Känsliga personer varnas för något äckliga bilder.

När regnbågshinneinflammationen var som värst, så var mitt öga rött och nu vill jag visa hur rött det var. Bilden finns hos Wikipedia.

Nu när inflammationen är på tillbakagång och jag är smärtfri, så har jag svårt att fatta hur jag över huvud taget kunde öppna ögat! Faktum är att den dag jag var på akuten, så var ögat rödare än på bilden.

Så här ser mina pupiller ut i dagsläget (den ena är kraftigt förstorad).

"Man ger pupillvidgande medel dels för att förhindra sammanväxningar mellan iris och linsen, och dels för att hålla iris orörlig, vilket påskyndar läkningen och även är smärtstillande."  Därför är synen på vänster öga fortfarande något suddig.

Den nionde och sista stötvågsbehandlingen var den lindrigaste av alla trots att JS ökade intensiteten till 16 (av 20). Vid varje behandling har han flyttat stötvågsmojen över hälen, en yttepytte bit i taget och jag har fått tala om, i procent, hur mycket det har känts. När det har gjort som absolut ondast, på gränsen till outhärdligt, så har det varit uppe i 85%. Det har oftast rört sig runt 50%, men idag gick det ned till 20-25% och på någon enstaka punkt kändes ingenting. Nu får hälen vila i 8 veckor. Naturligtvis kan jag räkna med att hälsporren känns av om jag anstränger mig, men den smärta som infann sig varje morgon i flera månaders tid har försvunnit och det är om just den smärtan återkommer som det kan behövas fler stötvågsbehandlingar och då får jag kontakta honom igen.

När jag fixade tid hos sjukgymnasten i Salem för, i första hand hälsporren, men även för ryggen, så var det en punkt i Åtgärdsprogrammet för 2013. I och med dagens behandling så kan jag bocka av även den. Check!

För första gången sedan jag skaffade hälkuddarna, så sprang jag ifrån dem när jag skulle till Fysioterapiteamet! Skorna kändes stora och det var hårt och stumt under hälarna. Jag har haft grymt ont i foten (stukningen) resten av dagen, så pass ont att jag tog en värkkombo och jag undrar hur mycket de missade hälkuddarna har med saken att göra.

Det finns arbetsplatser, offentliga, där jag kan känna att de anställda trivs och tycker om sitt arbete. Vår Konsum är ett så'nt ställe och jag är övertygad om att det har mycket att göra med butikschefen Ulle för hon är ett unikum. Fysioterapiteamet är ett annat ställe med trivsamma vibbar och jag har nog känt det när jag har handlat på Kaffestugan oxå. Däremot har jag nog aldrig upplevt trivsamma vibbar på ställen som Åhléns eller H&M och definitivt inte hos NK. Kanske blir vibbarna tydligare på små ställen.

Jag shoppade lite på vägen tillbaka till tåget. Te från Tehuset (Earl Grey Blå Blom och jordgubbste). Jag är feg när det gäller att prova nya tesorter och jag håller mig gärna till Earl Greys olika varianter och jag är inte något fan av fruktteer som jag mest tycker luktar parfym och konstgjorda aromer, men idag kände jag mig modig och styrkt av att hälsporren har fått däng, så jag köpte 2 hg jordgubbste som doftar jordgubbe och inte syntet. På Apoteket som ligger vägg i vägg köpte jag hudlotion, HTH ("Hjälper Torr Hud") som är en klassiker. Jag pratade med en anställd (som var förkyld och snorade, stackarn!) och frågade om Essex lotionen och hon sa att den ska komma tillbaka, men inte förrän vid årsskiftet. Fast årsskiftet är bara några veckor bort och om tiden fortsätter att gå lika fort som den har gjort hittills, så...... Jag är i alla fall inte ensam om att fråga efter Essex. De senaste dagarna har det kliat lite här och lite där över hela kroppen och av någon märklig anledning mest i handflatorna och på handlederna, men nu har jag smort in med HTH några gånger och det har lugnat sig. Det är nästan så att jag hörde ett "slurp" och ett "aah!" från huden. Jag vet inte när jag kommer in till Stockholm igen och det var därför jag passade på att köpa te, men jag har även hamstrat Viva Lakrits för i de områden jag rör mig till vardags, så finns inte ett enda ställe som säljer den. Skandalöst!