Den maximala styrkan på en stötvåg är 20 och om man kör den på helt frisk vävnad, så skulle det kanske nypa till lite. Idag hade JS ställt in styrkan på 14 vilket är något högre än förra gången och det var på ett par enstaka punkter som det gjorde ont medan det inte kändes alls på andra och det är då det inte känns alls som tyder på fullständig läkning. Jag frågade vilken styrka det var på de 2 första behandlingarna i somras, men JS kunde inte se det (han har inte samma journalsystem som sjukgymnasten i somras), men kan ta reda på det. Jag ska få en sista behandling på måndag och sedan ska hälen få vila och självläka resten i ungefär 2 månader. Om jag fortfarande har ont efter den tiden, så får jag kontakta honom igen. Jag haft ont i foten hela dagen, både av sporren och av stukningen.

Nästa vecka ser jag inte fram emot för jag har någon form av läkarbesök 4 dagar av 5 och sedan är vi bjudna på den årliga höstmiddagen hos svärisarna nu när de, som motvalls flyttfåglar, har återvänt till fastlandet för vintern. Måndag - stötvåg. Tisdag - själasörjaren LG. Onsdag - ögonkliniken redan klockan 8. Torsdag - burstädning före lunch och sedan husläkaren på eftermiddagen. Lördag - middagsbjudning. Det är mycket för ett bräckligt käril.....

Jag tjuvlyssnade på ett samtal mellan 2 familjefäder där den ene var något oense med sin fru om ifall de skulle göra något (akrivt) med barnen under helgerna eller bara vara hemma. Sedan hade hans dotter sagt: "Vad det är skönt att bara vara hemma!". Hon hade lekt i sitt rum, donat och lyssnat på musik och förmodligen haft tillgång till sina föräldrar på ett sätt som hon valde själv. Mer så'nt! Om aktivitetshetsen som råder nu för tiden fortsätter på samma sätt, så kommer den generationens barn att få börja träna på medveten närvaro redan i dagis.