Våra marsvin är fortsatt uppdelade i 2 läger. Stridigheterna kvarstår. Alice och Maja ger sig på Ester som numera är gammal och små-skruttig och där har jag nolltolerans. Alice och Maja får vara ute ett par timmar varje dag, men de får inte komma in till grannarna under, men det hindrar inte att man kan snacka nos mot nos genom gallret.

Mimmi på insidan och Alice på utsidan.

Det var en tröskeldag idag för jag tog med mig stavarna ut för första gången sedan jag ramlade den 15 oktober. Jag var nervös. Rädd för att ramla trots att det inte var stavarnas fel. Rädd för att få ont i handen som ju kom i kläm ordentligt vid fallet. Solen strålade från en klarblå himmel vilket absolut hjälpte till att få ut mig och jag började försiktigt. Sänk axlarna, slappna av i händerna, använd magmusklerna för att hålla upp överkroppen. Det är som att cykla - muskelminne. Jag har saknat stavarna! Det var så skönt! Det var så jobbigt!! Jäklar vad jag blev trött i överkroppen och armarna. Mot slutet tog jag båda armarna samtidigt för att kunna hänga medan fötterna 2 tog steg och så fram med armarna igen, hänga, 2 steg. Den muskelgrupp som jag nog tycker bäst om att träna är faktiskt ryggmusklerna. Det är rena endorfinkicken att känna dem arbeta och göra det enklare för mig att hålla upp kroppen och därmed kunna andas ordentligt och känna mig piggare. Rygg och mage is da shit!

Så här ser det ut vid Flaten den 29 december  under en av de mildaste vintrarna på 50 år.

Det har alltså inte varit så här milt sedan jag föddes!

(Det suddiga är inte dimma utan fukt på skärmen när mobilen har legat i fickan och svettats.)