Mitt liv i ord

Jag tror att jag håller på att bli förkyld. Pär har varit rejält förkyld och Elin är småsnuvig och nu verkar det vara min tur för första gången på........vääääääldigt länge. Det kliar i halsen och jag har huvudvärk och är lite snorig.

Klockan var 11 när jag lyckades ta mig ur sängen den här dagen. Ganska mosig. Burstädning och allmänt småplock och sedan lunch.

Jag beställde te från Bluebox igår. Kusmi Earl Grey. Jag fick ett sms om att paketet fanns att hämta redan idag vilket gav mig ett mål med eftermiddagspromenaden. Det var tungt att gå. Moddigt och slirigt, men det kändes ändå bra att hjärtat och benen fick arbeta lite extra. Det har fallit snöbyar hela dagen. Från små, små flingor till stora, fluffiga "lappvantar".

Den senaste tiden har det vanliga Twinings Earl Grey inte smakat mycket vilket var anledningen till att jag köpte Kusmi-teet som har en lätt rökig smak, en kraftigare smak. När jag kom hem efter promenaden, så gjorde jag genast en kanna och det smakar ljuvligt!

Halv-fridens.  

Det var dax att besöka läkare DS på Södertälje psyk igen. Pär var med även denna gång. Jag mådde uselt på morgonen och hade rejäl ångest och jag vet inte om det var pga själva läkarbesöket som ju aldrig är något jag ser fram emot eller om det var för att det kändes jobbigt att över huvud taget ta mig iväg någonstans. Väl där konstaterade vi att ångesten har reducerats markant sedan förra besöket i december. Jag tar 1 Oxascand på morgonen och 1 på kvällen, men inom 2 veckor ska jag dra ned till endast 1 om dagen. I morgon kommer jag att öka Sertralindosen till 100 mg och effekten beräknas komma om just 2 veckor och det är därför jag ska minska ned Oxascanden. Sertralinet har en viss effekt. Det känns inte riktigt lika tungt som det gjorde i december även om det är en bit kvar, men det verkar gå åt rätt håll. Jag gillar läkare DS! Han inger förtroende och hans försäkringar om att han kommer att vara kvar ger mig en känsla av trygghet som jag verkligen behöver. Han sa att han har arbetat på FK och det är onekligen en fördel med en läkare som verkligen vet hur FK fungerar. Han fixade även ett läkarintyg, så jag kommer att vara sjukskriven 1 februari t.o.m. 31 mars.

Efter läkarbesöket som inte tog mer än 25 minuter, så åkte vi till Skärholmen. Jag skulle till Clas Ohlson och lämna tillbaka en klockradio som jag inte alls tyckte om när den väl var installerad. Det var inga problem. Jag köpte en annan klocka i stället, utan radio. Sedan åt vi lunch på restaurantorget; kycklingspett från en libanesisk restaurang och det var gott och mättande. Vi handlade litet på Coop Extra och sedan åkte vi hem.

Elin önskade sig och fick "Desperate housewives" i julklapp och hon och jag följer den heljärtat. Den är bättre än jag minns och jag kommer heller inte ihåg att jag hade hängt med så pass långt som jag gjorde (vi ser slutet av säsong 4 nu och jag kommer fortfarande ihåg en hel del). När jag är själv så ser jag om "MacLeods döttrar" i brist på bättre.

Det har kommit ganska mycket snö de senaste dagarna, så nu har vi full vinter igen och just idag är det plural i minusgrader. Jag har inte promenerat på några dagar igen. Jag känner mig i väldigt dålig form just nu och jag tror att det har att göra med min ständiga hunger - jag har ingen ork. Matlusten har inte kommit tillbaka även om det går lite lättare att äta lagad mat.

Halv-fridens.

Igår kom jag iväg på min 70-minutersrunda, men det var småhalt och jag fick ordentligt ont i ryggen efteråt, men det var nästan värt det för det var grymt skönt att komma ut!

