Ibland har jag ingen lust att gå och lägga mig. Inte av någon specifik anledning. Igår blev jag sittande och tittade på "Carrie" på HBO (på datorn). Jag försökte skriva innan dess, men huv'et var helt tomt. Blä! Det blev inte att jag somnade förrän vid 2 och när det var dax att stiga upp och ge marsvinen frukost klockan 8 hade jag inte alls sovit färdigt. Det var dax att städa idag och medan jag försökte att få kroppen ur sängen undrade jag varför jag inte kunde skjuta upp eländet till imorgon när jag nu var så trött. Åååh, så lockande! Då kom jag ihåg att jag har söndagens burstädning att ta hand om eftersom Pär har smitit hemifrån. Blä!! Klockan var strax efter 9 när jag började städa och det blev mindre jobbigt när jag kunde fokusera på ljudboken, "Sigrid". 3 timmar senare hade jag bara vardagsrummet kvar, så då blev det lunchpaus. Det blev en längre paus än jag hade tänkt eftersom jag somnade sittande i soffan. Ögonen åkte helt enkelt ihop. Jag kände mig piggare efter det och nu har jag äntligen städat färdigt.

Vi provar HBO Nordic gratis i 6 månader. Filmutbudet är väl så där, det är väldigt mycket gammalt skräp, Som "Carrie", men serieavdelningen är desto bättre. Web-sidan är ganska buggig och den skulle må bra av förbättrade sökfunktioner, men så länge vi inte betalar något står jag ut. När vampyrfebern var som värst pratades det mycket om "True blood". Jag såg 2 avsnitt då och var inte imponerad. Den finns på HBO och idag, vid den långa lunchen, började jag se säsong 2 vilket ska tolkas som att jag är mer imponerad den här gången. Vid första tillfället var det förmodligen min inre motvallskärring som protesterade och inte ville bli impad av något som alla andra blev impade av. Nu när serien inte produceras länger tiger kärringen still. Elin är hemma den här veckan och skriver ihop kursens första tenta och vi har börjat se "The walking dead". Varför inte?, tänkte vi båda två även om vi absolut inte är några zombie-anhängare. Första säsongen innehöll endast 6 avsnitt, så de såg vi, men när vi började på säsong 2 började den kännas tjatig. Den är inte läskig, den är inte otäck, den är inte trovärdig (duh!). Den är mest äcklig. Det går inte ut på mer än att de hamnar i olika situationer där de måste komma undan zombiesarna och hur länge förblir det spännande? Inte länge. Sedan kan varken Elin eller jag låta bli att skratta när vi ser hur de hasar omkring med snedvridna nackar och ruttnande kroppsdelar medan de stönar. 

......övergångar mellan årstiderna kunde vara lika tydliga som den mellan årets sommar och höst? Hela förra veckan var det närmare 20 grader och sol, sol, sol, men på söndagen blev det mulet. Det var så mulet att det nästan var mörkt och vi tände lampor dagtid. På eftermiddagen började det regna och vid 18 började det åska och det höll på i flera timmar. Dessutuom blåste det rent fantastiskt. Igår, måndag, fortsatte det regna och blåsa och en sälg på gården knäcktes. Den var murken inuti. Idag har det varit lugnare, men temperaturen har inte kommit upp i 10 grader ens. NU är hösten här. NU kommer jag att veta vilka kläder jag ska ha på mig utomhus. NU vet jag. Bort med sommaren och hit med hösten! 

Jag lyckades genomföra ett gummi-pass idag, men det var tungt. Ben-övningarna var gräsliga! Jag flåsade och pausade och var frestad att lägga av, men när jag kom ihåg att jag faktiskt mådde dåligt större delen av förra veckan, så kändes det inte lika motigt. Det fanns en anledning till att kroppen protesterade och jag skulle kanske inte ha kört fullt program. Arm-övningarna gick betydligt lättare även om jag fick pausa där med och jag kortade faktiskt av några av dem. Stretchingen och balansbrädan var det inga problem med. Tänk hur vinglig jag var på balansbrädan i början! Det var knappt att jag släppte taget om hyllan. Nu vickar jag fram och tillbaka, jag fixar att stå på ett ben och jag kan till och med sätta mig (nästan) på huk. Märkbara framsteg!

