Jag är magsjuk.

Det är så vidrigt.

Det är så jobbigt.

Det är så trååååååååkigt!

Jag har fått i mig 2 skivor vitt bröd och Proviva blåbär.

Igår var jag hos Rosie för att bli räddad undan mitt obstinata hår som har en egen vilja à la trotsig 3-åring. När håret har vuxit sig långt igen (långt för mig då som föredrar snagg), så brukar jag inte behöva vax, men om jag inte hade vax den här omgången, så lade sig det tvättade och torkade håret som en jämn och tät hjälm över huvudet. Bobby Ewing-varning! Nu är hjälmen borta och det är så välsignat skönt!!  

På vägen mellan t-banan och Rosies ligger "Sibyllans kaffe- och tehandel". Den tebutik som jag brukar handla i ligger inte ens i närheten och när det fantastiska jordgubbsteet nästan var slut, så undrade mitt folkskygga och bekväma jag hur jag skulle lösa problemet. Bara tanken på att åka hela vägen till Stockholm bara för te.... Kvällen innan jag skulle till Rosie kommer jag ihåg "Sibyllans kaffe- och tehandel" som förmodligen har jordgubbste. En lösning så enkel att den är irriterande. Jag gick in där och jag kommer att gå dit igen för det är en underbart gammaldags klassisk butik i lanthandelsstil. Den har legat på samma adress i 98 år och jag hoppas att de aldrig får för sig att modernisera! Trångt och med kanske 5 meter i takhöjd. Kaffebehållare och teburkar, bokstavligt, uppåt väggarna. Gamla reklamskyltar. Choklad och knäck. Marmelader. Tekoppar och tekannor. Rena himmelriket! Men dyrt. Jordgubbsteet var 12 kr dyrare per hekto. Brygges och drickes med andakt. Jag passerar där var 8:e vecka, regelbundet som ett urverk, så teförråden behöver inte bli tömda.

Det fanns inget vatten på Öland nu när Pär var där (jag orkar inte gå in på varför; tekniska problem), så han var hänvisad till vattnet i brunnen på gården. Det fanns gott om vatten, men det har nog varit stillastående för länge och alla vet vad som frodas i stillastående vatten...... Han är inte magsjuk, men magen är definitivt inte i balans och toalettbesöken har varit täta, diskret uttryckt. I morgon har han tänkt arbeta igen och eftersom magen inte protesterade mot den första koppen kaffe på flera dagar ("Herregud, vad gott med kaffe!!"), så ser utsikterna lovande ut. Jag har inte heller varit bra i magen och jag trodde att det berodde på ostbågarna jag åt i lördax (de luktar ju gamla strumpor, så det hade väl inte varit otroligt), men jag blev inte dålig igen efter att ha ätit upp resten. Hehe. Om jag inte minns fel, så var inte magen i toppform vid den här tiden förra året heller, men nu har jag dessutom varit förkyld och jag återbudade måndagens samtal med LG. Elin och Selma har inte varit hemma på 8 dagar nu och Elin vägrar att komma hem innan Pär är frisk. Hon trivs så bra med sitt liv nu att hon inte tar några som helst risker att bli sjuk och jag förstår henne.

Idag blev mitt vänstra öga friskförklarat. Ålrajt! När jag gick till tåget i den okristliga och nattsvarta timmen av 7, så var det frostigt, stjärnklart och med en fullmåne som var på väg ned. Wow..... Fanns det hopp om en solig dag? När jag sedan kom ut från sjukhuset 2 timmar senare, så var det tvärmulet. Meh! Jag hade tid klockan 8. 5 över 8 kommer en ögonsköterska som tar med mig för att mäta ögontrycket och kolla synskärpan och så de pupillutvidgande dropparna. Samma procedur som på akuten och de 2 tidigare återbesöken. Sköterskan lade min journal i ett väggfast fack utanför doktor JS dörr. Klockan var kvart över 8 och jag visste att dropparna behövde få jobba i ca 10 minuter. Klockan blev halv 9. Doktor JS öppnade dörren, stack ut armen och tog min journal. Då kunde det inte dröja länge! Under tiden genomförde samma sköterska samma undersökning på ytterligare 2 patienter och även deras journaler hamnade i facket. Klockan blev 20 i 9. Dörren öppnades och doktor JS for förbi väntrummet och försvann. Nu började jag bli irriterad och så hade jag träsmak av de förbenat obekväma bänkarna. Det gick ytterligare 10 minuter medan jag bevittnade hur andra ögonläkare kallade in sina respektive patienter och var f-n fanns doktor JS? 5 i 9 kom han farande igen, tog tag i en av de nytillkomna journalerna, men stannade till med den i handen och blev stående i flera sekunder innan han lade tillbaka den i facket och sedan gick in på rummet och stängde dörren. Vad är det som tar så'n tid??!  Jag börjde fundera på om han var så pass gammal (han är helt gråhårig) att han var förvirrad. Nu var jag leds! Klockan 9 tog han emot mig och det tog mindre än 5 minuter innan jag var ute igen. Jag brukar gnälla över den långa resan till doktor Levaxin och hans 5-minutersbesök, men där behöver jag aldrig vänta en hel timme innan han tar emot. Det är klart att jag skulle ha kunnat fråga vad det är som tar så'n tid, men jag skulle ändå inte behöva komma tillbaka mer, så jag lät det vara.

