It's a jungle out there

Disorder and confusion everywhere

No-one seems to care, but I do

Hey, who's in charge here?

It's a jungel out there

Poison in the very air you breathe

Do you know what's in the water that you drink?

Well I do and it's amazing

People think I'm crazy to worry all the time

If you paid attention you'd be worrying too

You'd better pay attention or this world we love so much  might just kill you

I could be wrong now, but I don't think so

There's a jungle out there

There's a jungle out there

Text: Randy Newman

Finns i ledmotivet till "Monk" som lider av 100-tals fobier och rädslor.

Jag tycker oxå att vår värld är en djungel, men det är inte luften och vattnet som skrämmer mig utan de 2-beniga däggdjuren som bor i den.

Halv-fridens.    

Ta ut mattorna på balkongen, skaka dem och lägga dem på torkställningen för vädring.

Ta ut alla stora myskuddar som ligger i soffan, skaka dem och lägga dem ovanpå mattorna för vädring.

Ta ut filtar som ligger i soffan, skaka dem och lägga ut dem för vädring.

Badrummet.

Lyfta ut tvättkorgen till hallen.

Dammsuga golvet.

Ställa tandborstmuggarna i köket för diskning.

Putsa spegeln på badrummsskåpet.

Rensa avloppet i tvättstället.

Rengöra tvättstället.

Rengöra toaletten.

Rengöra badkaret.

Fylla en hink med hett vatten och Ajax.

Skura golvet.

Låta torka.

Köket.

Dammtorkning och rengöring av diverse ytor.

Flytta bl.a min dator från köksbordet till en köksbänk.

Lyfta upp 3 stolar på bordet.

Dammsuga golvet.

Hälla ut smutsigt skurvatten.

Fylla på med nytt vatten och Ajax.

Skura golvet.

Ställa tillbaka tvättkorgen i badrummet.

Sammanlagd tidsåtgång: 2 timmar.

Ont i ryggen.

Göra i ordning lunch och äta tog 2 timmar.

Hallen.

Dammtorka.

Hälla ut smutsigt skurvatten.

Fylla på med nytt vatten och Ajax.

Flytta spånsäcken och hösäcken.

Dammsuga under trappan.

Skura under trappan.

Låta torka.

Beordra Elin och Pär att rensa bland sina skor i hallen - de gör det!.

Flytta undan skohyllan.

Dammsuga där skohyllan brukar stå.

Skura golvet där skyhyllan brukar stå.

Låta torka.

Flytta tillbaka spånsäcken och hösäcken.

Dammsuga resten av hallen.

Flytta tillbaka skohyllan.

Skura resten av hallen.

Elin städar sitt (och Selmas) rum själv och har gjort så i en herrans massa år.

Sovrummet.

Dammtorka.

Bädda min halva av sängen (Pärs halva är full av prylar som vanligtvis ligger under  hans halva).

Dammsuga.

Vardagsrummet.

Flytta undan soffbordet.

Rotera dynorna i soffan inklusive dammsugning av samma möbel.

Dammsuga under och bakom soffan.

Dammsuga mattan.

Flytta tillbaka soffbordet.

Rengöra samma bord.

Dammtorkning av hela rummet.

Dammsugning.

Ställa undan dammsugaren.

Lägga tillbaka kuddarna och filtarna i soffan.

Lägga tillbaka mattorna på golven.

Fälla ihop och ställa undan torkställningen.

Sammanlagd tidsåtgång: 1 tim, 40 minuter.

Ont i ryggen.

Läste en dryg halv timme innan vi åt middag.

Pär städade på övervåningen, åkte en sväng till återvinningen med böcker och skräp samt lagade middag.

Elin skulle ha diskat, men är så förkyld att jag erbjöd mig att göra det.

Riktigt ont i ryggen.

Har jag någonsin tidigare skrivit ett tråkigare inlägg?

Fridens.    

