnaren presenteras i januarinumret för de har fått in 1400 bidrag och har helt enkelt inte hunnit läsa alla än. Att vinna den novelltävlingen blir nog lika svårt som att få en bok publicerad... Därför har jag skrivit en ny novell till en annan tävling som Skriva oxå har med deadline den 17 november! Det gör ju inte ont att försöka och jag håller skrivandet igång.  



Av Ewa - 9 november 2014 22:13

Är det någon som har hört talas om systrarna Mitford? Det hade inte jag, men nu har jag lyssnat på "De osannolika systrarna Mitford" av Cecilia Hagen och även om jag inte förstår varför de var så omtalade, så tyckte jag om boken. Jag tyckte mycket om den! Den är intressant och den är rolig och Cecilia Hagens språk var bomull för öronen. Unity Mitford dyrkade Adolf Hitler och var en övertygad nazist och det fick mig att gå tillbaka till en bok som jag börjat lyssna på, men som var fel just då, "Adolf Hitler" av Bengt Liljegren. Utrotningen av judarna har det skrivits om i det oändliga och en hel del om Hitlers hantlangare som "bara lydde order", men jag vet ingenting om Hitler själv. Egentligen. Vad 17 var det som gjorde att dessa idéer fick fäste? Varför just judarna? Jag hoppas få svar på de frågorna och mycket mer.



Av Ewa - 8 november 2014 20:28

Ett pass med gummibanden. Det var skönt, det var inte överdrivet tungt, men det var splittrat. Sms från Elin, magaktivitet och så gårdagens favorit i repris: hörlurarna. Det är JAG som bestämmer när det ska pausas vare sig det handlar om musik eller ljudbok!! 


  

Av Ewa - 7 november 2014 20:58

Idag kom jag äntligen ut igen på en 60 minutersrunda med stavarna. Det var skönt! Jag fick möjlighet att inviga mitt "huvudband" som värmde bra över pannan och öronen, men som lämnade hårbotten åtkomlig för de svalkande vindarna. Den rundan var lyckad om det inte hade varit för att tekniken fallerade. Av olika anledningar är jag hänvisad till de hörlurar jag hade i somras när jag var nära ett psykbryt pga. en automatisk uppdatering som Samsung prackade på mig. Det är inte bevisat bortom allt rimligt tviviel att hörlurarna var oskyldiga och när jag bytte till dem igår och det genast började plinga i mobilen och det hördes en röst som sa "Vänta" med engelsk brytning och mobilen påstod att den inte hade uppfattat vad jag sa fick jag en flashback från i somras. Det var det här som drog igång när jag gick ut i förmiddags och jag hade knappt hunnit ut från gården innan musiken blev avbruten och jag hörde "Vänta". Jag var frestad att vända om och byta till de gamla lurarna som numera bara har ljud i ena luren vilket gör att jag känner mig sned i huv'et efter ett tag, men vad skulle vara minst irriterande? Jag fortsatte, men musiken gjorde inte det. Den kom och gick och ibland hördes "Vänta". Tystnad i flera minuter och så några sekunders musik, men mobilen nöjde sig inte med det utan fibblade med volymen och bytte låt när den själv ville. Jag blev så in i ******* irriterad och promenaden kände splittrad trots att jag inte stannade varje jäkla gång som musiken gjorde det för det handlade om promenad och inte "Hela havet stormar". Jag körde på och övertalade mig själv att jag inte måste ha musik medan jag går. Jag måste kunna gå i tystnad. Sedan slog det mig att det jag egentligen var så irriterad på var att jag har blivit så sjukt beroende av denna lilla telefon. Jag tycker inte om det. Efter 2/3 av rundan stannade jag och gick in på låtlistan och avaktiverade off line-läget och ironiskt nog var det tydligen det som krånglade för resten av vägen kunde jag lyssna på den ena låten efter den andra utan en massa tjat om att jag måste "Vänta". Jag gick in på mobilens inställningar och avaktiverade "Googles röstinmatning" som är automatisk och som oxå kan ha med det hela att göra, men för att vara på den säkra sidan har jag beställt nya lurar för då de "ensidiga" lurarna inte förde med sig "Vänta" & Co, så verkar det vara fel på de lurar jag använder nu. 


  

Av Ewa - 6 november 2014 22:25

.....för att synas? Nu är jag med i nylleboken. Det är bokstavligen ett nödvändigt ont.


  

Av Ewa - 6 november 2014 21:19

Igår avslutades Författarkurs 2 med chatt. En chatt där jag höll mig väldigt mycket i bakgrunden. Det har varit en dålig vecka och jag mår inte bra och det jobbigaste är att jag har tappat lusten för att skriva mer än i bloggen, men det är knappt jag vill det heller. Det handlar inte om skrivkramp eller att Min Inre Kritiker är högljudd. Jag har bara ingen lust. Det känns inte som det är någon idé att ens försöka. Det skulle vara så jäkla häftigt att få min bok utgiven, men det är svårt, väldigt svårt. Begreppet "författarplattform" togs upp och det handlar kort sagt om att se till att man syns. Jorun Modén: "Fler och fler förlag söker medvetet efter författare som har en väl utbyggd plattform. Det handlar inte bara om att ha en hemsida, utan att vara passionerad inom ett visst område, föreläsa blogga och twittra. Författare med nätverk har större potential att nå ut med sina böcker." Ensamvargar som helt enkelt älskar att skriva göre sig ej besvär. I mina stöddigare stunder har jag funderat över den offentliga biten. Vad händer om man inte vill vara synlig utan bara vill att människor läser ens bok? Jag har ett enda ess i ärmen: boken jag vill skriva har ingen annan skrivit och då menar jag det bokstavligen. Visserligen bloggar jag sedan 7 år, men bloggen når inte så långt. Jag twittrar inte, herregud, jag har inte ens FB!! Som författare kan man stupa i ett så tidigt skede som att följebrevet inte är tillräckligt säljande! Hindren känns oöverstigliga. Om jag ska kunna skriva något som skulle kunna bli en bok, så blir jag tvungen att ta på skygglapparna och inte tänka längre än att jag skriver för att det är det jag tycker om. Ett kapitel i taget. Inget taktiskt upplägg. Bara skriva. Enbart skriva för min egen skull.


Alla kursdeltagare fick ett "slutbetyg" av JM efter att en av oss hade uttryckt önskemål om det. En kort sammanfattning av hur hon tycker att var och en av oss har utvecklats. Mitt "slutbetyg" blev mycket bra, tycker jag.


"Du skriver i så fall jättefint i flera tonarter och har valt ett ämne som ligger vardagen nära samtidigt som många berörs. Du skriver så att det känns allt igenom äkta. Våga gärna skruva åt de dramaturgiska tumskruvarna, låta det bli än värre.Jag gillade verkligen när du släppte loss i dina variationer på ”miljö” med hundmördaren."

 

 

Av Ewa - 5 november 2014 21:34

1 haiku per årstid.


Ögonen kliar

Näsdukar och nässprayen

Våren är här!



Ljuset känns evigt

Sniffar i syrenbuskar

Korta sommarmånader



Tid att varva ned

Möjlighet att börja om

Hösten målar om träden



Snötäcket skyddar

Färgskalan är monokrom

Vintervila krävs


Presentation


Allvar, svammel och underfundiga fundringar.
5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Tidigare år

Kategorier

Arkiv

1 av 3

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3 4 5 6
7
8
9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20
21
22 23 24 25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2014
>>>

Länkar

Anti-spam

Besöksstatistik

Sök i bloggen

RSS

Jag är isbjörns-fadder

Jag är panda-fadder

Jag är tiger-fadder


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se