"De som lever rätt gör alltid någonting." Det är det budskap som vi hela tiden matas med i dagens samhälle. Jag hittade en dokumentär i 3 delar som handlar om tystnad. Det är sååååå intressant! Något som slog mig är att den sortens tystnad som avses inte är frånvaron av ljud utan frånvaron av samtal. Hur skulle jag själv reagera på att leva i tystnad i 8 dagar? Jag tycker att jag tänker för mycket redan nu, så hur skulle det inte bli i total tystnad...... Jag ska kolla upp vad det finns för tysnadsretreat i närheten, men när jag tänker efter, så har jag ju möjlighet till att leva i tystnad här hemma då varken Pär eller Elin är hemma. Kruxet är att stänga av mobil, tv och dator. En utmaning som inte går av för hackor! Skulle du våga?

Ett pass med gummibandet igen. Armmusklerna i vänster arm har alltid varit ynkligare än de i höger arm eftersom jag är högerhänt, men idag undrade jag om de hunnit bli ännu ynkligare sedan i tisdags för vissa av övningarna orkade jag knappt halvvägs med den armen. Meh! Det blev flashbacks från de allra första gångerna på SATS när vänster arm var på gränsen till värdelös och bara darrade som en överkokt sparris. Ge mig muskler! Nu!!

Vänster hand, däremot, verkar har smygläkt medan jag har varit upptagen med att vara frustrerad över den stukade foten och att droppa i ögat stup i kvarten. Den gjorde nämligen inte ont alls när jag stödde på den eller när jag stretchade underarmen och jag har inte fått ont efteråt. Det har väl underlättat att den sitter på just vänster sida som ju inte är min starka sida, så att säga och har därför fått all den vila den har behövt. Ögat är friskt och handen är hel igen, så nu hamnar allt fokus på foten. Börja smygläkning pronto!