Senaste gången vi var i Skärholmen, så köpte Elin en väldigt fin vinterjacka från Cubus och då fick jag ett blixtnedslagsplötsligt behov av en ny jacka jag med och det behovet förstärktes när Elin och jag promenerade i söndags och jag var tvungen att ha paraply medan hennes jacka nästan repellerade regnet.     Den vinterjacka som jag oftast använder har jag haft i...........5 år? Längre än så? Jag beställde den från Ellos och den har hållit förvånansvärt bra (med hänsyn till att den inte var dyr eller är av ett speciellt märke). Med de vintrar som oftast är här i Stockholmstrakten, så behövs ingen übervarm dunjacka för 5000 pix. Det som behövs är en jacka som är mellanvarm och vattentät. Den vinterjacka som jag har är inte vattentät. Om det regnar, så blir jag sakta men säkert genomblöt och jag är ganska trött på att ställa in mina promenader pga regn och att ha med paraply hindrar. Vad göra? Investera i en ny jacka förstås, men det tycker jag är lättare sagt än gjort. Det är inge'  kul att gå i affärer när man är av min storlek och utbudet är sorgligt, tragiskt, katastrofalt, diskriminerande. Jag behöver storlek 52/54 eftersom nästan alla mina överflödskilon sitter på överkroppen (utom armarna som är sparrisliknande - jag ser faktiskt inte klok ut!) och jag avskyr när en jacka sitter åt för det får mig bara att känna mig ännu tjockare. Att handla på nätet är min räddning och det gjorde jag även denna gång. Jag kikade runt på 5 olika ställen och jag hittade flera alternativ i min storlek och de fanns i klara färger, men för ovanlighetens skull, så var det just de klara färgerna (rött, lila, turkos) som var slut i min storlek. Jag blev förvånad för vart jag än ser, så har alla tråkmånsar svart, svart, svart. Var är alla röda, lila och turkosa jackor? Jag hade 4 icke förhandlingsbara krav på den jacka jag var ute efter: vattentät, många fickor, huva och allt annan än svart. Det visade sig vara Haléns som hade jackan för 599 kr. För en gångs skull, så kollade jag alla storlekstabeller, så den borde passa, men man vet ju aldrig. Så här ser den ut.

Jag styrketränade igår för jag fortsätter att hoppas på att bygga upp sparrisarmarna till något kraftigare. Morötter? Gurkor? Det var tungt. Grymt tungt. Jag var ofokuserad, armarna skakade av ansträngningen och pauserna var långa. Innan jag kom igång, så hasade jag runt i pyjamas och försökte hitta en anledning att inte träna, men så hörde jag Min Inre Slavdrivare som sa att jag ju kan försöka, jag kan åtminstone börja och avbryta om det inte känns bra och jag behöver ju inte åka hela vägen till SATS. Idel hållbara argument.    Det blev som det brukar bli när jag har tränat - jag ångrade mig inte.

En ny och reltivt färsk bild på mitt barnbarn Selma när hon relaxar i hallen. Helt enkelt bedårande.

Halv-fridens.    

Jag lade mig strax efter midnatt och det dröjde väl inte alltför länge innan jag sov bara för att vakna till av att Pär samlar ihop täcke och kuddar med ett irriterat ryck (jag har snarkat igen......) och flyttar till soffan. När klockan blev 6 var det dax att stiga upp och stötta Elin, så att hon kom iväg till arbetet, men den här morgonen var hon självgående. Jag gosade med mitt långörade barnbarn som fick vara ute och skumpa.   Så fort Elin hade gått lade jag mig i soffan och sov till 9. Jag blev störd av ett sms.  Jag åt youghurt och 1 kokt ägg till frukost medan jag läste "Bekännelsen" som är väldigt bra.

Jag tog 10.12-tåget till Östertälje och promenerade till Södertälje Sjukhus och psyk-mottagningen för ett möte med läkare DS. Det var kanonväder jämfört med igår kväll då det blåste och regnade som om vår sista stund var kommen. Jag gick inte speciellt fort och hade räknat med att det skulle minst 30 minuter, men när jag kom till Slussen, så slängde jag ett öga på klockan och såg att det bara var 10 minuter kvar till min bokade tid och jag hade nog minst 15 minuter kvar innan jag var framme. Det gjorde att jag ökade takten.   Längre fram på gångvägen arbetade några gubbs med beläggningen och de hade en stor traktor. Precis när jag kommer fram till dem och då menar jag så rackarns precis att det verkade vara beräknat, så kör traktorn fram och stannar på gångvägen och de är precis lika breda.  Ett par sekunder bara stod jag där.     Varför hade jag inte haft högre tempo från början för då hade jag hunnit förbi den? Hur skulle jag förklara att jag kom för sent till läkaren? "Det stod en traktor i vägen." Jag tog mig ut på ena kanten och försökte ta mig förbi i krabb-stil med ryggen mot, men kanten gav vika och gjorde att jag snodde runt och högg tag i stänkskärmen på traktorn. Har ni reflekterat över hur stor en traktor är? Stänkskärmens högsta punkt låg ovanför mitt huvud och jag är ingen kortis direkt. Jag tog mig förbi på bergklättrarvis och sedan var det bara att öka takten ytterligare för att hinna. 2 backar.   Jag kom fram till receptionen med 3 minuter till godo. Jag har aldrig fått komma in i tid till den här läkaren och det fick jag inte den här gången heller, men enligt "Lagen om alltings djävlighet" (som är den enda 100%-igt tillförlitliga lagen), så skulle jag ha fått komma in i tid om jag själv hade varit försenad. Har jag rätt eller har jag rätt? Det är omöjligt att vinna där.

