Jajamänsan - jag kom ut med stavarna idag igen! 65 minuter. Jäss! Vilken schvung och vilken stuns. Aj lav it!

Jag kom på en sak medan jag var ute och stavade: det var länge sedan jag hade ont i armbågarna. Så pass länge sedan att jag inte ens kommer ihåg när det var! Det är tack vare gummibandet (som jag började med för ett drygt år sedan). Det är mycket skonsammare mot lederna och det faktum att jag har fått armmuskler försämrar knappast läget.  

En gång är en tillfällighet. Två gånger är kalla fakta. Igår gick jag till Konsum och lyssnade på en bok under tiden. Battriet har hyfsat fullt. Den första jag möter i affären är en av KSP, Konsums Snygga Pojkar. När jag kommer fram till frysdiskarna som är placerade en bit in, så tvärdör mobileländet. Idag var jag på Konsum igen för att handla det jag glömde igår eftersom jag hade handlingslistan i mobilen som tvärdog innan jag ens hade börjat. Den första jag ser är samma KSP som igår och när jag har nått fram till flingorna, så tvärdör mobileländet. Har mobilen blivit så störtkär i nämnda KSP att hjärtstillestånd inträffar varje gång eller har Konsum installerat illasinnade magnetfält som har ihjäl min mobil? Vad tror ni är troligast? Rätt svar är: fabriksåterställning!!!

"Vi vill verka för att det i en sund privatekonomi ska vara naturligt för låntagare att betala av på sina bolån för att därigenom minska sin ekonomiska sårbarhet", säger Thomas Östros. 

När blev det praxis att man inte ska betala tillbaka lånade pengar? Det är så.....korkat! Göran Persson sa att den som har skulder är inte fri och visst är det så. Oavsett om man lånar 2000 eller 2 miljoner så ska man betala tillbaka! Jag är född 1965 och det är inte för så länge sedan att man kan tycka att min inställning är mossig eller förlegad. Det handlar om moral och moral blir aldrig förlegad.

Det blev ett gummi-pass idag igen. En regelbundenhet som nästan chockar kroppen. Det var skönt! Det gick bra även om koncentrationen inte var på topp. Nu verkar jag ha tagit mig över den där tröskeln som jag skrev om förra veckan och kroppen kändes ovanligt stark och pigg - musklerna finns där, inget snack om saken! 

Tyvärr, upptäckte jag en spricka i gummibandet. Jag blev småleds då och det var tur att det var den sista övningen. Det är väl bara att inse att jag går hårt åt dem för jag kan inte reklamera hela tiden. Antingen får jag byta märke eller så får jag finna mig i att köpa nya med några månaders mellanrum. 

Vet ni när jag känner mig som mest korkad? Det är inte när jag inte fattar hur DVD:n och tv:n ska koppla ihop för att både ljud och bild ska fungera utan låter Pär eller Elin göra det. Det är inte när någon pratar om strängteorin och jag fattar så pass mycket som att det inte har att göra med gitarrer eller fioler, men inte så mycket mer. Nä, jag känner mig som mest korkad när jag borde ha begripit självklarheter för länge sedan. En sådan självklarhet som uppenbarade sig för mig i förra veckan har med träning att göra. När jag tränade på SATS, styrketräning i maskiner, körde jag t.ex 3 pass med 10 repetitioner i varje, men jag vilade 1 minut mellan varje pass. När jag kör med gummibandet kör jag 3 pass med 10 i varje utan vila mellan passen och så undrar jag varför det ofta känns så tungt. Hallå, Ewa! Nu har jag börjat med vila mellan passen och naturligtvis orkar jag bättre. Duh! Jag känner mig så korkad att jag inte vill berätta för någon, men jag kan blogga om det. 