Idag var det då dax för tandhygienisten och jag kan uttrycka det som så att jag inte såg fram emot besöket..... Efter att Folktandvården i Salem bytte kostym och numera heter Distriktstandvården, så verkar det som att tandläkare och hygienister har fått gå en pedagogisk kurs när det gäller patientvård. Både tandläkaren förra veckan och hygienisten idag var väldigt noga med att hela tiden förklara vad som skulle hända och vad de tänkte göra och jag blev hela tiden uppmanad att säga till om jag upplevde något obehag. Hygienisten frågade om jag ville ha bedövning och det tackade jag ja till. Hon hade Xylocain (tror jag) i sprayform med banansmak som hon sprayade längs med hela tandköttet och det dröjde inte många sekunder innan allt var bedövat och det kändes ingenting medan hon tog bort all tandsten. Baggis! Efteråt visade hon mig röntgenbilderna från förra veckan och förklarade att jag har "förlorat käkben" vilket innebär tecken på tandlossning, men det är ingen som helst fara på taket ännu bara jag ser till att hålla bakterierna borta och att gå till tandläkaren regelbundet för att hålla koll. Hon hade i alla fall inga anmärkningar på rengöringen och uttryckte det som att jag faktiskt tillhör de som kan hantera en vanlig tandborste i motsats till en el-dito. Jag suger i mig all uppmuntran som en svamp!

Det blev en sammanlagd promenad på 60 minuter idag med bara antydan till ryggvärk.

Halv-fridens.

Jag har lärt mig en sak under dessa månader med depression: jag har lärt mig att om jag ligger bekvämt i sängen, så somnar jag förr eller senare. De senaste dagarna har jag kommit in i en period när jag kan sova hur mycket som helst. Från att ha haft svårt att sova till att ha svårt att vakna. Ytterligheter. Jag somnar oftast vid midnatt och sover till 5 eller 6. Somnar om och sover till 8 halv 9 då jag tar mina mediciner och släpper ut grisarna. Sedan lägger jag mig igen och somnar efter ett tag för att inte vakna igen förrän vid 11 halv 12 och då har jag väldigt svårt att vakna. Ingen större lust heller. Jag har tappat lusten att promenera efter de senaste rygg-attackerna. Jag har inte varit utanför dörren sedan i fredags!

Jag slukar böcker nu för tiden. Att läsa, att koncentrera sig på en prosatext är det bästa sättet att slippa tänka, att få tiden att gå. På kvällarna sitter jag och läser 2-3 timmar i sträck. Ofta läser jag även på dagarna när jag inte vet vad jag ska göra annars. Nyligen beställde jag 7 böcker från AdLibris, men jag har oxå börjat läsa om gamla böcker. Jag är inte lika kräsen som jag är i vanliga fall utan läser ut en bok även om den inte är så bra (t.ex. "När månen skiner") och det är bara när den är usel (t.ex. "Flickan från paradiset") som jag lägger undan den.

Halv-fridens.

I torsdags fick jag promenera till tandläkaren (inga hål, men mycket tandsten) i ösregn. Båda vägarna. Ösregn ovanpå grusade isgator. På eftermiddagen övergick hällregnet i snö i stora mängder. Snön frös och blev hal den med. På fredagen promenerade jag till Salem för att hämta ut medicin och det var ganska halt, men inte så halt som jag hade fruktat.

Både i onsdags och i torsdags efter promenaderna, så hade jag tokont i nedre ryggen. Värktablettsont. Jag började misstänka att mina MBT-knytkängor var slut i själva kärnan. De kändes så när jag klämde på dem och jämförde med kärnan på de svarta MBT-kängorna med blixtlås. Skit oxå! Knytkängorna finns inte längre att köpa. På fredagen tog jag de svarta kängorna för att undersöka om det verkligen hade med kärnan att göra, men jag fick precis lika ont i ryggen efter den promenaden, så vad är problemet? Kanske är det så enkelt att det är tufft att promenera när det är så halt som det är just nu och att ryggen ansträngs på fel sätt. Jag kommer i alla fall inte att köpa nya MBT-kängor. Inte än.

En extra dålig dag med en rejäl ångestattack på morgonen. Sömnen blir inte bättre och jag har fortfarande svårt att äta lagad mat. Jag tvingar mig själv eftersom jag är leds på att alltid vara hungrig.

