Huddinge sjukhus är ett gräsligt fult betongmonster som bara växer. Numera hör sjukhuset ihop med Karolinska institutet och är sedan några år tillbaka även Södertörns Högskola. I slutet av 1980-talet och de första åren av 1990, så var jag på sjukhuset varje vecka när jag gick i terapi. Elin föddes där 1993 och så var vi på akuten vid ett tillfälle när Elin hade en otäck halsfluss, men sedan dess har jag bara passerat med pendeltåget och jädrar vad man hinner bygga till och bygga om på drygt 15 år! Flera bibliotek, kaféer, restauranger och studentbostäder förutom själva högskolan och där var en enorm utgrävning där jag såg betongväggar och armeringsjärn som visade på att det inte hade byggts färdigt på långa vägar.

Eftersom jag visste att det tar 3 evigheter att gå från pendeltåget till själva sjukhusentrén och eftersom jag även visste vilkne labyrint det är inuti, så var jag ute i god tid och det vet ju varenda människa att det är så'na gånger som det visar sig vara plättlätt att hitta och idag var inget undantag. När jag kom fram till ögonmottagningen, så var det 30 minuter kvar till min bokade tid. En bokad tid som, när jag läste noggrannare, var "ungefäääääärlig". En psykosomatisk träsmak i rumpan infann sig när jag insåg det, som ett rent kroppsligt minne av den 4 timmar långa väntan i måndax.

När jag blev inkallad, så hade det dragit 20 minuter över den ungefärliga tiden och jag fick träffa en optiker som kollade trycket i bägge ögonen och det var bra och sedan kollade hon min syn (med glasögonen på) som det inte heller var några större fel på bortsett från suddigheten på vänster öga. Precis samma moment som gjordes av en sköterska på akuten i måndax. Sedan fick jag vänta igen i 20 minuter(jag fick nästan panik under tiden - jag var så jävla leds på att vänta!) innan jag fick komma in till läkaren som, även han, gick igenom samma procedur som läkaren i måndax (minus ögondroppar och en tredje sväng i väntrummet). Medan han kikade in i ett öga i taget, så ombads jag titta rakt fram, uppåt, nedåt, åt höger och åt vänster, snett upp åt höger, snett ned åt höger, snett upp åt vänster och snett ned åt vänster. Rena ögongympan. Han kunde se spår av en "rejäl inflammation", men det var inte alls lika illa som i måndax, så salvan som jag tar till natten behöver jag inte längre och 3-gånger-om-dagen-droppen blev utbytt medan jag ska fortsätta med 1-gång-i-timmen droppen åtminstone tills jag ska tillbaka till honom den 20:e. Keep on dropping!

Uäää, vad jag är trött!

 

Gröngöling

8 november 2013 11:16

Kul uttryck, psykosomatisk träsmak :)) Säger allt.
När man är sjuk och har en åkomma, då ska man ränna till doktorn också, det som är så jobbigt. Vila dig nu, annars kan inte penicillinet verka (har jag just hört). Så skönt att det hjälper nu!
Kram <3

http://grongoling.bloggplatsen.se

Ewa

8 november 2013 20:40

Jag tycker också att uttrycket var väldigt fyndigt.

Jag är TRÖTT på att vila..... :-(

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...