Igår var var det dax för halvårskontroll hos dr Levaxin på Sophiahemmet och den här gången följde Elin med eftersom hon hade ledigt. Läkarbesöket gick fort som vanligt (just nu har jag frikort, men att betala specialisttaxan på 360 kr för det lilla gör direkt ont) och efteråt lämnade jag prover. Lab-damen var väldigt skicklig med nålen, för idag har jag bara ett litet rött märke i armvecket i stället för en enorm blå-lila "sjukhusros".

Vi tog t-banan till t-centralen och sedan följde jag efter Elin runt i några affärer där hon spenderade en del av sina välförtjänta blöjnisse-pengar. Jag kände ett sug efter att köpa en ny väska för det har jag inte köpt på ett helt år nu. Dessutom är de senaste skorna jag har köpt bruna och alla mina väskor är svart och vilken dam med självaktning visar sig med en svart väska till bruna skor?    Jag hittade ingen och letandet var minst sagt halvhjärtat vilket tyder på att jag inte bryr mig så mycket om det här med att vara en dam med självaktning. Det enda jag köpte var lite mörk choklad. Vi gick till Caramella. Jag fyllde en påse till Pär och jag tänkte fylla en till mig själv, men när jag hade sleven i handen och stod i begrepp att sleva upp några chokladfyllda marshmallow-dödskallar, så stannade jag upp och kände att jag inte hade det minsta lilla sug efter godis, efter socker. Jag tittade på de läckert färgade marshmallow-glassarna som låg i bunken intill och kände samma sak: nej tack. En liten seger! LCHF har många fördelar, men den största är nog att sötsuget försvinner i och med att jag tar bort sockret ur kosten och då har jag ändå inte hållit på längre än 2 veckor. Senare på kvällen åt jag chips.   Om jag var tvungen att välja mellan chips och godis, så skulle jag välja chips. Jag är hopplöst svag för dem! Det krispiga, kryddiga, salta i kombination med smak av potatis...... Jag åt inte mycket och det kändes inte bra efteråt och det är det här jag måste komma ihåg, det är det här som är det största hindret för mig att hålla mig kvar i ett spår som jag mår bra av: att jag mår inte bra efter snedstegen vare sig det gäller samvetet (det mentala) eller magen (det rent konkreta) och att de inte är värda det!!

Fridens.    

 

theamazingm

17 oktober 2012 14:42

Hur går det med väskan? Har du fixat en brun än? Så jag slipper skämmas för dig ...?!? :-)

http://theamazingm.wordpress.com

Ewa

17 oktober 2012 16:43

Ingen brun väska än. *kryper ihop av skam*

Nu har jag fått i huv'et att jag ska ha en ny vinterjacka vilket inte heller är det lättaste när man är kräsen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...