Visst låter "ett kvarts sekel" längre än 25 år fast det är samma sak? Det är en lång tid. Nästan 30 år. En mansålder är ca 30 år och det låter oxå som en hel evighet. Pär och jag har varit tillsammans i 25 år. Tisdagen den 31 augusti 1990 ringde min telefon som, i brist på en mer passande möbel, stod på strykbrädan i köket. Det var Pär. Jag hörde direkt att det var en norrlänning och suckade inombords. Svårpratad. Jag är själv norrlänning, FÖDD norrlänning dessutom och jag vet vad det innebär att vara svårpratad för jag har varit svårpratad de luxe, men anno 1990 var inte längre det i lika hög grad. Pär var inte heller svårpratad. Tvärtom! Vårt första samtal varade i ca 2 timmar om jag inte minns fel. 

Vår första träff var på fredag samma vecka, den 3 augusti och den höll på i 7 timmar. Vi pratade och promenerade i Stockholm och så pratade vi mer. Vi åt ost & skinksallad på en restaurang som låg nära Gröna Lund. Några utländska damer frågade oss om vägen och Pär förklarade, men senare den kvällen kom han på att han hade förklarat fel och fick så dåligt samvete att han blev hispig. Kvällen slutade i Kungsträdgården där han bjöd på en svart vinbärs-MER. Det var värmebölja då precis som nu och det var dessutom fullmåne. Han hade bil och efter flera vinkar fick jag honom att skjutsa mig hem till Sätra. Det var fullmåne. Jag försökte antyda romantik. Han pratade om varulvar. Det är klart att jag föll för honom!

Efter den kvällen träffades vi varje dag utom på söndagen samma vecka när han hade bestämt att träffa sin pappa och syster som var på väg hem från Öland. De tyckte att han var okoncentrerad och nervig.

Den 25 augusti, 3 veckor efter får första träff, så flyttade vi ihop. Jag bodde i andra hand och hade nyligen fått besked om att jag skulle bli bostadslös och jag kunde flytta till min syster i Vällingby eller till Pär i Södertälje. Resten är historia! Jag kan, helt ärligt, säga att jag inte har ångrat mig en sekund.

Den 31 juli har Elin namnsdag. Den 1 augusti har Pär namnsdag (i almanackan står det fel för där stavar de med "e"). Den 2 augusti har Karin namnsdag. Den 5 augusti har Ulrik namnsdag. Vår dotter har alltså namnsdag den dag vi talades vid första gången och det namnet valde vi när hon väl var född och då visste ingen av oss om namnsdagen. Jag hade skrivit flera sidor med både flick- och pojknamn när jag var gravid, men just Elin fanns inte med där. Hon har Karin som andra namn efter både mig och sin farmor och som avslutning heter hennes farfar Ulrik. Jag är övertygad om att det var menat att Pär skulle ringa mig just den 31 juli för ett kvarts sekel sedan.

"Jag gillar inte kaniner. De ser alltid ut som om de tänker säga något, men de gör aldrig det!" säger Rajesh Koothrapali i "Big Bang theory". Det är klockrent! När jag tittar på Selma och hon (ser ut att) titta på mig och hennes nos guppar oupphörligt samtidigt som hennes pokerfejs inte röjer henne på något sätt, så undrar jag alltid vad som rör sig i det där fjuniga huvudet.

Elin skickade det här bilden med anledning av just det.

Bakgrundsbilden på min dator.

Bedårande e ba' förnamnet!

Klockan närmar sig 21 och det är 22 grader ute. Igår var det 24 grader vid samma tid. Lite svalare. Tack!

En tur till Konsum i så långsamt tempo att jag nästan stod stilla, men ändå var jag täckt av en svettig hinna när jag kom hem. Jag fick ligga i soffan och flämta och svalna innan jag kunde byta marsvinens handdukar och sedan duscha. När jag kom ut från badrummet hade det blivit väldigt skumt, nästan mörkt och så började det blåsa. Vinden tilltog i styrka och på avstånd hördes åskmuller. Nästan samma föraning om läskigheter som man får i "Trollkarlen från Oz" när tornadon närmar sig. Coolt! Sedan kom regnet och som det regnade! Det var alldeles vitt och smattret av dropparna var fantastiskt! Temperaturen sjönk med flera grader. Tack!! Solen har kommit fram efter det och temperaturen har stigit några grader igen, men det är svalare. Nu kan jag höra att det börjar regna igen. Dropparna viskar och smattrar mot löven. En ensam kråka håller ihärdigt serenad. 

När jag hängde ut genom fönstret i Elins rum innan jag stängde det för natten, så slog det mig att jag aldrig har visat hur det ser ut. Det fönsret sitter på samma vägg som köksfönstret och ni kan få en uppfattning om den härliga grönskan i mitt Paradis.

Trädäcket nedanför tillhör de 2 lägenheterna under vår och grannens bredvid.

I början av december fick jag och en bloggvän exakt likadana kommentarer från en och samma nisse. Kommentaren var lika uttänkt och opersonlig som ett "förtryckt fjäskbrev". Nu har jag fått en sån otäcking igen, men från en helt annan nisse! Vis av tidigare misstag raderar jag den på en gång. Besvikelsen blev ganska stor eftersom jag nu för tiden nästan aldrig får kommentarer......

