.......varför jag tycker sämre och sämre om julen? Varför blir ångesten större för varje år? Varför blir avsmaken större för varje år? Min pappa dog på självaste julafton för 13 år sedan, men det känns inte längre som det har någon betydelse.

Kan det vara för att mina förväntningar på julen sällan blir uppfyllda? Mina förväntningar är inte höga, det kan ingen påstå. Jag hoppas på att få må bra, men det verkar vara kört för i år och om jag inte kan få må bra, så vill jag få slippa, bara slippa. Slippa umgås och slippa äta.

Att avsmaken ökar för varje år är däremot inget mysterium. Ju mindre intresserad av mat jag blir desto mer äcklad blir jag av att det hela tiden ska ätas, ätas, ätas.

Jag tjatar hela tiden om att man ska säga ifrån när traditioner och krav får en att må dåligt, men det är svårt att vara anti jul när man är ensam i familjen om det. Varken min egen familj eller svärisarna ger intryck av att se fram emot julen, men när jag säger att det faktiskt är möjligt att hoppa över allt, så höjs protesterna. "Det är klart att vi ska ha gran!" och "Lite julmat måste vi ju ha!" och "Ingen jul utan julklappar!"(Elin). I år har vi ingen gran hemma hos oss. Vi var 2 mot 1 när vi röstade.

När jag tänker efter, så kan jag inte komma ihåg att jag har känt riktig julstämning någon gång sedan jag flyttade hemifrån. Varför? När man flyttar hemifrån, så har man ju ett gyllene tillfälle att skaffa sig egna (jul)traditioner, men det har jag eller vi kanske inte gjort. Traditioner ger en känsla av trygghet, av att höra hemma någonstans och det är den positiva sidan. Är det det jag saknar? Det är när traditioner leder till stress ifall inte allt är precis som föregående år som det blir negativt. Det känns inte som om det är det jag undviker.

Jag är oftast deprimerad den här tiden på året. Blir jag deprimerad för att det är jul eller tycker jag illa om julen för att jag oftast är deprimerad? Hönan eller ägget.

En något dyster julhälsning från en stugsittare som funderar aningen för mycket.

O-fridens.    

PS. Det krävs faktiskt Oxascand en kväll som denna.....

 

margus

24 december 2012 11:36

Gissa om jag känner igen mig... Det är alla MÅSTEN. Har känt exakt som du i många, många år. Ibland försöker jag pigga till det, men grundkänslan ligger där ändå. Även om man försöker rationalisera bort alla måsten så ligger de där ändå. Det är samhällets påtryckningar om hur "vi ska vara". Och även om man slutade fira jul helt, så skulle känslan aldrig gå bort - tror jag.
Önskar dig en fridfull jul där du håller måsten och förväntningar på lagom avstånd från själen;-)

http://margus.bloggplatsen.se

Ewa

24 december 2012 23:18

Det blev, trots alla farhågor, en trevlig julafton hos svärisarna, men det är ändå skönt att det är över.

 

Sussi

25 december 2012 22:28

Jag är lite inne på din teori att man lämnar tryggheten hemifrån. Jag har inte haft riktig julkänsla sen jag flyttade hemifrån. Mamma som börja julbaka alla sorters kakor, finska julbordet lugnet och gemenskapen.
När vi flyttade i hop och skaffa barn så firar man julen 3 gg samma dag. Hemma, sen till makens föräldrar för att sen komma hem till mamma och pappa min. Sen är de inte bättre än att båda jag och mamma jobbar i vården och åker ofta på att jobba julafton eftersom folk tar ut FP då.
Jag är rena grinchen.

Ewa

25 december 2012 22:34

Jag känner mig oxå som grinchen....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...