O-fridens.

Igår var det dax för Af-damen att ringa igen. Den sista januari tar den sk. arbetslivsintroduktionen slut och under dessa 3 månader har jag inte deltagit i några som helst aktiviteter pga depression. 2 av 3 möten har gjorts via telefon. Jag har ju inte för avsikt att försöka komma tillbaka till arbetslivet, så egentligen vet jag inte varför jag deltog. Det har varit ännu en aktivitet som jag har känt mig tvungen att delta i och den här gången för att få behålla min SGI. Den första februari måste jag sjukanmäla mig till FK och ha ett läkarintyg. Läkarintyget fixar jag när jag träffar läkare DS den 25:e, men jag kan inte låta bli att tycka att det är konstigt att jag ska påbörja en period av sjukskrivning samtidigt som jag har en ansökan om permanent sjukersättning under utredning. Jag ringde FK idag för att få det här bekräftat och det är så reglerna är. "Det får inte bli något uppehåll efter ett avslutat program" som de uttryckte det.

Idag gick jag min 70-minutersrunda. Det var motigt att komma iväg, men det kändes skönt efter ett tag, men det var isigt och småhalt för snön som föll förra veckan tinade bort under natten och lämnade ishinnor efter sig.

I morgon ska jag till tandläkaren på vanlig undersökning. Tandstenen ska tas bort nästa vecka. Som vanligt innan en undersökning, så tycker jag att det ilar i varenda tand och det känns som jag har många hål. Vi får väl se......

O-fridens.

Åh, vad allt känns träligt och tungt och segt och meningslöst!!! Idag ökade jag Sertralin-dosen till 75 mg enligt planerna, men när ska den få effekt? Hur länge ska jag behöva må så här och känna att jag på inga villkor vill vara med längre?! Ångesten har lindrats jämfört med hur det var för en månad sedan, men den finns hela tiden i bakgrunden. Oftast klarar jag mig på 2 Oxascand om dagen (morgon och kväll tillsammans med Lyrica) och de gånger jag behöver ta en tredje, så upplever jag inte att den har effekt.

I lördags var Pär, Elin och Hashim hos svärisarna igen, men den här gången kände jag att det blivit lite för mycket och tätt umgänge, så jag stannade hemma trots att det kändes tufft. Jag fick 1,5 timme att gå genom att städa kylen och det känns onekligen skönt att öppna den och se hur rent det är.

Igår, söndag åkte granen och det väldigt diskreta julpyntet ut och det känns skönt. På eftermiddagen gick Elin och jag en 60-minuters promenad i inte så raskt tempo.

Idag kom jag inte ur sängen förrän halv 12. Det fanns ingen anledning att stiga upp helt enkelt. Jag hade ingen lust att promenera heller. Det är flera minusgrader ute och det är frostigt.

Vi väntar fortfarande på Humlans remiss till Roslagstulls veterinär. Hon mår inte bra.

Jag känner mig sliten och inte bara psykiskt utan även fysiskt. Jag har fortfarande svårt att äta, speciellt lagad mat. Jag är alltid hungrig eftersom jag inte klarar av att äta tillräckligt för att bli mätt. Det går inte helt enkelt. Det börjar ta på krafterna och jag har ofta lätt huvudvärk. Jag sover fortfarande dåligt. Det tar tid att somna och jag vaknar tidigt och har svårt att somna om. Fy fan!

O-fridens.

Igår gick jag till Salem för att hämta paket. På ditvägen började det snöa. Små, små flingor. Medan jag var inne och hämtade paketet övergick småflingorna till stora, fluffiga "lappvantar" och när jag kom ut igen, så var det på väg att bli vitt överallt. Det är mysigt att promenera när det snöar, men motvinden gjorde att glasögonen snöade igen. Jag var smått blöt när jag kom hem. Det fortsatte att snöa i ett par timmar och så blev det en kall natt, så idag ligger snön kvar, torr och fin. Pär och jag gick 70-minutersrundan i strålande sol och helt vindstilla. Skönt och inte det minsta halt eller tungt.

Halv-fridens.