...... vecka slut, slut, slut. Nu så kan jag pusta ut, ut, ut.

Mel: en av julsångerna som jag för mitt liv inte minns titeln på.

Igår var vi på en trevlig middag hos svärisarna och vi satte nytt rekord i antal deltagare, hela 11 stycken tack vare att både Elins och kusinens pojvänner var med (kusinen har haft sin pojkvän i 1 år vid det här laget och är med på det mesta som händer, så han är väl nästan adopterad), men Robin hade en premiärkväll och blev godkänd av stämningen att döma. Elin kom till middagen med Robin och inte med Pär och mig och hon följde inte med hem och det var en sorts premiär för oss. Avkomman är numera frånkopplad den livsuppehållande funktion som vi har utgjort och är frigående. Både svägerskan med familj och Elin med Robin hade en blomma med sig till värdfolket. Pär och jag hade köttfärs från Vappersta (vilket är det samma som BRA köttfärs) som de dessutom fick betala för. Vi skämdes lite tyst i ett hörn, men vi tog faktiskt med oss el-skräp som ska till återvinningen, så det kanske jämnade ut sig?

Foten hade en bra dag och en bra kväll, med minimalt av rörelse och belastning. Voltaren-salvan är överraskande bra och likaså ankelstödet. Nu har pupillen i vänster öga återfått normal storlek, den suddiga synen är borta och ögat är inte lika ljuskänsligt heller. Skönt! I morgon fortsätter jag nedtrappninen av droppandet till 4 ggr/dag. Jag har fått en irriterande torrhosta som jag inte gillar för det är samma sort som Pär fick innan han blev sängliggande med 40 graders feber. Nipaxon hjälper.

Den här veckan har gett mig spänningshuvudvärk och den beror inte på att det har varit spännande (hahaha). Den sitter i nacken och bultar när jag rör mig. Jag somnade i soffhörnet efter att ha läst och väckte mig själv med mina snarkningar. Det är alltså så  Pär har det på nätterna.

Jag tycker inte att välgörenhet ska vara avdragsgillt. Det är osmakligt på ett amerikanskt sätt!

Det är bara att konstatera att av oss 11 på gårdagens middag, så var jag tjockast och det var ensamt på den toppen om jag uttrycker det så..... Men jag mår inte lika dåligt av det längre, så länge jag kan träna regelbundet och sedan jag har slutat med någon direkt kosthållning, så är inte förhållandet till mat och till att äta lika spänt vilket oxå gör att jag mår bättre. Övervikt behöver inte vara det samma som ohälsa, det tycker jag är värt att poängteras.