Min Samsung Galaxy S3 Mini mår inte bra och det känns nästan lika jobbigt som när ett av marsvinen är sjukt. Jag har blivit så beroende av den! För musiken, för ljudböckerna, för spelen och för att det är mycket roligare att sms:a med en smartfån än med min gamla Sony. Jag tycker inte om att vara så här beroende! Magen knyter sig och jag får svårt att koncentrera mig, som med träningen idag. Det enda jag kan tänka på är hur mobilen ska bli frisk på enklast möjliga vis. För ca 2 veckor sedan började den att stänga av sig utan någon som helst förvarning och den "påstod" att det var pga. tomt batteri. Det gick inte ens att starta den utan att koppla i laddaren. Först trodde jag att det hade att göra med 2 av spelen som jag vet slukar batteri, men varför nu? Jag löste det hela med att ha laddaren till hands när jag spelade. Sedan började den fåna sig när jag var inne på Spotify, men inte när jag lyssnade på mina listor. Batteriet kunde visa 70% och  ett par minuter senare gapade den om att jag måste koppla i laddaren för då var batteriet nere på 14%. Innan jag hinner koppla i laddaren har det minskat till 4%. När jag surfade runt hittade jag många andra som har just det här problemet med sina Samsungar och de flesta blev problemfria genom en fabriksåterställning. Jag drar mig för det. Det blir  så himla mycket jobb efteråt. Idag kom droppen som fick bägaren att rinna över: fånen valde att dö medan jag lyssnade på en bok. That's it! Nu jävlar blir det återställning!! Jag startade datorn för att kolla hur jag skulle göra och passade på att kolla mäjlen. Jag hade frågat Katshing där jag köpte mobilen och nu hade jag fått svar och de tipsade om appen Clean Master och eftersom det är betydligt enklare än en återställning installerade jag den pronto. Den har hjälpt mig att rensa bort mängder av skräp som snyltar på utrymme, men jag tror inte att den att den har löst problemet för fånen dog när jag var inne i Play Butiken och kollade upp appar som Clean Master rekommenderade. Ironiskt. Min mobil är sjuk och det verkar inte bättre än att jag måste nolla den, så att den kan återfödas. 

Jag var ute med stavarna igen och det är så skönt! Det är så roligt! Det ger mycket mer än utan stavar! Det är tuffare eftersom armarna får jobba och därmed hjärtat, men samtidigt är det lättare eftersom hållningen blir bättre och då får jag bättre ork. Det blev 65 minuter och innan jag hade fått upp värmen, så var det faktiskt ordentligt svalt, nästan kallt, men det gillar jag! Något som jag däremot inte gillar är att foten har känts av både i lördags och idag. Jag har haft ankelstödet på båda dagarna, men idag hade jag nästan värktablettont och foten har fått vara i högläge. Jag undrar om jag belastar fötterna annorlunda med stavarna? Kanske är det foten som får dåliga vibbar när stavarna är med och det dessutom närmar sig 1-årsdagen för Tidernas Jävligaste Stukning. Det är sinnessjukt att jag fortfarande har besvär av stukningen!!

Fördelarna med stavgång jämfört med t.ex att springa som jag tycker att alla är så fixerade vid som den enda "riktiga" motionsformen.  

Idag läste jag ut en bok. Tadaaa! Det händer inte så ofta numera och det känns tråkigt. Det är så mycket annat som jag oxå vill hinna med som att lyssna på böcker samtidigt som jag spelar på mobilen, att skriva på min bok, att skriva för kursen, att se serier och filmer, att träna. Det blir att jag läser lite då och då, ibland en extra lång sittning, men då gäller det att boken är bra för om jag håller på för länge med en bok och tappar känslan för den, så läser jag inte ut den. "Hjärta av jazz" av Sara Lövestam behöll sitt grepp om mig och idag läste jag ut den. Jag gillar henne! Precis som hennes "Tillbaka till henne" tyckte jag om den här boken. Det finns så mycket värme och medmänsklighet i hennes texter och humor som är så viktigt. Jag har en tredje bok av Sara Lövestam, "Grejen med verb" som jag köpte för mitt skrivande och jag har läst lite i den och tro det eller ej, den är rolig och har urcharmiga illustrationer! Passar faktiskt som presentbok. 

Det här har hon skrivit i efterordet och det är kopplat till att hon aldrig blev musiker, som hon hade tänkt, utan författare: "Att jag varje dag tränade på att bli bättre och bättre på att skriva, genom att förlora mig i noveller, dikter, romanförsök och dagboksskrivande, reflekterade jag aldrig över." Ha! Jösses, vad det passar in på mig! Det går inte att bli författare utan att läsa en massa och att skriva en massa. 

....är lika med endorfiner!! Ålrajt! 60 minuter stavgång och jäklar vad det var skönt! Vilket flyt och tempo! Jag kände verkligen att överkroppen har blivit starkare av gummipassen för jag hade en helt annan ork än tidigare även om jag kroknade den sista backen och trapporna hem. Det var när "Could you be loved" med Bob Marley drog igång och visade sig vara peeeerrfekt för stavgång som endorfinerna forsade genom kroppen! Nu mår jag bra!

