Om jag försöker sluta 2013 i en något mer positiv anda än jag vanligtvis lyckas uppbåda så här i slutet av ännu ett år, så kanske jag kan börja 2014 på samma sätt och på så vis slippa den överväldigande, blöt-filt-känsla som alltid övermannar mig den 1 januari?

En form av tacksamhetsdagbok som sträcker sig över hela det gångna året. Vad har jag varit med om som har varit positivt? Eftersom jag lever i en liten värld, så blir händelserna heller inte stora.....

* Jag vågade mig iväg till mitt första gyn-undersökning på 20 år och blev friskförklarad.

* Jag fick en ny dår-doktor som är riktigt bra och som hjälpte mig att få den samtalskontakt jag behövde.

* Jag hittade en klinik som arbetar med stötvågsbehandling för min hälsporre.

* Jag har fått uppleva hur det har vänt från svart till vitt för Elin.

* Jag upptäckte bungy-pump-stavarna och åter-upptäckte gummibandsträningen.

* Pär och jag gjorde en väldigt lyckad skärgårdsutflykt.

* Jag hittade tillbaka till musiken med hjälp av Spotify.

* Jag har lärt mig att städa tack vare dårstädningen i maj månad och vet nu hur jag ska hålla lorten stången.

Inte så pjåkigt ändå. Nu ska jag påminna mig själv om det här den 1 januari när jag behöver massor av ork och positivitet för att klara av ännu ett år.

Kan ett marsvin återfödas som nalle? Jajamänsan, för en av mina hjärtegrisar, Ellen, kom tillbaka till mig igår i form av julklappen från Elin som var en nalle. En handgjord, silkeslen nalle från Bukowski med samma färg på pälsen som Ellen hade och samma pepparkornsögon.

Marsvinet Nallen 

Närbild......

Vad nallen heter? Ellen förstås!

God Jul önskar Hans å Bob med Frasse!

Jag undrar om jag någon gång kommer att skriva att det gångna året har varit ett bra år? Beror det på att jag alltid är sänkt så här års som jag har svårt att se ljust på vare sig det år som varit eller det som kommer? 2011 var horribelt på alla sätt och vis. 2012 var något bättre förutom att jag aldrig har tillbringat så många timmar i en tandläkarstol sedan jag hade tandställning i tidiga tonåren. Det här året började med att jag pajade armbågarna genom att träna fel och för mycket. Hälsporren blev en segdragen och öm historia och är fortfarande inte helt över. Den 15 oktober stod jag på öronen och stukade och blåslog hela kroppen. Varken handen eller foten har läkt färdigt 10 veckor senare. Regnbågshinneinflammation som gjorde helvetiskt ont, men har läkt ut. Förkylning och så den satans pricken över det jävliga i-et: magsjuka. Magen är egentligen återställd, men jag har svårt att äta. Den knyter sig av rädsla för att jag ska få för mig att skicka ned ännu en idiotisk pizza eller något värre. Jag vet inte om jag mår illa pga hunger eller bara mår illa. Jag är trött. Sliten. Leds.

Eftersom vi har valt bort julgranen även i år, så blev jag sugen på en liiiiiiten julgran som jag kan ha på bordet. Det finns en hos Coolstuff, men den finns inte längre i grönt. Jag vill ha en i grönt. Grötrimmet är klockrent:

                                                  

                                                  "Snart är julen här, du vet                                               
   
 Tjacka julgran i syntet"

Rött, grönt och vitt är julens färger för mig, julens tri-color.

Rött, grönt och vitt ljus.

Röda tulpaner med gröna blad i en vas med vit kant.

Rött underlägg.

Röd, grön och vit kudde i bakgrunden.

Det handlar om matchning på elitnivå!

Hitta tystnaden i det som finns. Då blir tystnaden naturlig och inte en plikt. Det rådet fick en av kvinnorna som deltog i tystnads-retreatet, den kvinna som hade svårast att hitta tystnad i sitt vardagliga och, i mitt tycke, överhektiska liv. Att hitta tystnaden på ett avskuret retreat är inte lika svårt som att få den att bli en naturlig del i ens liv. Att gå ned i vikt är inte lika svårt som att sedan behålla den vikten. Att börja på gym den 1 januari är inte lika svårt som att fortsätta träna resten av året.

