3 plusgrader och dimmigt och så rackarns råkallt att jag frös om ansiktet för första gången den här vintern. Det tog 25 minuter att gå till Apoteket för att hämta ut Zolpidem och det var inte det minsta skönt. Det var inte förrän jag var på väg hem igen som det lossnade och tröttheten försvann, så jag tog en omväg vilket tog 40 minuter. Jag har promenerat!

Stödhandling på Konsum, vår supermysiga matfaffär där Det Vackra Folket arbetar. Närmare bestämt 2 stycken från Det Vackra Folket som har fått alla genetiska fördelar. Tjejen är liten, nätt och smal med låååångt, blont hår ungefär som prinsessan hos Bauer och så är hon dessutom übertrevlig och hjälpsam. Killen ser ta mig tusan oförskämt bra ut! Han har arbetat där i flera år, först som sommarjobbare och han blir inte fulare med åren heller och när han har civila kläder, så får jag inte ont i ögonen direkt. Übertrevlig och hjälpsam. När jag har en bra dag, så har jag inga problem med att han sitter i kassan, men när jag har en dålig dag och då menar jag rent självförtroendemässigt, då undviker jag hans kassa om jag kan. En 48-årig tant som undviker en kille på 20 plus i tron att han bryr sig om henne, att han ens noterar henne, att han skulle döma mitt tjocka jag för att jag köper chips. Patetiskt är bara förnamnet! Idag satt han i en av kassorna. Idag var inte någon bra dag. Jag ville inte betala mina chips hos honom. Jag ville inte det! Jag hade turen med mig för hans kassa var endast en extra kassa som stängde när anstormningen av kunder bedarrade vilket den gjorde när jag väl skulle betala. Något hänger kvar från mina tonår när jag inte klarade av att köpa godis om det var en kille som stod i kassan, när jag trodde att killar var mig vida överlägsna, när jag trodde att killar bara var intresserade av tjejiga tjejer med långt hår och intelligenta kommentarer. Det är pappas och min okäre brors fel. Jajamän, jag skyller på dem!