Elin och Pär har varit i Stockholm idag, promenerat och fikat och jag har fått vara för mig själv i flera timmar. Jag kan andas igen! Vi har ett fantastiskt vinterväder med bara ett par minusgrader (snön håller sig torr och fin), den allra svagaste vind (ingen yrsnö och träden fortsätter att vara snötyngda) och sol. Jag har promenerat 75 minuter och bitvis hade jag ett rackarns bra tempo.

Den här bilden är från förra lördagen.

Den här bilden tog jag på samma ställe, solen silande genom grenarna.

Det var dax för Rönninge julmarknad idag och den blir lite större för varje år. För andra året i rad, så har vi sluppit den ödesmättade stämningen som den sk. Salemsmarschen alltid förde med sig och jag undrar om inte det bidrog till den glada stämningen som rådde. Jag var där efter min promenad. En hel del folk som minglade, åt våfflor och stod i kön till bankomaten. Jag gick runt bland stånden och var nära att missa en herre som sålde halsdukar, mössor, vantar, sockor och diverse gjorda av alpacka-ull. Mitt på bordet stod ett marsvin. Det ropade på mig. Det måste ha varit därför jag valde att svänga runt och gå tillbaka en bit. Ett marsvin i naturlig storlek med päls av alpacka-ull och små ljust bruna ögon. Jag frågade hur mycket herrn i ståndet ville ha och meddelade att jag skulle fixa kontanter och sedan blev jag en av dem som stod i kön till bankomaten. Jag fick med mig marsvinet i en påse vilket gav mig lite dåligt samvete, men det var ju inte så lång väg hem. Jag funderade på namn. Det första namn som dök upp var Bosse och det var inget annat namn som kändes rätt, inget tant-namn för att passa in i den övriga flocken av damer utan Bosse. Alpacka-Bosse, vår förste marsvins-herre.

Alpacka-Bosse framifrån.

Alpacka-Bosses stiliga profil.

Det finns en mycket mysig blog som heter "Bosse och brudarna" och både Pär och jag har följt deras öden och äventyr under några år. Nu finns inte Bosse kvar längre och jag kommer att sakna honom, men han kan kanske leva vidare i Alpacka-Bosse? Jag hade nog Bosse i bakhuvudet när det namnet poppade upp först av alla.

En till vinterbild av Flaten med decembersol.

Fridens.     

 

Jenny

8 december 2012 16:14

Bosse är jättefin och måste dessutom vara väldigt lättskött:) Han ser så äkta ut på fotona.
Underbart vackert med snö, några minusgrader och strålande sol.
Trevlig helg.

http://tokigterrier.bloggagratis.se

Ewa

8 december 2012 16:20

Han är nog lättskött. Lite dammtorkning bara.

Trevlig helg!

 

margus

8 december 2012 23:15

Bosse verkar väldigt stor... eller är det närbilden som gör det? Finfina naturbilder du tagit! Förstår att du trivs.

http://margus.bloggplatsen.se

Ewa

9 december 2012 16:42

Det är nog närbild i kombination med suddighet för Bosse är inte störr än ett livs levande.

 

sussi

9 december 2012 23:04

Så söt! Har de fyrbenta fått se han?

Ewa

10 december 2012 17:01

Han har inte fått träffa någon av dem andra ännu, inte ens Tilde som är av tyg. Han är baaaara min just nu. ;-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...