......med LG och det var inte alls jobbigt som det var förra veckan av den anledningen att jag har kunnat promenera och träna med gummibandet, så rastlösheten och lättretligheten är borta och med dem även nedstämdheten. Det är det som jag skulle kalla lyckopiller.

Vi pratade om min känslomässiga avtrubbning och vad den innebär. Ibland kan jag känna mig som Dexter som har berövats möjligheten till ett känsloliv och i stället har lärt sig hur han borde uppföra sig och reagera. Hur är det att vara gift med en avtrubbad människa? På LG:s fråga om vad det är jag tycker är bra med Pär, så kunde jag räkna upp flera egenskaper, men när han frågade vad jag tror att Pär tycker är bra med mig, så blev det 2 halvhjärtade egenskaper: han tycker nog att jag är rolig och hyfsat intelligent. Jag klarade inte av att säga något positivt om mig själv eftersom jag allt oftare undrar varför Pär vill fortsätta att vara gift med mig. Det här hänger över mig hela tiden och gör att jag pressar mig själv till känslomässiga prestationer. I "Six feet under" finns Billy som är bipolär och medicinerar för det, men periodvis slutar han ta medicinerna av just den anledningen att han vill få kontakt med sina känslor och det kan jag känna igen mig, men jag tycker inte att det vore värt att sluta med medicinerna eftersom ångesten är en av alla känslor som kommer tillbaka och den har en tendens att dominera. Jag skrev ett långt inlägg om det här för 3 år sedan.

Jag har hittat en bok som jag vill ha: "Drunkna inte i dina känslor". Highly Sensitive Persons (HSP) och det anser jag att jag är. "Det är en bok för dig som ibland önskar att du vore mer hårdhudad, mer okänslig. Det är en bok för dig som får höra "Känn inte efter så mycket" och "Du inbillar dig!" Det är en bok om hur man utnyttjar sin lysande känslobegåvning och inte drunknar i den.  

Jag har vant mig vid att se tiggare i Stockholm, men har kunnat hålla fenomenet ifrån mig eftersom jag inte är ute i världen så ofta, men nu har tiggarena kommit till mitt Rönninge och då blir det svårt att hålla avståndet. De senaste veckorna har en tiggare suttit i gången till stationen, från morgon till kväll. Jag ser honom ibland flera gånger om dagen och jag mår dåligt av det. Det blir för mycket verklighet för nära inpå. Jag klarar inte av det rent känslomässigt. Just idag såg jag dessutom en tiggare vid bussarna i Södertälje och det var en som gick omkring på tåget (vilket är förbjudet). När de är på tåget och jag inte har någonstans att ta vägen, när de tränger mig, så blir det snäppet värre. Visserligen passerar de bara, ber om pengar en gång och går sedan vidare, men ändå.....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...