Idag har jag varit ute på äventyr alldeles själv! Det var dax att klippa håret igen och det är - som alltid - skönt med snagg och särskilt - som alltid - i nacken. Sedan åkte jag in till affärerna och klarade av inköp på Apoteket, Åhléns och Tebutiken. Buller och människor kom inte åt mig den här gången. Jag klarade av att ta det lugnt, att inte forcera för att komma hem fortare. Foten och ryggen tog stryk av kängorna och naturligtvis är jag trött, men jag känner mig inte helt körd i botten. 

Det kom ett sms om att min mobil har blivit utskriven från doktorn och finns att hämta på Posten! Det tog bara 8 dagar (6 arbetsdagar) från det att jag skickade in den. Nu hoppas jag veeeeeerkligen att den mår bra igen. För fjärde gången på 2 veckor kommer jag att få ställa in allt från grunden och nu har jag fått kläm på det. Jag funderar lite på hur jag ska tackla det om det visar sig att ett nytt batteri inte hjälper? Jag kan skrika. Jag kan svära. Jag kan få ett fullständigt psykbryt och börja spela på läppen. Jag kan slänga mobilen i väggen och blir då tvungen att köpa en helt ny. Jag kan lägga mig på golvet och skrika och sparka à la 3-åring. Jag kan svimma av besvikelse för att sedan inte få ur mig mer än orden "svullet batteri". Möjligheterna är oändliga!

Jag fick ett mäjl från mobildoktorn med ett kostnadsförslag på 340 kr för att byta batteriet som var svullet. Det är därför prestandan blev så dålig. Det finns appar som kollar batteriet, en "batteridoktor", men den jag hade installerad tyckte inte att batteriet var svullet. Ska jag lita mer på en app än en reparatör? Naturligtvis inte. Trots att jag inte begriper mig på elektronik eller teknik, så säger mig magkänslan att problemet inte är löst. Det lär visa sig. Jag svarade att jag accepterade kostnadsförslaget.

Nu har jag gjort i ordning min mobil för inläggning och garantiservice. Det kan ta upp till 3 veckor inklusive transport. I morgon ska jag ta med den till Posten. Som tur är har Pär kvar sin gamla Samsung Galaxy och den kan jag låna nu. Hur 17 skulle jag klara mig utan mobil i flera veckor?! Jag har installerat det nödvändigaste och det kändes väldigt lyxigt att kunna lyssna på bok samtidigt som jag spelade utan att sitta fast i laddar-sladden. 

Fabriksåterställning fungerade inte. Nu återstår bara att skicka in den på garantiservice.

Jajamänsan - jag kom ut med stavarna idag igen! 65 minuter. Jäss! Vilken schvung och vilken stuns. Aj lav it!

Jag kom på en sak medan jag var ute och stavade: det var länge sedan jag hade ont i armbågarna. Så pass länge sedan att jag inte ens kommer ihåg när det var! Det är tack vare gummibandet (som jag började med för ett drygt år sedan). Det är mycket skonsammare mot lederna och det faktum att jag har fått armmuskler försämrar knappast läget.  

En gång är en tillfällighet. Två gånger är kalla fakta. Igår gick jag till Konsum och lyssnade på en bok under tiden. Battriet har hyfsat fullt. Den första jag möter i affären är en av KSP, Konsums Snygga Pojkar. När jag kommer fram till frysdiskarna som är placerade en bit in, så tvärdör mobileländet. Idag var jag på Konsum igen för att handla det jag glömde igår eftersom jag hade handlingslistan i mobilen som tvärdog innan jag ens hade börjat. Den första jag ser är samma KSP som igår och när jag har nått fram till flingorna, så tvärdör mobileländet. Har mobilen blivit så störtkär i nämnda KSP att hjärtstillestånd inträffar varje gång eller har Konsum installerat illasinnade magnetfält som har ihjäl min mobil? Vad tror ni är troligast? Rätt svar är: fabriksåterställning!!!

"Vi vill verka för att det i en sund privatekonomi ska vara naturligt för låntagare att betala av på sina bolån för att därigenom minska sin ekonomiska sårbarhet", säger Thomas Östros. 

När blev det praxis att man inte ska betala tillbaka lånade pengar? Det är så.....korkat! Göran Persson sa att den som har skulder är inte fri och visst är det så. Oavsett om man lånar 2000 eller 2 miljoner så ska man betala tillbaka! Jag är född 1965 och det är inte för så länge sedan att man kan tycka att min inställning är mossig eller förlegad. Det handlar om moral och moral blir aldrig förlegad.

Det blev ett gummi-pass idag igen. En regelbundenhet som nästan chockar kroppen. Det var skönt! Det gick bra även om koncentrationen inte var på topp. Nu verkar jag ha tagit mig över den där tröskeln som jag skrev om förra veckan och kroppen kändes ovanligt stark och pigg - musklerna finns där, inget snack om saken! 

