För knappt 3 månader sedan skrev jag ett inlägg om vansinnet med strävandet efter billiga mediciner. Igår beställde jag Sertralin och Lyrica via Apoteket.se. Den här månaden var prisskillnaden mellan den föreskrivna medicinen (Sertralin) och den billigare mer än 300 kr/förpackning. Jag valde ändå den dyrare av just den anledningen jag skrev om tidigare: jag vågar inte chansa på att min kropp inte märker skillnaden. Alla människor är olika, alla reagerar olika, alla fungerar olika, så vad finns det för garantier att jag inte börjar må sämre av en medicin som är 300 kr billigare? Idag ringde en dam från det sk. Distansapoteket i Falun (de som hanterar beställningarna) och frågade om det verkligen stämde att jag ville ha det dyrare alternativet eftersom det skiljde så mycket som ca 500 kr i slutsumma och jag inte kan tillgodoräkna mig det i högkostnadsskyddet. Jag bekräftade det hela. Eftersom jag hade direktbetalat beställningen borde hon ha kunnat räkna ut att jag var medveten om prisskillnaden.

I fredags beställde jag nya hörlurar från "Kjell och company" (Clas Ohlsons lillebror?) och de kom redan idag och de fungerar! Jag har inte blivit lurad.    Den här gången valde jag de klarblå i förhoppningen om att bryta lurförbannelsen.

Tidigt i somras skickade jag in en novell till Skrivas stora novelltävling med deadline den sista augusti. Det vinnande bidraget skulle presenteras i oktobernumret som kom för 2 veckor sedan, men så blev det inte. Vinnaren presenteras i januarinumret för de har fått in 1400 bidrag och har helt enkelt inte hunnit läsa alla än. Att vinna den novelltävlingen blir nog lika svårt som att få en bok publicerad... Därför har jag skrivit en ny novell till en annan tävling som Skriva oxå har med deadline den 17 november! Det gör ju inte ont att försöka och jag håller skrivandet igång.  

Månadsvägning: 103,2 kg innebär en ökning med 9 hg och jag reagerar med ett "Jaha.". Det har varit mycket chips och Japp under oktober månad, men även muskelbyggande *fniss*, så - jaha. PMS-vätska oxå. Det finns massor av förklaringar och jag skyller inte ifrån mig på något sätt. Bara "jaha".

Vi hade Vårat Gäng här på middag. De var i vanlig ordning hungriga och på bra humör och diskussionslystna. Jag hade faktiskt sett fram emot den här träffen och inte alls varit negativ eller känt mig stressad, så jag blev besviken när luften gick ur mig medan vi åt. *fjuuuuuuu.....* Plötsligt orkade jag inte koncentrera mig på samtalet och resten av träffen var jag tvungen att koppla ned (när de började diskutera flyktingförläggningar på Öland, datasäkerhet och utrikespolitik) och sedan koppla upp igen när det blev mindre allvarstyngt och negativt. Undrar om det märktes? Jag utnyttnade värdinnans rättighet att dra sig undan till köket och röja.  Det är inte första gången jag kände mig förbisedd, men just idag fick jag lust att avbryta alla. "Hallå! Jag då?" Varför frågar ingen mig om min träning? Varför frågar ingen mig om boken jag har börjat skriva? Varför frågar ingen hur jag mår? 

Framåt kvällen fick så in i h-vete ont i ryggen att jag kände mig tvungen att ta en värkkombo. Det är nog en del mensvärk i förväg. Värktabletterna fungerade som tur var.

När man inte har pengar i sådana mängder att man kan slösa med dem i den utsträckning man vill, så måste man spara och planera. Det är samma sak när man inte har ork i sådana mängder att den räcker till precis allt man vill göra. En familjemiddag som den idag är väldigt trevlig och jag tycker (oftast) att det är värt att slösa en del av min ork på, men trots att jag tycker om allihop och trots att jag känner att jag får något i utbyte av det, så blir jag trött. TRÖTT. Helt slut i huv'et. Det är mycket troligt att jag kommer att vara trött i morgon oxå, att jag kommer att vilja och behöva vara för mig själv. När G och B varit här, för knappt 2 månader sedan, så kände jag mig dränerad utan att ha fått något i utbyte. Det låter krasst, men det är enda sättet jag kan uttrycka det på. Vi har blivit bjudna till dem nästa lördag, men jag har redan sagt till Pär att jag inte vill. "Jag får inte ut något av att umgås med dem." förklarade jag. Han tycker inte att man måste få ut något jämt, men just för att jag inte har obegränsat med psykisk ork, så måste jag ransonera - jag måste välja vem jag ska slösa min ork på eftersom jag inte kan vara säker på hur jag återhämtar mig efteråt. Det är inget som kommer av att jag "känner efter för mycket". Det här är fakta för mig. 

