Det är förbjudet att tigga på t-banan och pendeln, men det har ju haft noll effekt, så jag håller med om att det inte är någon idé att förbjuda tiggeri, men är ett förbud mot att ge pengar till en tiggare det rätta sättet? Ett ökande antal tiggare visar på att vårt sociala skyddsnät inte klarar av trycket. Jag vill inte att vi ska få det som i t.ex USA där allt bygger på välgörenhet, där de som har mycket förhoppningsvis har så pass känsligt samvete att de vill ge till de som har mindre och det är väl så krasst att det fungerar, så länge det är avdragsgillt i deklarationen. Vi är på väg ditåt. Högerregeringen har varit skrämmande effektiv de här 8 åren som de har haft makten och de många tiggarna är en obehaglit synlig effekt.

"Den som tigger från oss på gatan erbjuder inte något annat än sin sociala utsatthet och den som ger utnyttjar därför en annan människas förnedring för att få tillfredsställelsen att på detta sätt bedöva sitt sociala samvete." 

Är det rätt att brottsbelägga någon som vill hjälpa? Det dras paralleller till sexköpslagen som har haft en viss framgång i minskandet av prostitution. Om det faktiskt är så, så kan det vara en idé att förbjuda pengagåvor till tiggare. På sikt. Nästa gång jag stöter på en tiggare och som vanligt passerar utan att ge något, ska jag då döva mitt dåliga samvete över att inte ge, med att jag i alla fall inte utnyttjar tiggarens utsatta sociala situation? Jag försöker att hjälpa genom att inte utnyttja och att det kommer att fungera på sikt.

PS. Jag har inte kunnat låta bli att notera att den tiggare som sitter vid stationen kommer vid 9 och förmodligen sitter kvar tills efter kvällsrusningen och att han inte sitter där under helgerna.

Pär och jag har varit tillsammans 24/7 i nästan 2 veckor utan att gå varandra på nerverna. Visserligen passerade den första veckan medan en av oss låg för döden i magsjuka och vi kunde inte nöta så mycket på varandra, men den senaste veckan har varit riktigt bra. Vi för en begaglig tillvaro där Pär har kunnat sova längre än till 5 och vara uppe längre än till 21 vilket har lett till att vi har träffats ovanligt mycket under dagtid. Faktum är att vi har legat och dåsat till närmare 12 och jag tycker att det är så skönt! Han har varit lugnare, med mindre kli i kroppen och mindre irritabel. En promenad, några filmer, en hel del prat och kvällar i köket med Selma. Behagligt är ordet! Som extra krydda har vi tidernas godaste julskinka. Vi köpte en färdigkokt vildsvins-skinka som Pär griljerade och den är sååååå god med mörkare färg och mustigare smak. Nu är det bara några skivor kvar som kommer att delas upp med millimeterrättvisa och sedan ska vi försöka få tag i en ny. Jag har nog aldrig tidigare ätit så mycket av någon julskinka!