En dryg halvmeter chokladask som jag köpte på Konsum idag.

"Har du tänkt att ha hela för dig själv?" frågade Pär

Jag var frestad att svara ja, men inte ens jag kan sätta i mig så mycket choklad.

PS. När snorpan föddes var hon 46 centimeter dvs. kortare än chokladasken.

Jag har hamnat i en ond cirkel som jag vill bryta. Jag hade tänkt bryta den idag, men blev kvar i den sanslöst sköna sängen till halv 11 när jag helt enkelt var absolut tvungen att gå på toaletten. Jag motstod frestelsen att lägga mig igen och det är alltid nå't. Igår veckohandlade vi, men förutom den yttepytte utflykten i den riktiga världen med frisk luft, så har jag inte varit utanför dörren sedan förra veckohandlingen förra måndagen. Dagarna bara går och inte går de sakta heller trots att jag känner det som att jag gör noll och intet, men jag är i och för sig van vid händelselösa dagar. 

Ingen träning alls. Min frustration över att inte kunna träna har övergått i att jag är leds på att få ont när jag har tränat. Jag har ingen lust att träna, jag drar mig för det. Jag är sjukt trött och vill bara sova. Igår lämnade jag återbud till LG eftersom jag inte orkar prata. Matlusten är väck igen. Youghurt, kokt ägg och te är det enda jag vill äta och hunger besvärar mig inte. Känns och låter som depression. Än så länge ångestfri.

Status foten: högläge behövs inte längre, men om jag hasar runt en hel dag utan ankelstödet, så blir jag trött i foten.

Status handen: fortfarande en punkt som gör ont om jag stödjer på handen.

Status ögat: i morgon går nedrappningen in i slutfasen med endast 1 droppe per dag, så ögat mår bra.

Status hälsporren: den gör inget större väsen av sig, men skulle nog må bra av lite blodcirkulation och då krävs det nog att jag går en längre sträcka än mellan soffan och köket...... 

Jag har haft min blog i snart 8 år och för mig är det allvar. Jag skriver för att jag behöver. Naturligtvis vill jag ha läsare oxå, men jag skriver inte för att få läsare för i så fall hade jag lagt av för länge sedan. Mina läsare är en liten, men trogen skara och som verkar respektera mig för det jag skriver, eller har jag fel? De gånger jag får kommentarer, så har de med inlägget att göra. De gånger jag får kommentarer som inte har med inlägget att göra, så publicerar jag de inte. Nope. Härom dagen skrev jag ett allvarligt, ganska tungt inlägg om människorvärde och fick en kommentar som var positiv och smickrande och jag föll för den trots att jag hade sett exakt samma kommentar hos en blogg-vän. Kommentaren var så rackarns exakt lika forumelad att det bara var våra namn som skiljde åt, ungefär som ett så'nt där förtryckt fjäsk-brev som postorderföretag skickar ut för att smickra mig till att köpa mer pronto. Jag har makt här i min egen blog, så nu har jag raderat både kommentaren och länken till bloggaren. Moahahahaaa! Fjäskare göre sig ej besvär. Jag kräver respekt därför att jag respekterar, men jag har även respekt för mig själv och ju mer jag funderade på kommentaren i fråga desto mer illa tyckte jag om den. Om människan hade skrivit någonting om själva inlägget, så hade jag nog haft kvar den, men så var det inte. Kommentaren var i syfte att framhäva sig själv och så'nt håller jag mig för god för. Bloggen och ja, jag läste ett inlägg i den och till och med kommenterade, är tillräckligt välskriven och intressant för att kunna få läsare, men då får väl människan jobba för det utan att fiska efter gratis reklam hos mig!