Västerändsk haiki skrivs enligt följande regler.

1. Kan bestå av 5-7-5 stavelser på tre rader, men kan även vara fri från stavelseräkning.

2. Den ska helst vara uppdelad på tre rader.

3. Bör innehålla ett årstidangivande uttryck.

4. Bör också vara indelad i två hälfter för att förstärka överraskningseffekten.

Mycket att tänka på för bara 3 rader, men jag gjorde ett försök.

Frosten glittrar kallt

Foten halkar

Frosten vacker på nära håll

Elin tycker att Pär och jag tjatar om principer. "Vad är det för vits med att ha principer?" Jag brukar svara att utan principer har du ingen ryggrad. Det är svårt att ha principer utan livserfarenhet. Att ha principer är det samma som att veta vad man tror på, vad man anser är viktigt och var man vill dra gränserna. Principer och integritet. När jag blir tvingad till att rucka på mina principer eller att flytta på mina gränser och det sker oftast lite i taget, nästan så att jag inte märker det, så åker taggarna ut. En mur med texten: "Du skulle bara våga utnyttja mig....". Eviga diskussioner fram och tillbaka som tillräckligt ofta slutar i överenskommelser som sedan ruckas på när de inte är till ens fördel. Eller överenskommelser där den ena parten tycker att allt prima medan dan andra parten väntar på att det hela ska lösa sig. Jag är så leds på det här! I fortsättningen när vår familj diskuterar något och kommer överens om något, så ska jag ta mig tusan skriva ned det och alla ska få skriva under och det kommer att sitta på kylskåpet till allmän beskådan och sedan kommer det inte att finnas möjlighet att påstå att "Näää, så kommer inte jag ihåg det.". Det här handlar inte om stridigheter i stil med de på Gazaremsan. Det här handlar om var en kanin vid namn Selma egentligen bör bo. När Skitstöveln försvann ur Elins liv inbillade jag mig att allt tjafs och diskuterande och gapande om "Vad är det som är så svårt att fatta?!" var över. Nu tjafsar, diskuterar och gapar vi om att "Det är DIN kanin!!". Den enda skillnaden är att Selma är betydligt trevligare att vara med än vad Skitstöveln var. Och obeskrivligt söt. Det är jobbigt att alltid ha en elefant i rummet som man inte bör nämna om man vill slippa diskussioner som leder till uselt humör. Om jag envisas med att hålla fast i mina principer och våra överenskommelser så som jag minns dem blir jag en gnällkärring.

Som natt och dag! Den här dagen har varit så mycket bättre på alla sätt att skillnaden nästan är löjlig. Jag sov hyfsat och solen har strålat och jag har varit ute (70 minuter med stavarna) och jag har köpt hem det jag var så sjukt sugen på igår, men idag har jag inte haft samma hungerkänslor eller sug. Igår tröstade jag mig med att den sortens dagar oftast kommer en i taget och den här gången fick jag rätt, men det fanns ett korn av oro för att det kunde var början på en dålig period. Det där vidriga året 2011/2012 var fyllt av den ena ångestladdade skitdagen efter den andra och jag slutade hoppas på att någonsin få en så bra dag som jag har haft idag. Det finns 2 saker som har lärt mig att vara taxam för vardagen och det är min sjukdom och tacksamhetsdagboken.

Stavgång som sagt och nu har temperaturen sjunkit igen efter många blåsiga och kusligt milda dagar och jag hade vinterjackan och de nya kängorna. Skorna är sköna! Jag köpte en tajt storlek för jag har blivit så trött på att skor töjer sig och sedan flaxar runt foten och allt vad stöd heter försvinner helt och de nya sitter så precis att jag inte får i mina vanliga ullstrumpor (bokstavligen ullstrumpor) utan att foten domnar efter ett tag, men med en tunn socka går det bra. Kanske inte det smartaste när det gäller vinterskor, men jag blir trött på att vara förnuftig jämt. De ger stukfoten ett bra stöd och hälsporren verkar inte heller ha något att klaga på. Själva promenaden som sådan var kanske inte någon höjdare för jag kände mig trött i armarna och jag stakade mig fram flera gånger. 

Den nya vattenkokaren har anlänt snabbt som 17 som vanligt när det gäller Tretti.se och den fungerar och den är snygg.

