Månadsvägningen innebar en minskning med 3 hg till 104,1 kg. En minskning som är försumbar när man har prestationsångest, men en minskning som är EN MINSKNING när man som jag helt enkelt försöker komma på hur man kan äta vad man vill samtidigt som man tränar och ändå gå ned i vikt. Den senaste månaden har jag ju faktiskt mest suttit halva tiden med foten i högläge, men ändå inte gått upp i vikt och det är en seger bara det.

Foten är fortfarande inte helt bra, jag fick ont efter en sväng till Konsum, men hälen anmälde sin återkomst genom att ta tillbaka platsen som huvudsakliga smärtpunkt i fotområdet. Nu får jag börja använda tofflor inomhus igen när foten inte längre är tjock och oformlig som en stubbe.

Medan jag stod med händerna nedkörda i hösäcken för att ge marsvinen nå't att tugga på inatt, så hörde hjärnan av sig genom att signalera ett ord: ti-mo-tej. I onsdags fick jag veta att jag är allergisk mot timotej och det finns timotej i så gott som varje hösort som vi köper till småbusarna och Selma, så då är det väl inte så jäkla konstigt om jag faktiskt har allergiska besvär även under vinterhalvåret. Lightbulb! Jag tog en allergitablett nu på kvällen och jag hoppas och ber att den kan lindra även ögoninflammationen.