Trots att vi har kommit så långt som till år 2013, så finns det skrämmande många fördomar om depression, en skriande okunskap bland vanligt folk. Jag gör mitt bästa för att informera och för att visa att jag inte skäms för min sjukdom trots att den klassas som en psykisk sjukdom vilket låter mer skrämmande än det är. Jag har provat många behandlingsformer genom åren och för 2 år sedan ville jag ge el-behandingen (ECT) en chans, men det var inget lätt beslut för i det fallet var det jag som tyckte att det verkade skrämmande. Jag orkade med 6 behandlingar, men jag blev inte bättre och det var ett hårt slag.

Jag tittar på "Private practice" (en spin-off till "Grey's anatomy) och igår såg jag ett avsnitt där en djupt deprimerad kvinna fick ECT. Kanske går det inte till på samma sätt i USA som här i Sverige, men som de gjorde i avsnittet går det definitivt inte till. Det var, som så mycket annat, förskönat å det grövsta. Den deprimerade kvinnan låg på en brits i ett mysigt rum som var allt annat än sjukhusinrett och med avslappningsmusik! De tejpade fast elektroderna på hennes panna (det var det enda jag kände igen) och sedan körde de i ett fåtal sekunder. Efteråt hade hon lite huvudvärk, men mådde otroligt bra. Det var som om hon aldrig varit deprimerad och det efter bara en behandling! Det behövdes inget dropp eller narkos och hon krampade inte det minsta under själva el-chocken. Det mest orealistiska tycker jag var att hennes depression försvann helt vid första försöket. I Sverige, så går man i regel igenom 12 behandligar och det är ett under om man upplever en liten positiv förändring efter den första.

De nya gummibanden kom idag som jag hade hoppats, så det bidde ett pass efter lunch. De såldes i 2-pack och kan knytas ihop för vissa övningar och jag kände igen det knepet från när jag tränade med gummiband för 20 år sedan. Min sladdrige, gröne vän har kilat vidare (tack för ett lysande samarbete!) och är nu ersatt, så snabbt att det är känslokallt, av ett grönt tvillingpar som är lite smalare och inte lika sladdriga.

Den här gången körde jag med endast ett av banden och med de invanda övningarna och det kändes urbra! Lite mer motstånd och det gillar jag. Ett riktigt bra pass, ett roligt pass - ren njutning! Jag ska titta närmare på övningsplanschen som följde med och se vilka övningar som är av intresse. Det finns en övning som jag gör nu, för baksidan av skuldran, som jag vill byta ut eftersom den inte känns helt ok i armbågen och så är den knepig att utföra på rätt sätt och det irriterar mig.