Det lyser blått i fönstret när den kokar vattnet och det var så himla läckert att jag var tvungen att släcka i taket och bara titta.

Påminner om en lavalampa faktiskt. De små, små bubblorna som virvlade runt där inne fick mig att tänka på ett akvarium. Kanske för elektriska ålar?

Det finns ingen hushållspryl som jag använder lika ofta som vattenkokaren. Minst 1 gång om dagen, oftast 2 och när Elin bor hemma ännu oftare eftersom hon kokar till bara 1 mugg i taget. Den slits på ordentligt och nu har den senaste börjat antyda att pensionering närmar sig i och med att inkontinens har infunnit sig. Det ser ut som om botten har börjat släppa och alla vet ju att vatten i kombination med elektricitet inte är hälsosamt, så det blev ganska bråttom med att hitta en ersättare och det är en uppgift jag gärna tar på mig. Jag upplever det som att det inte var länge sedan vi köpte den nuvarande, men i bloggen - den tillförlitligaste av källor när det gäller privata spörsmål tillbaka i tiden - kunde upplysa om den faktiskt är 3,5 år. Är det jag som har blivit avdomnad för dagens slit och släng-mentalitet? I jakten på en ny vattenkokare gick jag direkt in på Tretti.se och där fanns att välja på både vad gäller märken, pris och utseende. Krav numro 1: den ska rymma minst 1,5 liter eftersom min tekanna rymmer den mängden. Krav numro 2: den ska inte ha något som helst pipande för sig för vi har en mikro som fyller den kvoten flera gånger om (pip-pip-pip-pip-piiiiiiiip!!). Krav numro 3: den ska se hyfsad ut eftersom den står framme på bänken 24/7/365. Många av vattenkokarena ser ut som om ett litet rymdskepp har landat. Det var flera stycken som gick fetbort just pga. att de piper (jag läste recensionerna - smart eller hur?). Jag hittade den här:

Den lutar sig som en backhoppare, men den rymmer tillräckligt mycket, den är tyst och den ser helt ok ut. Handtaget verkar bra och vattenmarkeringen är tydlig. Den är såååå välkommen!

Nya vinterkängor har inhandlats på Eurosko i Skäris. Igår letade jag upp alternativ på hemsidan och hade knappt klivit innanför tröskeln innan jag hittade favoriten, provade och köpte. Häpp! Jag tror att sulan är mindre stum - hur ska jag kunna vara säker innan jag har promenerat i minst 1 timme? - och foten får definitivt bättre stöd. 

Jag såg de här oxå som jag egentligen skulle ha köpt bara för att de var så vansinnigt söta! Blekrosa mocka med fårull i storlek yttepytte och de vägde ingenting.

Stavgång 20 minuter till Salem och 45 minuter hem. Härligt! Idag var det bara 4 grader och blåste svinkallt, men jag tyckte att det var så skönt! Hårbotten som får tillgång till syre igen efter gårdagens klippning tjoade glatt när de kalla vindarna svepte förbi. Idag behövdes vinterjackan - inget snack om den saken. När jag tappade farten i den sista backen plus trapporna (som jag alltid gör) stakade jag mig fram. Jag lyfte båda stavarna samtidigt och tryckte ifrån och då kände jag hur magmusklerna fick jobba. Najs! Något som är mindre najs är mina vinterkängor. Fan, vad jag har ont i foten! Den känns stukad igen och trivs bäst i högläge. Vad som kändes ännu värre var att hälsporren försökte komma till tals för första gången på......en massa månader och där går gränsen, ta mig tusan! Sulan är för stum och hård och de sitter inte bra, så nu blir det nya skor igen. 

Min mobil är tillbaka och den mår bra! Halv 12 satte jag mig i soffan (med foteländet i högläge) och mindre än 1 timme senare hade jag installerat och avinstallerat så som jag vill ha det. Jag har fått den rätta snitsen. Det enda som saknas är mina gamla bilder på marsvinen och på Selma och än har jag inte hittat de i datorn. På eftermiddagen satt jag länge och lyssnade på en bok samtidigt som jag spelade och mobilen protesterade inte det minsta. Halleluja! Apropå ljudböcker så tänker jag absolut skaffa mig ett konto hos Storytel. Själva spelaren har några småfel, men appen ska visst uppdateras snart. Annars är utbudet prima och likaså sökfunktioner och översikter. Aj lajk it! Jag kommer att spara en hel del pengar när jag inte behöver betala för varje enskild bok. Aj lajk it!