Läkare DS ställde en fråga till mig som gällde om jag hade planerat att fortsätta komma till mottagningen. Jag svarade att jag inte hade tänkt något annat. Underlig fråga för när man väl har fått in foten på en psykiatrisk mottagning, så släpper man inte taget med mindre än att man flyttar från orten om ens då. Det här fick mig att fråga om han skulle vara kvar, men det ska han inte. Det var det det.   Jag kan inte säga att jag blev förvånad. Besviken, ja. Förvånad, nej. Jag har träffat DS sammanlagt 4 gånger under de här 10 månaderna och haft en del telefonkontakt. Han har inte behövt hjälpa mig terapi-ledes, men han har varit pålitlig och okrånglig. De gånger jag har sökt honom, så har han ringt mig och de gånger jag har behövt förnya recept, så har han fixat det pronto. Det är väl den sortens läkarkontakt jag kan räkna med eftersom jag är relativt självgående. Jag kommer att bli kallad i februari igen och det är väl bara att hålla tummarna och be en stilla bön om att det inte blir någon opålitlig krångelpelle som jag får mig tilldelad, men det skulle vara trevligt om människan talar svenska......

Pär var inte med på det här läkarbesöket som han har varit med på de tidigare, men han hämtade mig efteråt och vi åkte till Coop och storhandlade. Läkarbesök och storhandling på en och samma förmiddag. Blä! Jag vet inte varför jag tycker att det är så himla besvärligt att handla på Coop, ibland får jag nästan ångest inför det. Vi handlar alltid efter lista, så vi behöver inte irra runt i affären och vi scannar varorna, så vi slipper köa och packa. Det är bara tråkigt. Tungt. Den stora kundvagnen är så bökig. Jag har aldrig gillat Coop i Södertälje. Södertälje över huvud taget ger mig dåliga vibbar och tråkiga minnen. Nu är skåpen fyllda och det dröjer åtminstone 1,5 månad tills det är dax igen.   

Fridens.    

Först försvann mjölken från skolmatsalarna och nu försvinner smöret. Jag tycker att det är skandal. Varför är det så skrämmande med ny kunskap? Jag tillhör de som trodde benhårt på Livsmedelsverkets "6-8 skivor bröd om dagen" och nyckelhålsmärkning och lätt-produkter och alternativa sötningsmedel, men när jag började läsa om LCHF och om alla skumma tillsatser i maten, så har jag börjat tänka om. Det är framför allt ett argument som jag har tagit till mig och det gäller hjärnan. När det kommer till att äta fett, så är det väldigt mycket prat om hjärt- och kärlpåverkan, men det är aldrig någon som tar upp hjärn-påverkan. Hjärnan är ju det organ som håller igång precis allt i vår kropp, om hjärnan dör, så dör allt annat oxå och hjärnan består till största delen av fett, så det kan väl vem som helst räkna ut att om man snuvar hjärnan på dess största beståndsdel, så kan den ju inte förbli lika skärpt, eller hur? Ge skolbarnens hjärnor det fett de behöver, så leder det dessutom till att dämpa deras sockersug!

Ett utdrag ur DN:s chatt med professor emerita Birgitta Strandvik:

Josefin: Behöver barn mer mättat fett än vuxna? Eller kan de (som vi har jag fått lära mig) byta ut mer eller mindre allt mättat fett om omättat fett? Ska de få minimjök till exempel?
Birgitta Strandvik: Om barn får mer fett äter de mindre socker och kolhydrater och det bidrager antagligen till att vi funnit att högt mättat fettintag, som barn har, är förenat med mindre övervikt och mindre fettmassa. På grundval av dessa studier bör inte barn ha minimjölk utan den feta mjölken. Då behöver de dock extra vitamin D eftersom den inte är vitaminiserad. Dock när man inte rätt nivåer av vitamin D med den vitaminiserade mjölken heller så i vårt land behöver barn vitamin D under vinterhalvåret.

"Om man får en förbättrad hälsa av att äta LCHF" säger dr Annika Dahlqvist i senaste numret av LCHF-magasinet "ska man inte tro på olyckskorparna som säger att man ändå blir sjukare på lång sikt om man äter mättat fett. Det är helt osannolikt att om man på kort sikt blir friskare på en kost, sedan blir sjukare på lång sikt. Det självklara är att om man blir friskare på kort sikt, blir man också friskare på lång sikt."

