Alla inlägg den 1 oktober 2012

Av Ewa - 1 oktober 2012 21:27

Genom en annan blog hittade jag Psykologiguiden som har ett välfyllt lexiokon. Jag letade upp dystymi och fann en förklaring där jag kände igen mig, sorgligt nog. "Dystymi är en typ av förstämning som yttrar sig i allmän håglöshet och i likgiltighet för arbete och fritidssysselsättningar, nedsatt livslust, försvagat självförtroende samt i en del fall även koncentrationssvårigheter och svårighet att ta ställning och fatta beslut."  Det här passar ju även in på sk. egentlig depression, men den dystymiska varianten ett permanent tillstånd. Tungt. Det fanns ett relaterat sökord oxå nämligen dubbel depression: "Psykisk störning som uppstår när en person som en längre tid haft en lättare depression, s k dystymi insjuknar i egentlig depression och på det sättet har två olika typer av depression samtidigt."  Dubbelt upp alltså. Jag kommer aldrig att bli frisk utan med största säkerhet må dj-t dåligt periodvis.


O-fridens.    

Av Ewa - 1 oktober 2012 15:30

När mobillarmet väckte mig klockan 9, så fick jag en känsla av att vara tillbaka där jag var och mådde för 1 år sedan för jag vaknade med ÅNGEST. Den satte klorna i mig, tryckte ned mig i sängen, fick mig att krypa ihop i fosterställning med en enda tanke i huvudet: jag vill inte, jag vill inte, JAG VILL INTE! Jag har hellre tandvärk än ångest! Just idag är det väl tandvärken som är en av anledningarna till ångesten. Jag vill verkligen inte gå dit igen och få besked om hål eller sprucken tand eller tandsten eller risk för tandlossning, men att gå dit och få besked ger mig mindre ångest i längden och det känns heller inte bra att äta värktabletter varje dag. Dessa blandade känslor! När jag ringde strax efter 10, så var det bara en telefonsvarare och jag gillar inte att lämna meddelande för att sedan gå och vänta på att de ska ringa upp, så jag provade igen efter lunch och fick svar och jag ska dit på onsdag eftermiddag. Jiippiiii!


Jag var väldigt nära att ta en Oxascand i morse, men i stället gick jag en sväng. Om ångesten inte gav med sig, så finns ju tabletterna kvar. Jag hade mina andra MBT-kängor den här gången och eftersom dagens promenad inte alls var samma tortyr som fredagens, så vet jag nu med säkerhet att de andra kängornas kärna är uttjänt. Det var tungt, men det beror på att jag är i usel form och aldrig verka sluta gå upp i vikt - att släpa runt allt det här onödiga och överflödiga är ingen picknick direkt! 75 minuter och jag var trött i slutet. Men idag är det inte bara måndag - omstarternas dag - utan även den första dagen på en ny månad, så nu dj-ar!!!!


Det finns mycket med vår värld som skrämmer mig, som stressar och sänker mig, som tynger mig så pass mycket att jag ofta känner att jag inte har lust att vara en del av den. Stulna identiteter är en av dessa saker och eftersom det har att göra med vad en människa gör mot någon annan intet ont anande oskyldig, så fylls jag med vanmakt. Jag försöker skydda mig själv, så gott det går genom att aldrig skylta med mina olika PIN-koder eller vifta med de pengar jag tar ut från bankomaten, väskan hänger tvärs över kroppen för att inte kunna ryckas (och för att det är bekvämast) och plånboken ligger alltid längst ned, längst in och alltid instängd. Det finns fler sätt att skydda sig och jag vet nu att det inte är nojigt av mig att aldrig, aldrig, aldrig slänga tomma medicinförpackningar med mitt personnummer i de sopor som ska källsorteras. När jag får utskick från diverse postorderföretag, så slänger jag aldrig den delen där mitt kundnummer finns tryckt tillsammans med själva katalogen som källsorteras med tidningarna utan den river jag loss och slänger med hushållssoporna. Jag kan inte hantera kreditkort för jag tycker alldeles för mycket om att spendera pengar, så jag har inget vilket är tur i oturen i det här fallet eftersom stulna kreditkort är ett vanligt sätt att kapa en identitet. Jag ska säga till Pär att vi ska byta vår brevlåda mot en som går att låsa.


Att blogga gör att jag blir osäker på mig själv. Rättare sagt att leta upp nya, intressanta bloggar och lämna kommentarer utan att få det minsta lilla gensvar gör att jag börjar undra om min egen blog verkligen är så tråkig och ointressant som jag får intrycket av. Jag förstår om de jag kommenterar hos inte är intresserade av att läsa om mig, men det tillhör vanligt hyfs att svara när man får en kommentar. Skärp er! Det är rena öknen att hitta en intressant blog och sedan visar det sig att den aldrig uppdateras. Blä!


O-fridens.    

Presentation


Allvar, svammel och underfundiga fundringar.
5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Tidigare år

Kategorier

Arkiv

1 av 3

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5 6 7
8 9 10 11
12
13
14
15 16
17
18
19
20 21
22 23 24 25
26
27
28
29 30 31
<<< Oktober 2012 >>>

Länkar

Anti-spam

Besöksstatistik

Sök i bloggen

RSS

Jag är isbjörns-fadder

Jag är panda-fadder

Jag är tiger-fadder


Skapa flashcards