Jag har inte orkat vare sig promenera eller gummi-träna idag heller, men jag ville göra något fysiskt för att dämpa rastlösheten och för att se om det kunde få bukt med huvudvärken. Jag tvättade lakan och bäddade rent (med samma lakan - de nya Mumin är favoriter) och sedan bytte jag klädsel på soffan. Den ljusa klädseln, den som soffan hade när vi köpte den för 5 år sedan har blivit ofräsch, småäcklig faktiskt. Den har gulnat på de ställen där man har suttit mycket, både på sitt- och ryggdynorna. Gamla småfläckar som inte gått bort i kemtvätten plus en liten ny av äggula (mitt fel   ). När jag väl hade konstaterat att klädseln är ofräsch, så blev jag otåligare och otåligare att byta till den gråa. Nu är det gjort och rummet känns mörkare med en grå soffa. Den ljusa klädseln är nu förpassad till ett par IKEA-lådor upp på övervåningen. Ur syn, ur sinn! I fortsättningen blir det att variera mellan den grå och den röda.

Jag lyssnar på "Saga från Valhalla" av Johanne Hildebrandt med Thomas Bolme som uppläsare. Det är den tredje fristående delen. "Freja" lästes av Anna Godenius och det var ingen bra uppläsning. "Idun" lästes av Thomas Bolme som gjorde och gör det betydligt bättre. Vilken behaglig röst! Det handlar om bronsåldern i Sverige när man trodde på gudinnor och gudar. Starka kvinnor som hade mycket att säga till om i form av prästinnor (Freja). Hos asarna däremot (där Tor med hammaren Mjölner hörde hemma) stod kvinnor inte lika högt i kurs. Freja var väldigt älskad och det sägs att när det var dax för Sverige att kristnas, så var det inte Jesus man accepterade utan Jungfru Maria eftersom hon påminde om just Freja. Det här med att ha en enda gud som dessutom är manlig är ett nytt påfund. Relativt nytt. Asarna hade Havamal som innehöll flera levnadsregler bl.a denna: "Bräckligt är vad man bär i andra människors bröst" och det kan man tolka som att man inte ska bry sig så mycket om vad andra tycker om en. Redan asarna hade snappat upp det! 

Sist av allt, efter att själva boken med eftertexter var slut, kom en kort intervju som TB gjorde med JH och jag fick ett väldigt positivt intryck av henne, men så är hon ju norrlänning oxå.

Jag följde valvakan vid valet 2006 och när alliansen kom till makten blev jag besviken. Jag följde inte valvakan vid valet 2008 för jag kände mig trygg för vägrade tro att svenska folket skulla rösta på alliansen för ytterligare 4 år. Morgonen efter valet väckte Pär mig med beskedet att högervindarna höll i sig. Jag blev så besviken att jag blev deprimerad och jag menar allvar. Jag kom knappt ur sängen. Jag var inte ensam om att reagera så. Den här gången kommer jag inte att följa valvakan. I alla fall inte via tv eftersom vi har tagit bort vår digitalbox, men jag uppdaterar DN.se då och då för att kolla sifforna. Det är allt prat, diskussioner, spekulationer och pretentiösa analyser som jag inte orkar med. 

