Jag hjälpte Elin iväg även i morse och den här gången fick jag arbeta lite mer eftersom hon låg kvar i sängen när jag kom upp. Bland annat tryckte jag upp hennes egenhändigt skriva motivations- och peppningslista där det går att läsa att hon ju får lön (pengar är alltid roligt att ha), att hon får arbetslivserfarenhet (som hon kan ta med i diverse cv:n), att det oftast känns bra när hon väl är där (hon har en dryg timmes resväg som kan bli ett hinder när man inte är på topp), att hon behövs hos blöjnissarna (vid det här laget har hon kontakt med alla små och extra mycket kontakt med några få utvalda sk. personkemi) och så förstås den positiva känslan som infinner sig efter en avklarad arbetsdag jämfört med en sjukdag hemma. Igår kväll ringde hennes chef och meddelade att dagisets styrelse har beslutat att de vill ha henne kvar.   

När Elin hade gått läste jag en stund och sov sedan i soffan. Mobillarmet var satt på klockan 10 för jag hade tänkt promenera före lunch. När mobilen hörde av sig, så stängde jag det och somnade om en halv timme. Efter ett toalettbesök valde jag mellan att klä på mig och gå ut eller att lägga mig i soffan igen. Jag valde soffan, men jag trodde inte att jag skulle somna om, men - ping - så sov jag igen och vaknade halv 13. Då var det lunchdax både för mig, marsvinen och kaninen. Jag drack 5 muggar te   och alla vet ju att man blir kissnödig av te, så att promenera efter lunch var inget alternativ för jag kunde inte gå alltför långt från en toalett.     Hehe. Inte har jag bäddat sängen heller eller duschat fast håret behöver tvättas, så av dagens många planer blev noll och intet, men det är ju inte kört för det. Imorgon är en ny dag och möjlighet att göra nya planer.     Dessutom är min inre slavdrivare kväst tack vare att jag promenerade i måndags och styrketränade igår för att inte tala om att jag har skött kosten exemplariskt i 1,5 vecka. Ha!

Fridens.