 Jag handlade på vägen hem. Tungt. Jag var så trött att jag faktiskt knäade under tyngden och väl hemma, så hade jag ont i huvudet, ryggen, höfterna, knäna och så foten. Faaaan, vad foten gjorde ont! Jag bytte de obekväma, vanliga byxorna mot leggings och drog på mig fluff-strumporna och lade mig i soffan och sov i en dryg timme och det behövde jag. Ooooo, vad mysigt! Jag låg där och lyssnade på klockans tickande och mina egna andetag. Kontemplation. Den lilla tystnaden.  

Jag skulle ha städat hos marsvinen i söndax, men chansade på att det faktiskt inte behövdes. Pär hävdar att vi städar för ofta, men det är bara för att han vill slippa undan eftersom det är just söndaxstädningen som är hans när han inte är på Öland. Behöver jag säga att det osade marsvin i köket på måndagen? Jag städade idag i stället för i morgon och mitt djurägarsamvete är lika rent och osfritt som småbusarnas bur. Nu vet vi att det behöver städas 2 gånger i veckan.

Första delen av "Den stora tystnaden" var väldigt intressant, men det faktum att det var en munk som drog igång det hela borde ha gett mig föraningar om kommande besvikelse. Jag såg den andra delen igår och den handlade enbart om de 8 dagar som deltagarna tillbringade i tystnad. 3 kvinnor (varav 2 var troende) och 2 män (varav den ene var troende). Mannen som inte var troende nöjde sig inte med att vara ateist, han var helt emot religion och ansåg att den låg bakom för mycket elände för att den skulle vara något att ha. Den deltagare som hade lättast att ta till sig tystnaden var den kvinna som inte var troende. Religionsmotståndaren hade det tufft, men gjorde en helomvändning, så till vida att han, en av de sista dagarna, upplevde det som att han hade Jesus vid sin sida under en av sina långa promenader och att de hade haft ett mycket intressant samtal. I en kort snutt fick man se hur den kvinna som inte var troende samtalade med munken och han var övertygad om att den känsla av klarhet och lugn som hon upplevt absolut var Gud. Hon såg inte övertygad ut. Kan man inte uppleva frid, lugn och klarhet utan att det ska kopplas till en allsmäktig gud?? Det var synd att de inte kunde undvika den kopplingen.

Jag hade hittat en annan dokumentär, "Finns det någon gud?", men den var på en så vetenskaplig och torr nivå att jag inte såg ens ett halvt avsnitt av 3. Vetenskapsmän som diskuterar med diverse religiösa nissar och ateister om vårt universum är skapat ur kaos eller av en gud. *gäsp!*  Det finns tydligen en riktning som kallas för ny-ateism och som verkar vara fundamentalistisk och jag gillar inte människor med skygglappar som är så tvärsäkra på att deras åsikt - för när det kommer till kritan handlar det om åsikter och inte om fakta - är den enda rätta att de inte är kapabla att lyssna på andra. Fundamentalister finns inom alla områden från religion över till kost och sedan till barnuppfostran.

......deprimerande att höra hur regnet slår mot rutan i mitten december! Jag gick Landet Runt idag, det tog 80 minuter och i början snöade det (oooo, mysigt!) för att sedan övergå i regn (blähähää!) för att därefter upphöra (bättre så!). Det är lika så gott att det blir mörkt före 16, så jag slipper se all tråkig barmark.

Bilden är tagen för precis ett år sedan och det är så här det ska se ut i december!!! 