Elin har röstat för första gången i sitt liv och hon bestämde sig först igår kväll. Hon har min fulla förståelse. Jag var 18 när jag röstade första gången och då röstade jag som mamma, på sossarna. Jag har blivit kvar på vänsterkanten och det har jag själv kommit fram till. Jag vet inte vad Elin röstade på. Jag har försökt att svara på alla hennes frågor utan att påverka henne för mycket. Det är som hon säger, att i de tunga frågorna så säger alla partier samma sak och hur många 21 åringar har magkänsla och stark övertygelse för vilket parti som ljuger minst? Jag hade inte det. Det som skiljer partierna åt är hur de vill uppnå målen. Inget av partierna vill ha arbetslöshet eller dålig sjukvård, men de vill förbättra på olika sätt och det är det det handlar om. Det finns partier som jag helt enkelt inte kan tänka mig att rösta på, men om hon har röstat på något av dem, så är det hennes ensak. Hon e min unge och jag älskar henne villkorslöst! Jag kan tycka att hon har fel, men jag kommer inte att ställa henne till svars. Hon kommer att få möjlighet att rösta många gånger till och hon kommer kanske att ändra sig flera gånger.

Jag röstade på vänsterpartiet till riksdagen och landstinget och på Rönningepartiet till kommunfullmäktige. Egentligen är jag inte fullt så mycket vänster att jag är kommunist, men eftersom de absolut och definitivt är emot att sjukvård och skola ska vara vinstgivannde fick de min röst i stället för socialdemokraterna. Som en motvikt till högervindarna som inte verkar vilja bedarra. 

Jag gillar inte moderaternas valaffischer. "Ajöss till fria skolval!" och "Ajöss till förbifartsleden!". Dels är det slött att inte komma med något eget löfte utan bara hacka på andras och dels för att när jag ser texten, så tolkar jag det som att det är moderaternas budskap. Rätt åt dem i så fall. Hehe. 

Förutom att folkpartiet har kört den svenska skolan i botten, så kan de inte stava rätt på sina valaffischer. Jag kan inte ta det partiet på allvar längre. Folkpartiet här i Rönninge/Salem gapar om att "Fler har rätt att bo i centrum. Vi ger oss inte!". Om de vill att fler ska kunna bo i centrum, så kan de väl se till att bygga små hyreslägenheter som i synnerhet unga kan ha råd med. Då kan de flytta hemifrån, men ändå inte överge Rönninge. 

Delmon Haffo är jämnårig med Elin och har gått i samma skola som hon. Nu ställer han upp i landstingsvalet. Han har knappt passerat 20 år och är redan yrkespolitiker. Det är inte fel med unga inom politiken för de behövs gu'bevars, men när de aldrig har varit ute i den riktiga världen och varit tvungna att försörja sig på en vanlig lön eller försökt hålla sig friska eftersom sjukförsäkringen oxå är körd i botten, det är då det blir otäckt. Den sortens världsfrånvända människor ska inte få besluta om sådant som drabbar vanliga människor när de är som mest utsatta  (sjukdom, arbetslöshet och äldrevård). Det kan inte bli annat än fel!

PS. Moderaternas valaffisch som lyder "Söndag är inte en röd dag" är faktiskt vitsig.

45 minuters promenad som var behaglig i ca 5 minuter. Blä!

Elin har kommit in på Högskolans i Södertörn estetikutbildning på 180 poäng! Hon lyckades knipa en plats tack vare sk. sen intagning. "Nu kan jag få ett liv!" som Elin säger efter att ha varit arbetslös i ett halvår och utan pengar.

G och B kom som planerat och hade med sig en stor Calathea som är urläcker och jag får försöka hålla i liv i den.

Ett garanterat sätt att få mitt gillande går via våra husdjur, både marsvinen och Selma, så när man kommer hem till oss och kanske automatiskt tittar in i Elins/Selmas rum och då utbrister "Mengudvilkensötkanin!" för att genast rusa in och hälsa på Selma, ja, då har man ett stort plus i kanten. Om man sedan blir blixtförälskad i marsvinen och vill hälsa och jag håller fram Maja och man tar Majas ansikte försiktigt mellan sin händer och nästan blir tårögd, ja, då är man godkänd enligt mig. Både G och B är godkända!

