Är det någon som kommer ihåg Hans å Bob? Mina grönprickiga filtrenar som jag köpte till förra julen.

Så här såg de ut med den gamla mobilkameran.

Lite lagom suddiga. Charmig suddighet. En sorts suddighet som jag bestämde skulle bli mitt fotosignum, det fick jag ändra på när jag köpte en ny mobil.

Så här ser de ut med den nya mobilkameran.

Charmig skärpa?

Jag blev inte så där väldigt imponerad av Borzoo Tavakolis brev till Kent Ekeroth. Det var välskrivet. Punkt. Det är ett uppräknande av prestationer för att betona att varken han eller hans familj någonsin har legat det svenska samhället till last. De är "mönsterinvandrare" som Ann Heberlein uttrycker det och jag är böjd att hålla med, men hon är oxå starkt kritisk till just denna prestationslista för hon tycker inte att ett människorvärde ska förtjänas och vem tycker det? Man måste nog röra sig väldigt, väldigt långt från vår del av världen för att hitta en plats, en kultur där människan inte värderas på det sättet.

Ta bara en så'n vardaglig sak som att presentera sig för en ny människa. Man talar om vad man heter och den fråga som oftast kommer efter det är "Vad arbetar du med?". Vi är väldigt få som inte tyst bedömer den nya personen efter yrket, ju högre titel desto högre värde får personen. Om man svarar att man är arbetslös, så kan väl många sätta sig in i den situationen och beklaga eller jämföra erfarenheter, men när man svarar att man är heltidssjuk, så faller tystnaden som en bila som hugger av samtalet. Om någon är modig och frågar på grund av vilken sjukdom och svaret blir (som i mitt fall) kronisk depression, så faller bilan då om inte förr. När man är arbetslös, så har man ett mål nämligen att få ett arbete och i och med det få tillbaka sitt människovärde, att göra nytta, att bidra till sämhället, att dra sitt strå till stacken. Som heltidssjuk med en kronisk sjukdom har jag inte den möjligheten. Det går inte att argumentera bort att jag lever på alla andra som arbetar och betalar skatt. Visserligen arbetade jag i flera år innan det tog stopp, men jag är likafullt en snyltare. Vad har en snyltare för människovärde för allmänheten?

Borzoo Tavakolis och hans familjs prestationer är, tyvärr, det som räknas i vårt samhälle och vårt samhälle har inte kommit till av sig själv, men man behöver ju inte göra det hela värre genom att ge partier som SD makt.

"Ja' ä' inte bitter!"

Jo, det är jag!

Månadsvägning igen. Känslan av en något mindre mage gjorde mig optimistisk, men jag visste av bitter erfarenhet att jag sällan har gått ned i vikt när det har känts så, snarare tvärtom. Jag såg siffrorna, 103, 6 och gick sedan till almanackan för att kolla vad förra månadens resultat hade varit och blev oerhört överraskad av att se att 0,5 kg har försvunnit! Än en gång är det inga mängder med kilon, men jag har ändå gått ned 0,5 kg under en period av minimalt med träning och egentligen ingen kosthållning att tala om. Jag tänker fortsätta på den inslagna vägen för varför ska jag ändra på något som visar sig fungera?