Tyvärr, upptäckte jag en spricka i gummibandet. Jag blev småleds då och det var tur att det var den sista övningen. Det är väl bara att inse att jag går hårt åt dem för jag kan inte reklamera hela tiden. Antingen får jag byta märke eller så får jag finna mig i att köpa nya med några månaders mellanrum. 

Vet ni när jag känner mig som mest korkad? Det är inte när jag inte fattar hur DVD:n och tv:n ska koppla ihop för att både ljud och bild ska fungera utan låter Pär eller Elin göra det. Det är inte när någon pratar om strängteorin och jag fattar så pass mycket som att det inte har att göra med gitarrer eller fioler, men inte så mycket mer. Nä, jag känner mig som mest korkad när jag borde ha begripit självklarheter för länge sedan. En sådan självklarhet som uppenbarade sig för mig i förra veckan har med träning att göra. När jag tränade på SATS, styrketräning i maskiner, körde jag t.ex 3 pass med 10 repetitioner i varje, men jag vilade 1 minut mellan varje pass. När jag kör med gummibandet kör jag 3 pass med 10 i varje utan vila mellan passen och så undrar jag varför det ofta känns så tungt. Hallå, Ewa! Nu har jag börjat med vila mellan passen och naturligtvis orkar jag bättre. Duh! Jag känner mig så korkad att jag inte vill berätta för någon, men jag kan blogga om det. 

Min Samsung Galaxy S3 Mini mår inte bra och det känns nästan lika jobbigt som när ett av marsvinen är sjukt. Jag har blivit så beroende av den! För musiken, för ljudböckerna, för spelen och för att det är mycket roligare att sms:a med en smartfån än med min gamla Sony. Jag tycker inte om att vara så här beroende! Magen knyter sig och jag får svårt att koncentrera mig, som med träningen idag. Det enda jag kan tänka på är hur mobilen ska bli frisk på enklast möjliga vis. För ca 2 veckor sedan började den att stänga av sig utan någon som helst förvarning och den "påstod" att det var pga. tomt batteri. Det gick inte ens att starta den utan att koppla i laddaren. Först trodde jag att det hade att göra med 2 av spelen som jag vet slukar batteri, men varför nu? Jag löste det hela med att ha laddaren till hands när jag spelade. Sedan började den fåna sig när jag var inne på Spotify, men inte när jag lyssnade på mina listor. Batteriet kunde visa 70% och  ett par minuter senare gapade den om att jag måste koppla i laddaren för då var batteriet nere på 14%. Innan jag hinner koppla i laddaren har det minskat till 4%. När jag surfade runt hittade jag många andra som har just det här problemet med sina Samsungar och de flesta blev problemfria genom en fabriksåterställning. Jag drar mig för det. Det blir  så himla mycket jobb efteråt. Idag kom droppen som fick bägaren att rinna över: fånen valde att dö medan jag lyssnade på en bok. That's it! Nu jävlar blir det återställning!! Jag startade datorn för att kolla hur jag skulle göra och passade på att kolla mäjlen. Jag hade frågat Katshing där jag köpte mobilen och nu hade jag fått svar och de tipsade om appen Clean Master och eftersom det är betydligt enklare än en återställning installerade jag den pronto. Den har hjälpt mig att rensa bort mängder av skräp som snyltar på utrymme, men jag tror inte att den att den har löst problemet för fånen dog när jag var inne i Play Butiken och kollade upp appar som Clean Master rekommenderade. Ironiskt. Min mobil är sjuk och det verkar inte bättre än att jag måste nolla den, så att den kan återfödas. 

.....SD har lyckats få så många anhängare de senaste året! Det är alliansens fel. Deras politik med privatisering, utförsäljning och hårdare tag gav oss ett hårt samhälle och människan är inget helgon, så när de unga inte kan få arbete eller när ens gamla pappa vanvårdas på äldreboendet eller när man blir ifrågasatt om man är sjuk länge, ja, då är det svårt att förbli medmänsklig. Då ser man i första hand till sig och de sina. När det inte känns som om man får det man behöver och har rätt till som skattebetalande medborgare är det lätt att bli ogin och missunsam. Då vill man förmodligen inte att befolkningen ska bli ännu större, så att man måste dela med sig av det man inte uppelver att man har och det har ingen större betydelse vilka ohyggligheter som dessa oinbjudna flyr ifrån. SD:s invandringspolitik passar in då. Om socialdemokraterna får en chans att vända på det här och göra vårt samhälle medmänskligare igen, så kommer nog SD:s inflytande att avta. Har jag rätt eller har jag rätt?