Samtalet flöt hyfsat under middagen, men precis som förra gången blev jag trött av ansträngningen att försöka förstå bruten svenska. Soppa, huvudrätt och efterrätt, men de tackade nej till kaffe/te och bröt upp strax före 18. Det kändes litet snopet, men jag blev mest lättad. Jag är så van vid Vårat Gäng som kommer som en flock skräniga måsar, äter allt man ställer fram och blir sittande i flera timmar med kaffemuggarna.

Det var dax för halvårskontrollen hos dr Levaxin. Goddag, goddag, jag mår bra, sköldkörtelns känns som den ska, har du frikort?, passar den 3 mars, om allt är som det ska kommer jag inte att ringa, adjö, adjö. Ner till labbet, stick i armen, ut igen. Allt avklarat på under 10 minuter och jag gick ut genom porten 1 minut över 10 och min egentliga tid hos dr Levaxin var klockan 10. Hej å hå! 

Det byggs vid Stadion. Ett nytt campus till Musikhögskolan. När jag passerade där för 1 år sedan på väg till dr Levaxin, så sprängdes och schaktades det. När jag passerade för ett halvt år sedan hade det inte hänt särskilt mycket, men de jobbade på med grunden. När jag passerade idag kunde jag se 2 hela byggnader som visserligen inte är inflyttningsklara på långa vägar, men de stod där. Jag hade en killkompis som arbetade inom bygg och han förklarade att det är just grunden som tar tid. När den väl är färdig går resten fort som tusan. Det kommer jag alltid att tänka på när jag ser något som byggs. 

Efter läkarbesöket åkte jag in till city och styrde kosan mot Apoteket och hämtade ut Stilnoct och för ovanlighetens skull fick jag originalet i stället för den billigare Zolpidem. Farmaceuten förklarade att om de har sålt slut på det billiga alternativet har de rätt att sälja originalet med högkostnadsskydd. Sedan gick jag tvärs över gatan till Kahls te- och kaffehandel och köpte violte. Hon hade bara lite kvar, sa hon och undrade hur mycket jag önskade. Åtminstone 2 hg blev mitt svar. Hon mätte upp och tro det eller ej, men det var precis 2 hg! Violte är inte så gott i sig, men när jag tar 3 skedar Earl Grey och 1 sked viol blir det väldigt smarrigt. Jag behövde mer te, men det ville jag köpa på mitt vanliga ställe, Tehuset på Kungsgatan (men där finns inte viol). 4 hg French Earl Grey (smakar mango) och 4 hg Lady Grey (som har en hel citron i sig). Det är en farlig affär och de flesta gånger jag handlar där köper jag med mig något oplanerat för de har såååå mycket fint och smarrigt! Medan tedamen väger upp de tesorter jag har beställt så roar jag mig med att se mig omkring och det förvånar mig inte om det är ett försäljningsknep...... Jag går på det i alla fall. Idag blev det en liten burk med Muminmotiv.

"Det finns väl alltid något som jag kan ha i den" försvarade jag mig med när jag lade till burken mot slutet. Tedamen höll med och tipsade om att man lägga i någon liten present och ge till någon man tycker om. "Näääää..." protesterade jag "jag vill behålla den för mig själv!"

Tiggare. Som så ofta annars när jag är i Stockholm blir jag trött och får ont och känner mig grinig och lättirriterad. Just idag blev jag så himla trött på alla tiggare!! Det sitter en på vår tågstation (och numera även en vid Konsum) och jag stötte på en vid Sophiahemmet. På väg mot city kom en emot mig på t-baneperrongen och skramlade med sin mugg. När jag var på väg från Tehuset satt en på trottaren och pekade på sin vanställda fot. Ytterligare en utanför Seven-Eleven ett par hundra meter längre fram och så ännu en på Vasagatan. När jag har satt mig på tåget och tror att jag har kommit undan dyker det upp en till. Låt mig vara! Sluta be mig om pengar!! Låt mig slippa konfronteras med ditt elände!!!