Både när jag var med i Viktväktarna och även sedan jag gick över till LCHF, så har jag haft liten förståelse till att dessa större ändringar i kost och livsstil, som det ju faktiskt handlar om, helst ska gå så oförbemärkt förbi som möjligt, att man ska kunna äta som tidigare så långt det bara är möjligt. Hos VV, så vill man ha bort fettet och eftersom fett är en väldigt bra smaksättare, så måste man dölja detta genom alla möjliga märkliga kryddningar (handlingslistan var 7 mil lång på den tiden). Hos LCHF är det sockret som ska bort och alla som går över till den här kosten fascineras av hur sötsuget bara minskar och kanske försvinner helt, men ändå vill man kunna äta det söta i form av bakverk och kakor och för att kunna göra det, så tar man till sötningsmedel. Att Aspartam inte är bra vet de flesta vid det här laget, men visste ni att ersättarens Sukralos kemiska uppbyggnad har tydliga likheter med klororganiska miljögifter? Sukrin används flitigt av LCHF:are som bakar, men det är faktiskt väldigt likt vanligt socker.

Fridens.    

Jag har nackspärr sedan i fredags. Förmodligen till följd av att jag har suttit konstigt i soffan. En lätt nackspärr, så jag kan röra mig hyfsat, men eländet släpper inte. Det var kanske inte så smart att styrketräna i lördax, men det gjorde nog varken till eller ifrån. Egentligen. Jag gör avslappningsövningar, jag tar Ipren, jag smörjer in med Zon-salva, jag har en mjuk halsduk för värmens skull. De 2 senaste nätterna har jag inte sovit särskilt bra pga att jag inte hittar någon skön ställning för nacken.

"Hej, Elin. Läget?" Så löd det sms som Elin fick från sin kille idag. Det är det första som hon har hört ifrån honom sedan han åkte för 10 dagar sedan. Han vet att hon tyckte det var jobbigt att han skulle vara borta så länge och han lovade att höra av sig, så fort han fixat mobilen. Sms:et hon fick idag skickade han efter påtryckningar från sin syster. Dumpa honom!!

O-fridens.     

......så satt det 3 personer bredvid varandra och alla 3 var full upptagna med att pilla och trycka på sina mobiler. Jag kom på mig själv med att bli ledsen och att jag hade föredragit att dessa 3 personer hade haft varsin bok eller tidning som de läste i eller att de hade tittat ut genom fönstret eller sett sig omkring i tågvagnen eller blundat i hopp om avkoppling. Så fort en människa får den minsta lilla dödtid, så börjar hon pilla och trycka på sin mobil. Underhållning non-stop! Ingen tar längre möjligheten att bara vara trots allt satans tjat om mindfulness. Är människan rädd för att börja reflektera och tänka om inte någonting hela tiden pockar på hennes uppmärksamhet? Eller är det så att människan är rädd för att det ska komma fram att det bara finns ett tomrum bakom pannbenet fyllt av idioti och slöhet?

Det går utför med människosläktet.

O-fridens.    

Igår var var det dax för halvårskontroll hos dr Levaxin på Sophiahemmet och den här gången följde Elin med eftersom hon hade ledigt. Läkarbesöket gick fort som vanligt (just nu har jag frikort, men att betala specialisttaxan på 360 kr för det lilla gör direkt ont) och efteråt lämnade jag prover. Lab-damen var väldigt skicklig med nålen, för idag har jag bara ett litet rött märke i armvecket i stället för en enorm blå-lila "sjukhusros".

Vi tog t-banan till t-centralen och sedan följde jag efter Elin runt i några affärer där hon spenderade en del av sina välförtjänta blöjnisse-pengar. Jag kände ett sug efter att köpa en ny väska för det har jag inte köpt på ett helt år nu. Dessutom är de senaste skorna jag har köpt bruna och alla mina väskor är svart och vilken dam med självaktning visar sig med en svart väska till bruna skor?    Jag hittade ingen och letandet var minst sagt halvhjärtat vilket tyder på att jag inte bryr mig så mycket om det här med att vara en dam med självaktning. Det enda jag köpte var lite mörk choklad. Vi gick till Caramella. Jag fyllde en påse till Pär och jag tänkte fylla en till mig själv, men när jag hade sleven i handen och stod i begrepp att sleva upp några chokladfyllda marshmallow-dödskallar, så stannade jag upp och kände att jag inte hade det minsta lilla sug efter godis, efter socker. Jag tittade på de läckert färgade marshmallow-glassarna som låg i bunken intill och kände samma sak: nej tack. En liten seger! LCHF har många fördelar, men den största är nog att sötsuget försvinner i och med att jag tar bort sockret ur kosten och då har jag ändå inte hållit på längre än 2 veckor. Senare på kvällen åt jag chips.   Om jag var tvungen att välja mellan chips och godis, så skulle jag välja chips. Jag är hopplöst svag för dem! Det krispiga, kryddiga, salta i kombination med smak av potatis...... Jag åt inte mycket och det kändes inte bra efteråt och det är det här jag måste komma ihåg, det är det här som är det största hindret för mig att hålla mig kvar i ett spår som jag mår bra av: att jag mår inte bra efter snedstegen vare sig det gäller samvetet (det mentala) eller magen (det rent konkreta) och att de inte är värda det!!

Fridens.