Jag steg upp klockan 6 och när Elin hade gått klockan 7, så undrade vad jag skulle hitta på. Det mest självklara hade väl varit att gå och lägga mig igen, men si det gjorde jag inte. I stället satte jag p för den möjligheten genom att riva ur lakanen och starta en maskin. Sedan satte jag mig vid datorn och bloggade en kortis, surfade lite och fastnade hos AdLibris bland höstens alla nya böcker och det blev en hel del nya titlar på min önskelista. Vid halv 10 styrketränade jag och det gick väl så där. Kroppen är inte van vid träning så pass tidigt på dagen och kändes trög. Dusch. Ett tag trodde jag att jag faktiskt skulle klara resten av dagen utan att sova, men så satte jag mig i soffan och läste och det höll i mindre än en halv timme innan ögonlocken ramlade ner och jag föll åt sidan mot kuddarna och somnade. Jag sov i 2 timmar - mmmmmysigt!

Efter lunchen diskade jag en yttepytte disk och sedan kom Pär hem. Halv 17 åkte vi till Skärholmen. Pär gick till Classe O och jag till Eurosko. Jag behövde inte leta länge innan jag hittade 2 olika par kängor med lurvig insida och rejäla sulor. Det blev de dyrare mycket tack vare att de är i GoreTex och så är sulan kraftigare och det är ett bättre stöd i hälen.

Pär satt bredvid mig på provpallen när han frågade vad de kostade. Jag tittade på prislappen och svarade "2900". Han nästan bleknade.

"Vad?!". 

"Jag bara skoja' . 1600."

"Jag tycker faktiskt att du är jobbig ibland....."

Han är så taxam att lura och det är lika roligt varje gång!    Elin mötte oss halv 18, hon kom direkt från arbetet och det har gått bra idag. Blöjnissarna lindar henne runt lillfingret. Hon har inte fått något närmare besked om hon får vara kvar, de räknar fortfarande på det.

När vi kom hem såg Elin och jag "Hungerspelen" som hon har köpt och den var riktigt bra, nästan bättre än boken. Författaren har varit med och skrivit manuset och det kanske är en anledning. 

Fridens.      

......jag är uppe och vaken vid den här tiden på dygnet och det händer än mer sällan att jag bloggar vid den här tiden på dygnet! Elin ville att jag skulle komma upp med henne, så att hon fick lättare att ta sig iväg till arbetet, men det visade sig inte bli några problem alls. Det verkar som att hon har tagit sig ur det värsta och att kraschen i tisdags var övergående. Hon mår fortfarande inte bra, hon känner sig ostadig, ojämn, men hon hade krafter nog att komma iväg och visa att hon vill ha kvar jobbet hos blöjnissarna om det är möjligt. Hon pratade med chefen igår och fick inget närmare besked än att hon ska få besked nästa vecka; de räknar fortfarande på det. Elin fick oväntad sympati och stöd från farföräldrarna. Oväntad, så till vida att vi inte har pratat med dem om det här, men Elins chef är deras dotter, så de har väl fått höra det den vägen.

Halv-fridens.