Jag undrar om jag någon gång kommer att skriva att det gångna året har varit ett bra år? Beror det på att jag alltid är sänkt så här års som jag har svårt att se ljust på vare sig det år som varit eller det som kommer? 2011 var horribelt på alla sätt och vis. 2012 var något bättre förutom att jag aldrig har tillbringat så många timmar i en tandläkarstol sedan jag hade tandställning i tidiga tonåren. Det här året började med att jag pajade armbågarna genom att träna fel och för mycket. Hälsporren blev en segdragen och öm historia och är fortfarande inte helt över. Den 15 oktober stod jag på öronen och stukade och blåslog hela kroppen. Varken handen eller foten har läkt färdigt 10 veckor senare. Regnbågshinneinflammation som gjorde helvetiskt ont, men har läkt ut. Förkylning och så den satans pricken över det jävliga i-et: magsjuka. Magen är egentligen återställd, men jag har svårt att äta. Den knyter sig av rädsla för att jag ska få för mig att skicka ned ännu en idiotisk pizza eller något värre. Jag vet inte om jag mår illa pga hunger eller bara mår illa. Jag är trött. Sliten. Leds.

Eftersom vi har valt bort julgranen även i år, så blev jag sugen på en liiiiiiten julgran som jag kan ha på bordet. Det finns en hos Coolstuff, men den finns inte längre i grönt. Jag vill ha en i grönt. Grötrimmet är klockrent:

                                                  

                                                  "Snart är julen här, du vet                                               
   
 Tjacka julgran i syntet"

Rött, grönt och vitt är julens färger för mig, julens tri-color.

Rött, grönt och vitt ljus.

Röda tulpaner med gröna blad i en vas med vit kant.

Rött underlägg.

Röd, grön och vit kudde i bakgrunden.

Det handlar om matchning på elitnivå!

Hitta tystnaden i det som finns. Då blir tystnaden naturlig och inte en plikt. Det rådet fick en av kvinnorna som deltog i tystnads-retreatet, den kvinna som hade svårast att hitta tystnad i sitt vardagliga och, i mitt tycke, överhektiska liv. Att hitta tystnaden på ett avskuret retreat är inte lika svårt som att få den att bli en naturlig del i ens liv. Att gå ned i vikt är inte lika svårt som att sedan behålla den vikten. Att börja på gym den 1 januari är inte lika svårt som att fortsätta träna resten av året.

Om jag vaknar tidigt och inte kan somna om.

När jag har läst färdigt och stängt boken, så kan jag bli sittande.

När filmen är slut, så blir jag ofta sittande en stund.

Om jag hamnar i en lång kö.

När jag promenerar och får syn på en ekorre som far upp och ned längs trädstammen, så stannar jag och tittar.
Att stanna och sniffa på en syrén.

Jag hittar flera tillfällen att pausa i tystnad.

Det är inte svårt.

Kontemplation är inte nödvändigtvis att sitta stilla och blunda med ett levande ljus.

Den man som var troende uttryckte det som att han trodde på Gud, men att han inte ville koppla det till en specifik religion. Min första tanke var att Gud är ju det samma som religion, men det är det inte. Religionen är de (levnads)regler och förhållningssätt som ramar in tron på Gud. Om alla troende kunde enas om en enda Gud och skippa allt vad regler och ritualer heter som bara medför att skillnader betonas, så skulle många motsättningar försvinna. Vad är egentligen skillnaden mellan en katolik och en protestant, mellan en muslim och en jude? Alla tror på att Gud har skapat världen och människan och resten har väl ingen betydelse egentligen?

Det är religionen som jag har problem med och inte så mycket tanken på en Gud.

Det är religionen som skapar problemen.

Den andre mannen som var religionsmotståndare blev helt omvänd och var så salig och tillfreds att han nästan blev en parodi på en nyfrälst. Jag har så svårt att förstå den sortens totala omvändning! Hur är det möjligt att gå från 100% motstånd till 100% acceptans? På bara några dygn. Jag har försökt att minnas om jag någon gång har varit så negativt inställd till något som jag numera är positivt inställd till, men det har inte dykt upp något än.