I natt sov jag nog i ett sträck från halv 1 till 8. Det var inte riktigt samma tryckande värme när jag vaknade och jag kände mig inte klibbig över hela kroppen och det berodde på att det var tvärmulet. Gud så skönt! Visserligen 24 grader, men med en grå himmel som gjorde ljuset mycket behagligare för ögonen. Klockan var 10 i 9 när jag stack iväg på en tempopromenad med vattenflaska och keps, men utan solglasögon. Jag hade Salomonskorna på mig ä.k vanliga gympaskor och det är en jäkla skillnad på hur jag går i dem jämfört med MBT. Jag känner mig plattfotad och klumpig och får inte alls samma stuns i stegen hur jag än gör. Det känns mest i låren i stället för i hela benet och även magen och ryggen. Benen känns ansträngda i stället för att de har fått jobba om någon förstår vad jag menar. Det blev 65 minuter Ut på landet och till Konsum och 10 minuter hem med 2 kassar. Vad det var skönt ute i morse! Lagom varmt med svaga vindar och härlig luft som jag drog in i djupa andetag. Mot slutet kom solen fram och det blev stekhett igen. De enda jag mötte innan jag kom fram till affären var en dvärgschnauzer med sin husse, en ekorre och en cyklist (jag räknar inte bilar).

SMHI-appen hade utlovat regn och åska med start klockan 12 och halv 12 började det mullra. Jäss, jäss, jäss! Äntligen!! Det blev ett hyfsat åskväder med en ordentlig regnskur. Jag stod på balkongen och lyssnade på det välsignade fallande vattnet medan åskan mullrade i fjärran. Vilket underbart ljus! En stor suck av ren lättnad. Jag fick faktiskt en liten endorfinkick. Värmen har tagit så mycket på krafterna att åskvädret kändes lika befriande som när smärta släpper. Elin sms:ade om att det var ett jävla väder i Örnsberg och jag har sett på DN.se att det var ett betydligt kraftigare åskväder över Stockholm. Det var väl de avslagna resterna som jag fick. Som vanligt.

Strax innan det började regna var jag ute på balkongen och upptäckte en besökare som åt de äpplen som hade fallit ned från grannens träd. Vi tittade på varann, jag fumlade med mobilen och lyckades ta en bild utan att skrämma skönheten som sedan fortsatte att äta äpplen.

Jag gjorde som i torsdags: jag klarade av burstädningen före lunch. Jag hade ställt in spånsäcken och hösäcken för att ha dem inom räckhåll och gick för att hämta dammsugaren. När jag kom tillbaka hade Mimmi upptäckt hösäcken och försökte få sig en extra tilldelning. Till skillnad från rådjuret stod hon inte kvar när hon väl hade hört det läskiga ljudet från mobilkameran.  

Jag har inte för vana att duscha precis varje dag, men nu under värmeböljan har jag gjort det och jag skulle ha behövt smörja in mig oftare än vad jag har gjort. Det går helt enkelt inte att smörja in kroppen när den blir täckt av en svetthinna vid minsta rörelse, men idag kunde jag göra det och huden sa slurp på samma sätt som marken gjorde när den tog emot regnet.

Med jämna mellanrum vill både Pär och jag flytta till En Stuga i Skogen och periodvis har Pär till och med kollat bostadsannonser, men jag vill inte flytta från själva Rönninge och tyvärr skulle vi inte ha råd att bo kvar i Rönninge om vi bytte bostad. Vi flyttade hit för 15 år sedan och jag har kallat det för Mitt Paradis från dag ett och det gör jag fortfarande. Det finns irriterande grannar (som sågar ned träd med samma frenesi som termiter höga på speed), men det finns irriterande grannar överallt så vida man inte flyttar ut i skogen. Föreningen sköts på ett ypperligt sätt och har ett bra rykte vilket innebär att eventuellt tomma lägenheter säljs fort och att vår egen lägenhet har ökat i värde 3 gånger om. Idén att ta 10 flerfamiljshus och placera dem runt redan uppväxt skog var genialiskt. Det har gett en inbyggd gård fri från bilar. Vi har nära till naturen och femtielva olika promenadvägar, 10 minuters promenad till Garnudden. Promenadavstånd till både Konsum, vårdcentral, apotek och tandläkare. 5 minuter till tåget som tar 30 miuter till Stockholm. Vi blir aldrig störda av trafik och sällan av grannarna. För att inte tala om ekorrar, rådjur, harar och småfåglar som oxå bor här. Varför i hela friden skulle vi flytta??! 

...........varför sömntabletten helt enkelt inte fungerar vissa nätter? Det är långt mellan dessa tillfällen, men i natt var det dax igen. En kombination av att det aldrig verkade bli svalt och en bettskena som verkade svälla i munnen (till slut tog jag ut den) tillsammans med utebliven effekt från Stilnocten gjorde att jag inte sov många timmar i natt, så när marsvinen hade fått sin frukost och nytt hö, så gick jag faktiskt och lade mig igen och sov till halv 12. Att släpa ut kroppen på en promenad idag fanns inte med på kartan. Kroppen behövde vila. 