Det var den första riktiga promenaden på många veckor där jag inte hade pendeltåget som mål eller något paket att hämta ut. Trots vädret, så var det jäkligt skönt att komma ut, men foten höll inte med. Den gör ont och känns stubbig och trivs bäst i högläge. Igen.

"De som lever rätt gör alltid någonting." Det är det budskap som vi hela tiden matas med i dagens samhälle. Jag hittade en dokumentär i 3 delar som handlar om tystnad. Det är sååååå intressant! Något som slog mig är att den sortens tystnad som avses inte är frånvaron av ljud utan frånvaron av samtal. Hur skulle jag själv reagera på att leva i tystnad i 8 dagar? Jag tycker att jag tänker för mycket redan nu, så hur skulle det inte bli i total tystnad...... Jag ska kolla upp vad det finns för tysnadsretreat i närheten, men när jag tänker efter, så har jag ju möjlighet till att leva i tystnad här hemma då varken Pär eller Elin är hemma. Kruxet är att stänga av mobil, tv och dator. En utmaning som inte går av för hackor! Skulle du våga?

Ett pass med gummibandet igen. Armmusklerna i vänster arm har alltid varit ynkligare än de i höger arm eftersom jag är högerhänt, men idag undrade jag om de hunnit bli ännu ynkligare sedan i tisdags för vissa av övningarna orkade jag knappt halvvägs med den armen. Meh! Det blev flashbacks från de allra första gångerna på SATS när vänster arm var på gränsen till värdelös och bara darrade som en överkokt sparris. Ge mig muskler! Nu!!

Vänster hand, däremot, verkar har smygläkt medan jag har varit upptagen med att vara frustrerad över den stukade foten och att droppa i ögat stup i kvarten. Den gjorde nämligen inte ont alls när jag stödde på den eller när jag stretchade underarmen och jag har inte fått ont efteråt. Det har väl underlättat att den sitter på just vänster sida som ju inte är min starka sida, så att säga och har därför fått all den vila den har behövt. Ögat är friskt och handen är hel igen, så nu hamnar allt fokus på foten. Börja smygläkning pronto!

En benediktinermunk håller ett kort föredrag om lycka.

Du blir inte tacksam för att du är lycklig, du blir lycklig för att du kan vara tacksam.

När du är tacksam, så upplever du inte rädsla och när du slipper rädslan, så blir du heller inte våldsam.

När du är tacksam, så kan du uppskatta skillnader mellan folk och när du kan uppskatta skillnader, så kommer även respekt och den förändrar dynamiken positivt.

I ett avsnitt av "Sex and the city" pratar de om lycka och frågar varandra om de är lyckliga. Charlotte säger att hon inte är lycklig hela tiden, men flera gånger varje dag. Det har jag tagit till mig och det är det som munken i videon är inne på. Lär dig uppskatta korta stunder, det lilla, så får du mycket att vara tacksam för och då blir, om inte lycklig, så absolut mer till freds med tillvaron.

Jag ligger i sängen och sover.

Eller?

Jag sover och jag drömmer.

Eller?

Jag ligger på sidan, så att jag har ryggen mot den öppna sovrumsdörren.

Jag vet att jag är ensam hemma, men jag hör någon i lägenheten.

Jag försöker höra på stegen om det är Elin eller Pär.

Jag hör hur stegen blir allt snabbare.

Jag försöker vända mig, så att jag kan se dörröppningen, men jag kan inte ens vrida huvudet tillräckligt.

Stegen blir ännu snabbare.

Jag kan inte vända mig om.

Jag vet inte vem som kommer.

Vad som kommer.

Jag hör hur stegen övergår i ren rusning in i sovrummet och även om jag inte kan se vem det är, så känner jag att armarna är höjda till attack.

Den som kommer rusande vrålar.

Jag försöker vråla för om jag vrålar kanske jag kan väcka mig själv.

Jag får panik och tar i av alla krafter tills jag lyckas vråla rakt ut.

Då vaknar jag.

Det betyder att det var en dröm.

Det här är bland det obehagligaste jag vet. Så satans obehagligt! Någon gång har det hänt att mitt vrålande har väckt Pär som naturligtvis blir vettskrämd.

Jag är ensam hemma för Pär har åkt till Öland.

Jag och marsvinen hemma i mörkret för när jag är ensam, så tänder jag bara i det rum jag befinner mig.

Det är skönt.

Eftersom det är torsdag, så har marsvinen fått buren städad.

Vi har fått rena lakan i sängen.

Det blir en Findus färdigrätt till middag eftersom kocken har åkt bort.

En lugn dag bortsett från vrålandet i sängen.