Det blev ett gummipass idag igen. Det var skönt och lagom motstånd. Några utökningar och andra som utökas nästa pass. Koncentrationen var däremot inte på topp. Jag var tvungen att koncentrera mig benhårt för att övningarna skulle bli rätt och ta rätt. Så fort koncentrationen svek kände jag att orken oxå gjorde det. Det var skönt i alla fall, men jag var dubbelt trött efteråt, både i muskler och i huvudet. 

Mer gestaltning som anknyter till en tidigare text.

6. Det var en farlig man hon jagade.

Det var när Elsa fick det trettonde samtalet på den lokala polisstationen om ännu en hund som fått halsen avskuren som hon bestämde sig för att ta tag i saken själv. Elsa hade två hundar som var familjemedlemmar och inte bara husdjur och om någon skulle skära halsen av dem… Alltså måste hon ta fast honom. När hon gick igenom de familjer som drabbats såg hon att gårdarna kom i den ordning de låg. Han brydde sig alltså inte om att förvilla utan såg det hela som ett jobb där han tog en hund i taget. Det senaste samtalet hade varit från Anders med sonen Simon som hade hittat settern Millan med avskuren hals på gårdsplanen när de kom hem från en fisketur. Den stora kartan med alla gårdar låg utbredd med tyngder i varje hörn för att inte rulla ihop sig. Elsa följde huddräparens spår och där låg ”Gläntan”. Det betydde att familjen Jämtén stod på tur. Elsa ringde dem och förklarade läget och sa åt de att hålla sina hundar bevakade särskilt när de var utomhus. Hon berättade att hon skulle vakta vid skogsbrynet varje kväll med start ikväll. Samtalet avslutades och Elsa klädde sig i mörka kläder och ordentliga kängor som stod emot väta. En ficklampa, mobil och en pistol var också nödvändiga. Alla hundar som mördats hade blivit det i skymningen. Vad hade hänt om någon hade kommit på honom? Skulle han ha flytt in i skogen eller gått till attack mot ägaren? Det var i vilket fall en farlig man som hon jagade. Hon lämnade sin bil på gården närmast Jämténs där mördaren redan hade varit på besök och om han fick syn på den fick han gärna tro att hon var där för att förhöra familjen. Sedan gick hon över vägen in mot skogen och tog sig på det viset mot nästa hus. Kanske skulle hon springa på honom på en gång och göra processen kort. När hon valt en bra plats att hålla utkik från tittade hon på mobilen som visade att klockan nästan var sju på kvällen. Skymningsdags. Elsa hade jagat med sina hundar och vant sig vid att kunna sitta och bara vänta på att något ska hända. Den erfarenheten använde hon sig av nu när hon hukade i skogsbrynet. Jämténs schäfer låg ute på gården som hon kommit överens om med familjen, men hon visste att den inte var obevakad. Förmodligen satt det en familjemedlem i varje fönster beredd att rusa ut om någon okänd närmade sig. Skymningen föll och fick skuggorna att bli allt längre. Vid skogsbrynet gick skuggorna över i mörker. Elsa såg att schäfern hade uppmärksammat något och tittade åt det håll hunden vädrade. Det var någon som närmade sig i maklig takt. Försiktig. Uppmärksam. Elsa tyckte att det var något bekant med figuren. Något med gångstilen. Hon började röra sig längs med skogsbrynet mot främlingen. Nu gav schäfern skall. Elsa tittade mot huset, men ingen av familjen syntes. Bra. Främlingen var nästan framme vid hunden nu. Elsa kände definitivt igen honom, men den uppfällda kragen och den neddragna kepsen gjorde att hon inte kunde se hans ansikte. Tusan! Hon fortsatte framåt medan mannen nådde fram till hunden och började tala med låg röst. Schäfern var inte det minsta misstänksam. Främlingen tog fram något ur en ficka och Elsas adrenalin sköt genom kroppen och fick henne att vilja rusa fram, men inte än. Hunden hade fått något att äta. Nu såg hon hur mannens ena hand rörde sig mot stövelskaftet och drog fram en kniv. ”Släpp kniven!” Elsa rusade fram med vapnet draget. Mannen blev överrumplad, tappade balansen och blev liggande med kniven fortfarande i handen. Schäfern stod upp och skällde upphetsad av den plötsliga aktiviteten medan Magnus Jämtén kom utrusande raka vägen mot hunden. När Elsa nådde fram sparkade hon undan kniven och riktade vapnet mot den liggande mannen. Hon hade tagit honom! Nu skulle han inte kunna skära halsen av fler hundar. Hon böjde sig ned och slet av honom kepsen och stelnade sedan till. Fan också! Hennes yngre bror. ”Tjena, syrran!”, sa han och flinade uppstudsigt.