"Stilnoct" kommer från "still nocht" (tror jag) som betyder "stilla natt". Åff kårs!

Jag har tvättat idag. Den mesta tvätten kunde lyckligtvis torkas på ställningen för det blev äckelvarmt i badrummet när tumlaren var igång. Trots att badrumsdörren fick stå öppen medan jag duschade fick jag nästan panik pga. värmen. Orkidéerna fick en extra lång rotblöta. Bladen slokade faktiskt och hängde som tungor över krukkanten. Det var dax att torka av bladen och jag hoppas att de piggar på sig. Själva blommorna verkar inte fara illa av hettan.

De 3 marsvinsdamerna i nedre buren kan ju gå in och ut som de behagar medan Maja får nöja sig med ett par timmars golvvistelse varje eftermiddag. Igår och idag har jag släppt ut Maja först på kvällen när det äntligen har blivit uthärdligt. Idag fick de varsitt stort salladsblad från huvudet med romansallad som jag försökte att blöta ned så mycket jag kunde som extra vätska. Sallad is da shit!

Maja har ofta spån på huv'et.

Det dröjde länge innan jag skaffade en smart-phone, men det gick fort för mig att lära mig uppskatta den och att bli beroende av den. Nästa steg tog jag när jag började använda den även till ljudböcker och i och med det var jag fast. Mitt teknikfientliga jag lärde sig uppskatta tekniken och jag blev beroende. Jag har den alltid med mig till skillnad från den gamla mobilen. Hörlurarna sitter i öronen så ofta att jag blir förvånad när jag kan ta ur dem och att de inte har vuxit fast. Jag sms:ar som aldrig förr, jag fotar och MMS:ar. Jag har till och med skickat filmer på Selma till Elin och det var något som varken Pär eller Elin kunde. (Jäklar vad jag mallade mig då!) Jag har 3 olika spellistor och "prenumererar" på en av Spotifys listor. Jag lyssnar på böcker. Uj,uj,uj vad jag lyssnar på böcker! Jag har ett par lurar med en mikrofon som jag - där förvånade jag mig själv så jag nästan ramlade av stolen - använder när jag ringer med mobilen och som även funkar som paus- och hoppknapp när jag lyssnar på musik eller böcker. Min mobil är nog den första riktigt tekniska pryl som jag är så in i bängen såld på att jag skulle ta med den till en öde ö! Därför får jag nästan panik när tekniken inte fungerar.

Det började för några månader sedan med att det dök upp en engelsk textruta från Samsung när jag var för ivrig eller otålig med pausandet. Eftersom det gick att klicka bort den så brydde jag mig inte om att försöka förstå vad det gällde. Med facit i hand vet jag nu att det är en automatisk uppdatering från Samsung som har med röstaktivering att göra. Den sortens automatiska uppdatering som jag inte själv har valt eller blivit underättad om. Förra veckan började mobilen att uppföra sig knäppt. Först dök ovan nämnda textruta upp, men när klickade bort den, så plingade det till och en ny ruta dök upp som hade med Google att göra och som verkade tro att jag ville lämna ett röstmeddelande. "Speak now" stod det medan en mikrofon-ikon blinkade uppfordrande. Det gick inte att igonrera lika lätt utan ledde till att allt knöt sig. "Speak now", "Speak now", "Speak now" och så den blå textrutan och så hackade boken jag lyssnade och som pricken över i fick volymen spel och höjde och sänkte sig som den själv behagade. Jag provade att starta om mobilen utan resultat. Pär vet mycket mer om felsökning och hittade ett ställe bland inställningar där det gick att trycka bort automatiska uppdateringar. Nope. Fungerade inte. Då Googlade han på problemet och kunde se att jag inte var ensam om det här och jag inte var den enda som höll på att få psykbryt. En automatisk uppdatering från Google gick inte ihop med den automatiska uppdateringen från Samsung. De som hade kontaktat Google om detta hade bara fått beskedet att det var fel på deras mobiler som hade fungerat problemfritt fram till för en vecka sedan. Fy, vad fegt! Pär klickade runt i min mobil och stängde av diverse saker och det var frid och fröjd i en dryg timme innan allt knöt sig igen. Då fick jag panik! Jag brukar sällan skrika av irritation över att tekniken inte fungerar, men igår gjorde jag det och hade helst av allt lust att slänga fanskapet i soporna. Till saken hörde att Pär skulle åka bort dagen efter dvs. idag och bli borta i 1,5 vecka och hur i helskotta skulle jag klara mig utan ljudböcker tills han kom hem igen?! Han Googlade lite till och sedan klickade han runt i mobilen lite till och efter det har det fungerat utan mankemang. Lättnaden sköljde över mig och friden sänkte sig. Pär åkte i morse och jag har inte haft några tekniska problem.

Jag avskyr att bli pådyvlad prylar eller erbjudanden eller uppdateringar som jag själv inte har valt! Jag är inte den sorten som tar emot allt bara för att det är gratis. Jag ifrågasätter nyttan av det.