Om jag vaknar tidigt och inte kan somna om.

När jag har läst färdigt och stängt boken, så kan jag bli sittande.

När filmen är slut, så blir jag ofta sittande en stund.

Om jag hamnar i en lång kö.

När jag promenerar och får syn på en ekorre som far upp och ned längs trädstammen, så stannar jag och tittar.
Att stanna och sniffa på en syrén.

Jag hittar flera tillfällen att pausa i tystnad.

Det är inte svårt.

Kontemplation är inte nödvändigtvis att sitta stilla och blunda med ett levande ljus.

Den man som var troende uttryckte det som att han trodde på Gud, men att han inte ville koppla det till en specifik religion. Min första tanke var att Gud är ju det samma som religion, men det är det inte. Religionen är de (levnads)regler och förhållningssätt som ramar in tron på Gud. Om alla troende kunde enas om en enda Gud och skippa allt vad regler och ritualer heter som bara medför att skillnader betonas, så skulle många motsättningar försvinna. Vad är egentligen skillnaden mellan en katolik och en protestant, mellan en muslim och en jude? Alla tror på att Gud har skapat världen och människan och resten har väl ingen betydelse egentligen?

Det är religionen som jag har problem med och inte så mycket tanken på en Gud.

Det är religionen som skapar problemen.

Den andre mannen som var religionsmotståndare blev helt omvänd och var så salig och tillfreds att han nästan blev en parodi på en nyfrälst. Jag har så svårt att förstå den sortens totala omvändning! Hur är det möjligt att gå från 100% motstånd till 100% acceptans? På bara några dygn. Jag har försökt att minnas om jag någon gång har varit så negativt inställd till något som jag numera är positivt inställd till, men det har inte dykt upp något än.

Har jag inte lärt mig något under mina 48 år? De gånger jag har varit magsjuk, så har alltid det faktum att jag har kunnat tänka mig att äta en hamburgare varit ett tecken på att jag nästan var frisk. Igår mådde jag riktigt bra. Jag orkade vara uppe hela dagen och jag kunde till och med koncentrera mig på en bok. Det rådde en himmelsk frid i magen och på eftermiddagen blev jag hungrig, riktigt hungrig. Mat! Pizza! En barncalzone, varm och mjuk i magen. I stället för hamburgaren. Det var gott och jag åt nästan hela. Magen tyckte att det var ok i 1 timme, men det blev flera toalettbesök under kvällen och när jag lade mig vid 22 mådde jag illa. Jag orkade inte tycka synd om mig själv för jag tyckte att pizza-idén var så..........korkad. Efter 1 dryg timme avtog illamåendet och jag slumrade in. Jag slapp kräkas. Halleluja! Magen har varit helt, totalt, maximalt körd idag, men jag har sluppit kräkas och det är ta mig tusan det som räknas just nu. Jag mår små-illa och har fått i mig lite youghurt, en hel del Proviva blåbär och Cola. Varför hakade Pär på pizzaförslaget i stället för att avråda mig?! Han som precis har varit sjuk borde väl veta bättre? Ska jag behöva tänka på allt själv??

Jag har städat i 6 timmar för jag vägrade tillbringa en dag till liggande och bli bored out of my mind. Badrummet och sedan låg jag som en död sill i soffan i 10 minuter. Köket och så 10 minuter död sill. Hallen - död sill. Sovrummet - död sill. Vardagrummet som blev fullt av döda sillar eftersom jag soppa' torsk på ork trots allt socker och koffein. Tänk om det blir den enda sillen för mig i jul? Städningen var tillfredsställande på ett annat sätt än det vanliga. Det var så skönt att skrubba, gnugga och dammsuga och att vädra, vädra, vädra ut sjukstanken som nästan var lika synlig som de anabola dammråttorna.

Vår dammsugare brukade vara en uuuuultra sajlänsare, men nu för tiden låter den som Chewbacca. Någonting måste ha fastnat någonstans. Varför kan inte Pär som ju är en civilingenjör, jämfört med mig som är en sjukpensionär med mycket liten teknisk hjärna, inte fixa det?

3 nätter i rad när jag har vaknat 1 gång i timmen börjar kännas nu. Jag vill sova!!! Jag hoppas att all fysisk aktivitet hjälper till med det i natt.