Jag satte mig med "Sluta grubbla, börja leva" för att läsa kapitel 3 som handlar om hur vi försvårar för oss själva när det gäller att sluta med undvikande strategier. Jag stötte på patrull på en gång i och med att jag inte kände igen mig på något sätt, ingen aha-upplevelse, bara att den problematiken inte gäller mig. Lever jag i förnekelse eller är min känsla av överanalyserande rappakalja riktig? Jag tror inte längre att jag kan förklara det hela med att det inte är rätt för mig just nu.